De underkända
De underkända | Hans Rosenfeldt & Michael Hjort | Sebastian Bergman #5 | s.402 | Norstedts
En känd dokusåpadeltagare hittas mördad i en övergiven skola, skjuten i huvudet med bultpistol. Han sitter på en stol i ett klassrum, bunden, med ansiktet vänt in mot hörnet och en dumstrut på huvudet. Ett flersidigt frågeformulär sitter fastnitat på ryggen med häftpistol. Testet har med allmänbildning att göra och den mördade har uppenbarligen inte klarat kraven.
Det första offret följs av flera, alla samma sorts mediala kändisar, och Riksmord kopplas in. De famlar efter bevis men Sebastian Bergman hittar spår i anonyma insändare i tidningar och chattar. Skribenten raljerar mot bristen på allmänbildning hos den nya generationens förebilder, men uppehåller sig lite för gärna vid morden. Sebastian börjar utmana och inser snabbt att den anonyma vet saker om morden som bara polisen känner till.
Det första offret följs av flera, alla samma sorts mediala kändisar, och Riksmord kopplas in. De famlar efter bevis men Sebastian Bergman hittar spår i anonyma insändare i tidningar och chattar. Skribenten raljerar mot bristen på allmänbildning hos den nya generationens förebilder, men uppehåller sig lite för gärna vid morden. Sebastian börjar utmana och inser snabbt att den anonyma vet saker om morden som bara polisen känner till.
Det här är helt klart en av mina favoritdeckarserier men jag var helt inställd på att det här skulle vara sista delen eftersom jag läste någonstans att det bara skulle bli fem delar (kanske har jag kommit ihåg fel?). Hur som helst är jag ändp lite besviken över att det inte var det, jag ville ha en storslagen serieavslutning men istället ick jag en bok som var lite över medelsnittet.
Det här kommer låta helt fel men försök förstå mig rätt, jag gillar morden. Alltså, jag gillar andledningen/motivet till hur offren väljs ut. Det jag inte gillar är att det börjar bli alldeles för mycket fokus på karaktärernas privatliv, dessutom är det en karaktär som verkligen börjar balla ur. På tal om balla ur så är slutet helt åt skogen men samtidigt är det på grund av det som jag vill läsa nästa bok.
Fokuset flyttar mer och mer till privatlivet än själva fallet vilket jag inte uppskattar, eller så är det på grund av att kraktärerna inte har någon ordning alls i sina privatliv och att det blir pannkaka för alla. Det blir för mycket helt enkelt. Trots allt detta trams i deras privatliv så är det inte den sämsta i serien och ajag tycker ändå att morden är så pass intressanta att boken är en av de bättre i serien.
Röd drottning
Röd drottning | Victoria Aveyard | Röd drottning #1 | s.384 | ModernistaI sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod. De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.
Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.
Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån – och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll…
Det här är absolut en av de mest hypade böckerna i år och jag förstår varför. Jag älskar twistarna även om några av dem är rätt förutsägbara. Handlingen känns trots det typiska mönstret med en värld med ett fördärvat samhälle med en sneddriven hierki där huvudpersonen går emot normen. Dystopier och åter dystopier, egentligen borde jag ha tröttnat för länge sedan med på grund av såna välskriva böcker som Röd Drottning så får jag inte nog av genren.
Huvudkaraktären Mare är till en början väldigt lätt att tycka om med hennes skeptiska syn på maktordningen och hennes tjuvaktiga sätt att hjälpa familjen. Allt detta för att sedan bli lite väl naiv. Hur som helst så slutar boken med en fantastik och självklar cliffhanger, och nu vill jag läsa nästa bok på momangen!
Läs den!
Lola och pojken i huset bredvid
Lola och pojken i huset bredvid | Stephanie Perkins | Anna and the french kiss #2 | s.288 | Modernista
Lola Nolan älskar att klä sig i roliga, glittriga outfits och peruker i alla möjliga färger och hon drömmer om att en dag jobba som kostymtecknare i Hollywood. Det passar henne perfekt att bo i San Francisco, där ingen höjer på ögonbrynen åt hennes klädstil eller åt att hon har två pappor men ingen mamma. Allt känns faktiskt helt okej, särskilt nu när hon har träffat sin drömkille – sexige rockmusikern Max.
Men just när allt är så bra händer det som inte får hända: Lola ser en flyttbil stå parkerad utanför grannhuset. Till sin fasa inser hon att Cricket Bell är tillbaka. Lola har gjort allt för att förtränga sina känslor för honom under tiden han och hans familj bott på annat håll. Och för att glömma hans hemska tvillingsyster Calliope.
Nu verkar det inte bättre än att Lola, en gång för alla, måste göra upp med sina känslor för pojken i huset bredvid…
Jag gillade verkligen Anna och den franska kyssen och har verkligen sett fram emot Lola och pojken i huset bredvid, tyvärr så låter titlarna på båda böckerna lite väl töntiga. Något jag däremot gillar är omslaget, nu hoppas jag på att tredje boken är i samma stil som de två första!
