Röd drottning | Victoria Aveyard | Röd drottning #1 | s.384 | Modernista

I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod. De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.

Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.

Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån – och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll…

Det här är absolut en av de mest hypade böckerna i år och jag förstår varför. Jag älskar twistarna även om några av dem är rätt förutsägbara. Handlingen känns trots det typiska mönstret med en värld med ett fördärvat samhälle med en sneddriven hierki där huvudpersonen går emot normen. Dystopier och åter dystopier, egentligen borde jag ha tröttnat för länge sedan med på grund av såna välskriva böcker som Röd Drottning så får jag inte nog av genren. 

Huvudkaraktären Mare är till en början väldigt lätt att tycka om med hennes skeptiska syn på maktordningen och hennes tjuvaktiga sätt att hjälpa familjen. Allt detta för att sedan bli lite väl naiv. Hur som helst så slutar boken med en fantastik och självklar cliffhanger, och nu vill jag läsa nästa bok på momangen!

Läs den!