Det mörka ödet

Det mörka ödet | Sally Green | Half bad #2 | s.384 | Semic
 
Nathan har fått sina tre gåvor och hans kraft har vaknat. Men det är en främmande, monstruös förmåga som han inte kan styra. Gång på gång vaknar han upp, blodig och med minnesluckor. Han måste lära sig att kontrollera odjuret inom sig innan det går för långt.

Han är fortfarande jagad av myndigheterna. Och på något sätt måste han lyckas rädda sin stora kärlek Annalise, som är fånge hos fienden. 

Kriget mellan vita och svarta häxor blir bara värre, och när en grupp rebeller går samman mot de vita häxorna dras Nathan in i kampen. Men kan han lita på rebellerna? Kan han ens lita på sig själv?
 
Hur många gånger har vi hört uttrycket "Man ska inte döma boken efter dess omslag"? Detta uttryck tåls att upprepas när det gäller den andra delen i Half Bad-serien, Det mörka ödet. Tyvärr förstår jag om omslget skrämmer iväg potentiella läsare. Serien fortsätter hålla måttet även om inte omslaget gör det. 
 
Det som skiljer första och andra delen från varandra är tempot. Både tempot och spänningen trappas upp i samband med att kriget mellan rebellerna och rådet kommer allt närmare. Dessutom ökar även konfliktnivån då Nathan inte verkar klara av att ha någon nära inpå. Nathans motgångar skuggar över hans framgångar trots att framgångarena är stora och många. 
 
Jag hoppas på att den tredje och sista boken innehåller en bra strid, framgångar för Nathan som är större än hans eviga motgångar och att Nathan inser vilkern partner som är rätt för honom (vilket såklart är den som jag"hejar" på). 
 
Gillade du Ondskans son kommer du inte bli besviken på Det mörka ödet!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback












RSS 2.0