Jag har lite svårt för Lola, det känns liksom som om hon inte är riktigt äkta, hon känns liksom lite för påklistrad. Men bortsett från den detaljen om Lola (den detaljen som en stor del av boken handlar om) så älskade jag boken! Jag kan verkligen relatera till ålderskillnaden då det är lika stor skillnad mellan mig och min Timmy, vi har vart där, alltså 17 och 22 år, precis som Lola och Max men minus dramat (tack och lov). Max är helt klart den som jag gillar minst i hela boken, han är ju så himla otrevlig!
Även fast jag ogillar så stora saker av boken (Max och Lolas påklistrighet) så gillar jag verkligen alla känslor som Perkins har lyckats att få fram! Jag älskar att man även får fortsätta läsa om Anna och St.Clair, jag hoppas att vi får fortsätta läsa om dem och Lola och hennes kille i nästa bok!
Eldtronen
Eldtronen | Rick Riordan | Kanekrönikan #2 | s.512 | Modernista
Ända sedan de egyptiska gudarna släpptes lösa i vår moderna värld har syskonen Carter och Sadie Kane haft problem. Som arvtagare till Livets hus besitter de magiska förmågor, men nu är deras hittills farligaste fiende – ormguden Apep – på väg att ta över världen. Om de inte lyckas stoppa honom på bara några få dagar kommer det att innebära slutet för jorden och hela mänskligheten.
För att kunna besegra Apep är Carter och Sadie tvungna att återuppliva solguden Ra – en utmaning ingen magiker lyckats med tidigare. Men först av allt måste de leta upp de tre delarna av Ras bok och uttala den magiska formel som krävs. Sökandet tar dem från New York till London, via S:t Petersburg och slutligen till den egyptiska öknen…
Ska de hinna förgöra Apep innan han sväljer solen och låter jorden gå under?
Till en början var jag sjukt besviken på boken eftersom den första var helt okej, men det var nog det alldeles för enkla språket som ställde till det. När jag väl satt längre stunder och läste kom jag äntligen in i den. Tyvärr är det inget mästerverk, jag saknar de grekiska gudarna!
För att kunna besegra Apep är Carter och Sadie tvungna att återuppliva solguden Ra – en utmaning ingen magiker lyckats med tidigare. Men först av allt måste de leta upp de tre delarna av Ras bok och uttala den magiska formel som krävs. Sökandet tar dem från New York till London, via S:t Petersburg och slutligen till den egyptiska öknen…
Ska de hinna förgöra Apep innan han sväljer solen och låter jorden gå under?
Till en början var jag sjukt besviken på boken eftersom den första var helt okej, men det var nog det alldeles för enkla språket som ställde till det. När jag väl satt längre stunder och läste kom jag äntligen in i den. Tyvärr är det inget mästerverk, jag saknar de grekiska gudarna!
Karaktärerna Sadie och Carter är inga favoriter hos mig, jag har inte riktigt fastnat för dem än. Kanske för att jag inte gillar språket och det är på grund av dem (då de berättar själva berättelsen) som språket låter som det gör. Guden Bes däremot, han blev en riktig favorit och jag hoppas att han är med i nästa bok också.
Trots språket så gillade jag handlingen och även om jag föredrar grekiska gudar så är det alltik kul att läsa om andra gudar men jag har så svårt att få en bild av hur allt ser ut (sidan med bilderna finns här). Hittade en massa bilder där man har tecknat karaktärerna men de stämde inte alls överrens med hur jag tänkt. Jag hoppas att nästa bok är den sista i serien då jag inte tror att så mycket mer (förutom den sista striden) kan hända utan att det känns långdraget.
Handlingen är bra men på grund av språket får boken bara 3 av 5 i betyg.
Prinsessan och den fasansfulla Björnen
Prinsessan och den fasansfulla Björnen | Per Gustavsson | s.28 | Natur och Kultur
På morgonen när prinsessan vaknar är det som att något saknas. Det är tyst. Inga fåglar som kvittrar. Inget knak och brak från bullriga älgar. Alla skogens djur gömmer sig … i prinsessans slott. Älgarna står i garderoben. En hemsk björn bråkar och förstör i skogen så inga andra djur vågar vara där längre. Prinsessan rycker ut för att lösa problemet förstås. Men inte ens hon rår på björnen själv, här krävs samarbete!
Tidigare har jag läst Måntornet av författaren Per Gustavsson och den gillade jag verkligen, både tecknarstilen och handlingen. I somras försökte jag få fritidsbanren intresserade av hans Prinsessböcker utan framgång. Därför blev jag himla glad när denna låg innanför dörren när jag kom hem en dag.
Det första jag reagerar på att denna Prinsessan varken hjälplös eller bär en stor tyllklänning. Hon är tuff och bär svärd för att kunna beskydda skogens invånare, i detta fall mot en fasansfull björn. Bilden som presenterar björnen är hemsk, den ser så förskräcklig ut men den är perfekt för det är verkligen en fasansfull björn. Tillsammans med både bilderna och texterna är denna bok väldigt underhållande, jag vill läsa mer om Per Gustavssons Prinsessa!
The Heir
The Heir | Kiera Cass | The selection #4 | s.342 | Harper Collins
Princess Eadlyn has grown up hearing endless stories about how her mother and father met. Twenty years ago, America Singer entered the Selection and won the heart of Prince Maxon—and they lived happily ever after. Eadlyn has always found their fairy-tale story romantic, but she has no interest in trying to repeat it. If it were up to her, she'd put off marriage for as long as possible.
But a princess's life is never entirely her own, and Eadlyn can't escape her very own Selection—no matter how fervently she protests.
Eadlyn doesn't expect her story to end in romance. But as the competition begins, one entry may just capture Eadlyn's heart, showing her all the possibilities that lie in front of her . . . and proving that finding her own happily ever after isn't as impossible as she's always thought
Jag älskade verkligen slutet på The selection triologin och var väldigt skeptisk till att fler böcker skulle tillkomma i serien då slutet verkligen var perfekt! Nu när jag läst boken håller jag fortfarande fast vid att serien skulle ha slutat där det var planerat. The Heir hade fungerat mycket bättre som en spinoff serie på The Selection, tyvärr tror jag att de nya böckerna kommer dra ner det totala betyget för hela serien.
Eadlyn, alltså America och Maxons dotter, huvudpersonen är en hemsk person. Jag trodde att hon skulle göra en totalomvändning så jag äntligen kunde börja gilla henne, eller åtminstonde förstå mig på henne. För mig verkar hon otroligt bortskämb utan någon som helst empati eller förståelse för sitt folk. Bortsett från den snobbiga huvudkaraktären så gillade jag handlingen och har hittat två favoriter bland kandidaterna i Eadlyns selection.
Trots Eadlyn ser jag framemot nästa bok i serien!
Efter Alaska
Efter Alaska | John Green | - | s.309 | Bonnier Carlsen
Miles Halters sociala liv är något begränsat. Minst sagt. Han pluggar och sitter i tevesoffan med sina föräldrar.
När han bestämmer sig för att packa ihop biografierna i pojkrummet i Florida (ja, han är besatt av kända personers sista ord och plöjer därför biografier) och flytta till internatet Culver Creek för att söka sitt "Stora Kanske" (japp, det var Francois Rabelais sista ord på dödsbädden) förändras hans liv för alltid.
Ett par rum ner i kooridoren på Creek presenteras han för Alaska Young. Hon förkroppsligar allt Miles Halter aldrig har varit i närheten av. Alaska är smart, rolig och osannolikt sexig. Och oberäknelig.
När han bestämmer sig för att packa ihop biografierna i pojkrummet i Florida (ja, han är besatt av kända personers sista ord och plöjer därför biografier) och flytta till internatet Culver Creek för att söka sitt "Stora Kanske" (japp, det var Francois Rabelais sista ord på dödsbädden) förändras hans liv för alltid.
Ett par rum ner i kooridoren på Creek presenteras han för Alaska Young. Hon förkroppsligar allt Miles Halter aldrig har varit i närheten av. Alaska är smart, rolig och osannolikt sexig. Och oberäknelig.
Jag har tidigare läst boken men då under namnet Var är Alaska? Jag håller fortande vid att Efter Alaska är helt klart en av John Greens bättre böcker, men det slår ändå inte Förr eller senare exploderar jag. Bokens handling är lite av en emotionellresa. Det är så svårt om man ska skratta eller gråta över hur huvudkaraktären Miles beteende, därför blir man så himla glad över att han äntligen fått vänner.
Det är svårt att inte säga för mycket om boken utan spoila något, däremot kan jag säga att Miles är den typiska John Green huvudkaraktären. En lite smått udda person utan några socialaerfarenheter som utvecklas enormt under bokens gång i och med dramatiska händelser och som vid slutet har fått en hel skara av vänner.
Gillar man John Green ska man absolut läsa Efter Alaska!
Lögner
Lögner | Sara Shepard | Pretty Little Liars #1 | s.224 | Modernista
För tre år sedan försvann Alison efter en övernattningsfest och har inte synts till sedan dess. Hennes vänner vid elitskolan i Pennsylvania sörjde henne, men i hemlighet drog de också en lättnadens suck: de bar alla på varsin hemlighet som bara Alison kände till. Nu har de nya hemligheter, smutsiga hemligheter som skulle kunna förgöra dem. När de så börjar få anonyma meddelanden och sms växer paniken. Har de blivit förrådda av någon i den egna kretsen? Eller ännu värre: Är Alison tillbaka?
Jag har tidigare läst de fem första delarna ur den här bokserien men kommer knappt ihåg något. Dessutom så följer jag TV-serien (som för övrigt borde ha slutat vid säsong 3 då den har ballat ur totalt). I boken beskrivs Spencer som en blondin som röker, Emily är blek, rödhårig och irlänsk och Hanna är brunhårig, alltså totala motsatsen till hur de ser ut i TV-serien. VARFÖR har man då "filmomslaget" när tjejerna i boken inte ens liknar dem på omslaget?!
Om man bortser från den stora tabben med omslaget så finns det ändå så mycket att störa mig på, hur alla snygga tjejer ska vara supersmala och att allt låter så otroligt töntigt på svenska men troligen låter helt normalt på engelska. Ändå vill jag fortsätta läsa serien, denna serie kommer bli mitt guilty pleasure då den är så himla ytlig men jag vill ju veta vad som kommer hända! Gillar man TV-serien men kan inte på nog av Pretty Little Liars så rekommenderar jag definitivt boken. Den skiljer sig enormt från TV-serien så det blir som att läsa om karaktärerna med nästan ny handling med samma nivå av drama.
A thousand pieces of you
A thousand pieces of you | Claudia Gray | Firebird #1 | s.368 |
Marguerite Caine’s physicist parents are known for their radical scientific achievements. Their most astonishing invention: the Firebird, which allows users to jump into parallel universes, some vastly altered from our own. But when Marguerite’s father is murdered, the killer—her parent’s handsome and enigmatic assistant Paul—escapes into another dimension before the law can touch him.
Marguerite can’t let the man who destroyed her family go free, and she races after Paul through different universes, where their lives entangle in increasingly familiar ways. With each encounter she begins to question Paul’s guilt—and her own heart. Soon she discovers the truth behind her father’s death is more sinister than she ever could have imagined. (Goodreads)
Marguerite can’t let the man who destroyed her family go free, and she races after Paul through different universes, where their lives entangle in increasingly familiar ways. With each encounter she begins to question Paul’s guilt—and her own heart. Soon she discovers the truth behind her father’s death is more sinister than she ever could have imagined. (Goodreads)
Först, titta på omslaget!
Det här är nog den första bok jag köpt mest på grund av omslaget, den lät bra men omslaget lockade mer. För att vara ett så fint omslag så trodde jag faktiskt att boken skulle synas överallt på bokbloggar och goodreads, men jag tror varken jag sett att någon läst eller recenserat den. Detta oroade mig, jag menar hur kan inte någon ha läst en sån fin bok, eller är den dålig? Börjar läsa boken och inser att det känns lite väl science fiction för mig, för det gillar jag väl inte? Det är olika dimensioner och otillräckliga förklaringar, efter 50 sidor in i boken var jag tvungen att titta vad den hade för goodreadsbetyg, den hade 3,89, jag fortsatte läsa. Den var så trög att ta sig in, eller kanske inte så trög, det var jag som var trög att förstå. Sen: KABOOOM! SÅ. HIMLA. BRA! Dessutom höll detta bra i sig ända till slutet. Just nu så räknar jag ner till 3 december då uppföljaren kommer!
Jag har aldrig läst något liknande, mest i rädsla av att jag inte ska förstå något. Nu har jag det, dessutom på engelska! Känner mig himla smart, så smart att jag faktiskt hittat några luckor som liksom inte förklaras. A thousand pieces of you är en perfekt kombination av allt och jisses, gissa om jag vill se den som film! DEN HÄR BOKEN ÄR SÅ HIMLA BRA! Den har jämförts med Cloud Atlas, har bara sett filmen och fattade noll, men eftersom jag gillade denna så mycket så funderar jag faktiskt på att försöka mig på boken!
Hur som helst, i början hade jag som sagt svårt att fastna för boken, men jag tror att det berodde på att jag var så orolig för att inte förstå och för att den skulle vara dålig. När jag väl fått det bekräftat från betyget på goodreads att den är hyfsat bra så kan jag äntligen tillåta mig själv att komma in i den utan att vara superskeptisk. Supertöntigt men så var det. Jag lovar och svär att ingen behöver ha den oron över den här boken.
Jag måste säga det igen, DEN ÄR SÅ HIMLA BRA! Läs den eller ångra dig för livet att du inte gjorde det, valet är faktiskt ditt.
P.S. Nästa bok är också superfin, titta här!
Du är aldrig ensam
Du är aldrig ensam | Sarah Dessen | - | s.461 | raben&sjögren
Ruby Cooper förväntar sig alltid det värsta. Då slipper hon bli besviken. Och hennes liv vänds uppochner när hennes mamma en dag sticker hemifrån och lämnar kvar Ruby i det fallfärdiga huset de bott i. Ruby vill bo kvar, men eftersom hon är under arton får hennes storasyster vårdnaden om henne och hon måste flytta dit.
Det är bara det att systern lever ett helt annat liv än Ruby och hennes mamma gjort. Hon har gift sig rikt, hon bor i ett välbärgat, flott område, och hon skickar Ruby till privatskola. Men hur ska hon passa in?
Det är bara det att systern lever ett helt annat liv än Ruby och hennes mamma gjort. Hon har gift sig rikt, hon bor i ett välbärgat, flott område, och hon skickar Ruby till privatskola. Men hur ska hon passa in?
Jag älskar att raben&sjögren ger ut en Dessenbok lagom till sommaren, dessutom hade jag turen att läsa denna på stranden under de varma dagarna i Juni, alltså precis hur en Dessenbok ska läsas (med sommarkänslan på topp). De senaste böckerna av Dessen som getts ut på svenska tycker jag har saknat något. Det är inte längre sockersött där den största fokusen ligger på kärleksdraman. Du är aldrig ensam platsar inte i den sockersötakategorin, men den har något annat som de andra böckerna inte haft, nämligen en huvudkaraktär som har en negativ inställning till det mesta. Tack vare detta får boken ett helt annat slags djup där två världar krockar.
Även om jag fortfarande saknar det sockersöta böckerna av Dessen så Du är aldrig ensam inte en besvikelse. Kanske boken skulle kunna blivit mer omtyckt om jag i förväg visste hur olik den skulle vara jämfört med de andra Dessenböckerna jag läst. Jag hade det ultimata läget att läsa den här boken på, tyvärr så kände jag att just den här boken inte behövde solsken på en strand, det hade räckt att läsa den hemma i soffan för sommarkänslorna strömmar inte precis ut ur boken. Speciellt inte när Ruby, som är huvudpersonen, precis börjat ny skola, majoriteten av handlingen utspelar sig inte på sommaren.
En annorlunda men läsvärd Dessenbok!
Dockskelettet
Dockskelettet | Holly Black | - | s.244 | raben&sjögren
Zach, Poppy och Alice har varit bästisar så länge de kan minnas. Med sina actionfigurer leker de samma lek, om och om igen. Men en dag bestämmer sig Zachs pappa för att Zach är för gammal för deras lek och slänger alla hans figurer. Zach skäms så mycket att han slutar träffa Poppy och Alice. Men en natt får Zach besök av sina gamla vänner, Poppy säger sig vara förföljd av en levande porslinsdocka som säger sig vara skapad av benen efter en mördad flicka. Om de tre vännerna inte återlämnar dockan till flickans hem och begraver den där kommer de att vara dömda för evigt.
Jag har fått för mig att jag gillar Holly Black, därför ville jag även läsa Dockskelettet som verkade himla lovande! Redan efter första kapitlet började jag att tappa hoppet om boken, jag kan även avslöja att den inte blev bättre. Visst, jag tillhör inte målgruppen men det måste man väl inte för att kunna uppskatta en bok? Den beskrivs som en lite kuslig bok och när det handlar om en docka som typ kommer till liv så ser jag stor potential med läskigheterna, men vart är dem? Dockskelettet är lam rakt igenom och det enda som räddar boken något är sättet Black har skildrat vänskapen och problematiserat åldersgränsen för lekandet.
Trots att jag inte alls uppskattade boken så har jag inte gett upp hoppet om Holly Black, jag gillade både Spiderwick (dock inte Bortom Spiderwick) och Järnprovet (trots sina uppenbara likheter med Harry Potter)!
Ett folk utan land
I tio år har Finnikin levt i exil. Han har inte varit i hemlandet Lumatere sedan den kaotiska tid då kungafamiljen blev brutalt mördad och en förbannelse lades över landet. Nu håller förbannelsen Lumateres folk fångna inom rikets gränser och hindrar de som tvingades fly att återvända hem.
På Finnikins resor för att hjälpa Lumateres utsatta exilbefolkning träffar han Evanjalin, en ung kvinna som hävdar att hennes drömmar kan leda honom till Lumateres rättmätiga tronföljare – den enda som kan häva förbannelsen. Hon hävdar också att Finnikins pappa, den forne kungens hedersvakt, inte dog i Lumatere utan sitter fängslad, och tillsammans ger de sig av för att rädda honom. Och Lumatere.
Tidigare har jag läst allt av Matchetta som getts ut på svenska, det vill säga Jellicoe road och Francesca, tyvärr måste jag säga att jag inte varit jätteimpad. För mig har de böckerna varit lite mer än medelmåttiga, även Ett folk utan land platsar i den kategorin.
Det tog evigheter innan jag verkligen kom in i boken och kunde hålla i sär alla namn och städer. Ett tag funderade jag till och med på om jag skulle ge upp boken, istället bestämde jag mig för att inte enbart läsa den på bussen. Det var helt klart det bästa beslutet, Ett folk utan land kräver mer än bara korta lässtunder.
Jag vet fortvarnade inte om jag fastnade för den eller inte, den var helt okej menjag vill känna så mycket mer för en fantasy. Ser jag fram emot fortsättningen? Både ja och nej, jag fortsätter hoppas på att Marchetta ska överraska mig!
Enklav
Enklav | Ann Aguirre | Razorland #1 | s.247 | Modernista
New York har decimerats av krig och pest, och större delen av invånarna har tvingats migrera till underjordiska enklaver, där den förväntade livslängden knappt överstiger tjugo år. När Deuce fyller 15 intar hon rollen som Jägarinna, och hon paras ihop med Fade, en tonårig Jägare som bodde uppe på ytan när han var liten.
När de upptäcker att den angränsande enklaven håller på att utplånas av tunnelmonster - Freaks - som tycks bli allt mer organiserade, så vägrar de äldre att ta hänsyn till deras varningar. Och när Deuce och Fade försätts i exil från enklaven, måste flickan som fötts i mörkret överleva i dagsljuset - vägledd av Fades avlägsna minnen - i ruinerna av en stad vars befolkning förtvinat till några få farliga gäng.
När de upptäcker att den angränsande enklaven håller på att utplånas av tunnelmonster - Freaks - som tycks bli allt mer organiserade, så vägrar de äldre att ta hänsyn till deras varningar. Och när Deuce och Fade försätts i exil från enklaven, måste flickan som fötts i mörkret överleva i dagsljuset - vägledd av Fades avlägsna minnen - i ruinerna av en stad vars befolkning förtvinat till några få farliga gäng.
Jag älskar att påbörja en bok utan att egentligen veta ett smack om den. Sedan tidigare visste jag att Enklav är otroligt omtyckt och efter att ha läst bara något kapitel så förstod jag varför. Boken fångade mig från första sidan och att nästa del kommer redan nu i höst gör mig otroligt glad, för jag vill ha fortsättningen så snart som möjligt! Enklav har bara 247 sidor, jag hoppas verkligen på att nästa bok är längre! Razorland har helt klart potentialen att bli en ny favoritserie!
Trots att det känns som om jag bara läst dystopier ett bra tag nu så tröttnar jag verkligen inte, de flesta håller hög kvalité och Enklav är helt klart inte ett undantag. Fler dysopier åt folket!
LÄS!
Betyg: 4,5 av 5
Mistborn - Sista riket
Sista riket | Brandon Sanderson | Mistborn #1 | s.752 | Modernista
I Sista riket, där aska faller får himlen, styr Överstehärskaren, han påstås vara en odödlig Gud som ingen kan störta. Kelsier vill göra ett försök med den omöjliga uppgiften att inte bara störta Överstehärskaren, utan även Sista riket. Till sin hjälpa får han även Vin, ett gatubarn som levt bland tjuvar, som visar sig vara viktig för uppdraget.
Först av allt vill jag berätta hur mycket tjockleken skrämde mig, att läsa en 750 sidors bok är lite som ett styrkepass på gymmet. Det kändes lite kämpigt i början, men himla bra på slutet. Boken är seg i början fram till ungefär sida 200. Jag funderade flera gånger om jag skulle påbörja en annan bok istället och plocka upp Sista riket när jag hade lust. Efter de första 200 sidorna hade jag ingen som helst lust att plocka upp en annan bok! Nu i efterhand uppskattar jag de sega sidorna eftersom det var då allt var nytt och de olika systemen förklarades utförligt.
Sanderson har byggt upp en otrolig värld som jag inte alls vill leva i men gärna läsa mer om. Av någon anledning så blev jag inte så himla fäst vid någon karaktär förutom en, dennes namn kommer inte nämnas på grund av risk spoila någon som inte läst boken. Det är många karaktärer att hålla reda på men bland de viktigaste och de omtyckta finns det bara en kvinnlig karaktär och det är Vin. Vin och Kelsier är helt klart de som boken handlar mest om, men utan bikaraktärerna skulle de inte klara sig, detta gör att man, trots att jag inte är så fäst vid dem, inte vill se dem dö.
Jag blev inte så imponerad av slutet till en början, jag var riktigt upprörd över det. Men efter en tids (ca en dag) tänketid så kan jag nu konstatera att slutet var tillräckligt, tidigare (igår) tyckte jag att det var för lamt. Härmed tar jag tillbaka mina tidigare tankar! Jag hoppas att Modernista är snabb med att översätta fortsättningen annars finns risken att jag införskaffar mig den på engelska.
Sista riket är en svårslagen fantasy som förtjänar sina 750 sidor! Boken är fantastisk och en så tjock bok har aldrig tagit slut så snabbt. Läs den.
Betyg: 5 av 5
Ensam på Mars
Ensam på Mars | Andy Wier | - | s.447 | Bookmark förlag
Mark Watney lämnas av misstag ensam kvar på Mars, hans besättning tror att han är död och därmed även NASA. Trots de låga oddsen att kunna överleva i mer än 31 solar gör Mark allt vad han kan för att leva till nästa sol.
Jag hatar överlevnadsfilmer som utspelar sig i rymden. De ger mig hemsk ångest och är därmed inte värda att titta på. Ensam på Mars ger mig samma känsla, det är ofta hemskt att läsa men Marks berättarröst lättar upp stämningen och gör att boken blir mer humoristisk än hemsk.
Boken verkar vara väldigt populär och omtyckt, därför blev jag otroligt besviken när jag började läsa den. De första 60 sidorna är riktigt tröga och det kändes som om det sidorna bestod mer av siffror än bokstäver, men jag gav inte upp! Efter de 60 sidorna blir boken genast mycket mer intressantare och jag är riktigt glad över att jag inte gav upp boken, för det var nära.
Ensam på Mars är aningen seg med en hel del siffror och innehåller en hel del rymdsnack som jag fortfarande inte förstår ett smack av men inslagen av Marks humoristiska och lättsamma syn på situationen räddade hela boken! Jag ser verkligen fram emot filmen som kommer i höst, men jag varnar er som inte läst boken att se trailern, den avslöjar ju allt! Ni vet vad som gäller, läs boken först!
Vill ni inte läsa boken så bör ni ändå införskaffa den på grund av det otroligt fantastiskt underbara omslaget, trots min platsbirst i bokhyllan ska denna in och glänsa!
Betyg: 4 av 5
Klara, färdiga, dö!
Klara, färdiga, dö! | Lars Forsberg | T-Rex #2 | s.361 | Forum
T-Rex försöker lösa ännu ett brott med hans oeffektiva lösningar och en massa tur. Han har inte ändrats sedan Rör inte mitt mord! vilket flera av karaktärerna även märker. Ett mord på en polis sker och Torsten ser till att han leder utredningen vilket enbart kan resultera i katastrof
Förra året debuterade Lars Forsberg med boken Rör inte mitt mord! som jag verkligen tyckte om, jag har tipsat många om den boken. När Klara, färdiga, dö! gavs ut hade jag stora förväntningar då den första boken i serien om T-Rex var så rolig, tyvärr klarade inte boken av att nå upp till mina förväntningar.
T-Rex, poliskommisarien som är bitter och vägrar ändra på sig är inte längre komisk utan snarare tjatig och en hemsk karaktär. Efter att flera andra karaktärer beskrivit sin besvikelse över T-Rex beteende så funderar han inte ens över vad han kan ändra, det är alltid alla andras fel, han är bedrälig och flera gånger blev jag arg på honom och att boken inte tog slut snabbt nog.
Rör inte mitt mord! kändes som en blandning mellan Ove från En man som heter Ove och en deckare. Nu känns det hemskt att ha jämfört en så fantastisk karaktär som Ove med T-Rex. Jag tar tillbaka alla liknelser mellan dem två. Klara, färdiga, gå! är en tjatigare version på Rör inte mitt mord! som jag inte tänker rekommendera till någon.
Trots all min kritik kan jag inte ge Klara, färdiga, dö! bottenbetyget 1 av 5, början på boken räddar den från att få det sämsta betyget.
Betyg: 2 av 5
Den ökända historien om Frankie Landau-Banks
Den ökända historien om Frankie Landau-Banks | E.Lockhart | - | s.289 | Lavender Lit
Mellan första och andra året på High school förändras Frankie och äntligen lägger drömkillen Matthew märke till henne. Frankie lever i sin dröm ända tills hon märker att han har hemligheter för henne, det visar sig att det finns ett hemligt sällskap på skolan som enbart är till för killar. Frankie som har tröttnat på att hon gång på gång underskattas av på grund av hennes kön börjar smida planer på hur hon ska bli en del av sällskapet och därmed bevisa sin intelligens.
Förra året läste jag Kanske är det all du behöver veta av E.Lockhart och blev helt tagen av slutet, jag hoppades att Den ökända historien om Frankie Landau Banks skulle ha samma effekt. Istället för att bli tagen av slutet blev jag helt fast från första början, det var omöjligt att sluta läsa! Det femenistiska perspektivet gör boken otroligt aktuell och väcker flera tankar kring hur vårt samhälle egentligen fungerar.
Författaren lyckas verkligen med att beskriva frustrationen som Frankie känner över att bli kallad lilla gumman och sedd som en liten, oskyldig och skör figur. Frankie har över sommaren fått kurvor vilket har en avgörande roll i hennes nya förhållande. Det som stör mig är att Frankie är så smart men ändå väljer att vara tillsammans med den otroligt ytliga Matthew. Fast ändå förstår jag att det är något som hon väljer att blunda för, drömkillen är äntligen hennes. Jag anser det förståligt ända tills han börjar idiotförklara henne genom att säga Lilla gumman... Frankies mål är att inte längre blir underskattad och nedtrampad, därav hennes revolt, men när Matthew behandlar henne på detta sätt så bryr hon sig inte. Det är ett sätt att visa att kärleken är blind men bara till en viss gräns. Desto längre Frankie går med sina upproriska planer, desto mer medveten blir hon om Matthews sätt att behandla henne.
Frankie är helt klart en av mina favoritkaraktärer, hon är stark, vet vad hon vill och kämpar för att motbevisa de som underskattar henne bara för att hon är en tjej. Hela bokens handling går ut på att Frankie ska bevisa sin intelligens trots att hennes kvinnlighet talar emot henne.
Den ökända historien om Frankie Landau Banks är briljant redan från första meningen, jag älskar den här boken! Dock är jag något besviken över slutet, det var för milt, jag vill ha ett mer storlasget slut på en sådan fantastisk bok! Trots det milda slutet så fungerar det ändå och därav mitt betyg.
Betyg: 5 av 5
Den fängslade guden
Den fängslade guden | Rick Riordan | Olympens hjältar #2 | s.512 | Bonnier Carlsen
Percy, liksom Jason lider av minnesförlust. Han lyckas ta sig till den romerska halvblods lägret där han tvingas söka skydd från de odödliga monstren innan han ska ut. Vilan blir inte lång då han tillsammans med Hazel och Frank åker ut på ett livsfarligt uppdrag för att stoppa Gaias planer.
I Den fängslade guden får man åter igen läsa från tre perspektiv, men istället för Jason, Leo och Piper får vi följa Percy (!!!), Frank och Hazel. Jag blev överlycklig när jag märkte att man fick läsa från Percys perspektiv i den här boken men samtidigt saknar jag att läsa om Jason och gänget också.
Serien blir helt klart bättre i och med att spänningen ökar, älskar att läsa om de olika gudarna även om det är lite krångligt med de romerska namnen! Vissa strider kommer Percy, Frank och Hazel lite väl enkelt undan, men om varje strid skulle vara 50 sidor lång så skulle jag ha tröttnat för länge sedan. Alla tre har olika slags specialiteter vid strid och det är alltid lika spännande att läsa om hur de tar sig ut ur knipan. Desto längre in i boken man kommer, desto fler karaktärer från tidigare Percy Jackson böcker får man återse, vilket är ett STORT plus! Allra helst skulle jag vilja läsa om PJ böckerna för att kunna komma ihåg dem karaktärerna ännu bättre.
Jag blir något frustrerad över att boken tar slut lite för fort, jag vill inte behöva vänta till september på nästa bok! Första boken i serien gav jag fyra av fem poäng. Denna är nästan en femma men något saknas, kanske att tredje boken blir en fullpoängare. Min förväntningar inför nästa bok är skyhöga och väntan är en evighet! Ännu en gång vill jag uppmana er som tidigare läst och älskar Percy Jackson att läsa serien om Olympens hjältar!
Betyg: 4,5 av 5
All the bright places
All the bright places | Jennifer Niven | - | s.388 | Penguin Books
Theodore Finch wants to take his life. Violet Markey is devastated by her sister's death. They meet on the ledge of the school bell tower, and so their story begins. It's only toghether they can be themselves... But, as Violet world grows, Finch's begins to shrink. How far will Violet go to save the boy she love has come to love?
All the bright places har blivit hyllad överallt, vilket den minst sagt förtjänar. Jag hade ingen aning om vad den skulle handla om, när jag läste första meningen blev jag överraskad då den inte alls handlade om något jag hade väntat mig. Det var länge sedan jag läste en bok som höll mig vaken alldeles för långt in på natten både på grund av att jag läste och på grund av att jag inte kunde sluta tänka på vad som skulle hända.
Boken är helt fantastikt skriven, författaren lyckas verkligen gräva fram flertalet av mina känslor, jag skrattar, är arg och så himla ledsen! Finch, "freaket" som byter stil från ena dagen till den andra med självmordstankar har alltid svar på tal. Han får mig att le med hans kommentarer samtidigt som knuten i magen blir allt större. Violet, den snygga tjejen som bär hennes döda systers glasögon, fastnade jag inte alls för i början men efter några sidor är dessa känslor som bortblåsta. Violet och Finch relation är komplicerad och värre blir det när Violets föräldrar (har fortfarande inte klurat ut vad jag tycker om dem) förbjuder henne att träffa Finch. Författaren har verkligen lyckats att framhäva karaktärerna på etttrovärdigt sätt vilket leder till att man påverkas av deras känslor.
Slutet. SLUTET. Alltså, slutet. Perfekt. Upptäckte precis att den har biopremiär i USA 2017!
All the bright places är den tredje boken i år som får fullpott! Om ni ska läsa en bok i år är det den här. LÄS DEN!
Betyg: 5 av 5
Snor
Snor | Bengt-Erik Engholm & Jojo Falk | - | s.44 | Natur & Kultur
Snor handlar om snor, det är helt enkelt en fakta bok om snor. Man får veta vad snor består av och varför det anses så äckligt. Jag hade inte hört talas om boken innan jag fick den av förlaget och hade därför inga förväntingar eller förhoppningar om den. Boken innehåller en hel del svartvita bilder som för det mesta är illustrationer på snor. Snor är en lättläst och underhållande faktabok om snor innehållandes en hel del illustrationer på snor.
Boken rekommenderar jag till yngre läsare som vill veta mer om snor än vad de redan gör!
Alla meningar utom en innehåller ordet snor, men det är ju en bok om snor som heter Snor. Då är det svårt att inte skriva en mening utan snor!
