Jag ser dig

Jag ser dig | Clare Mackintosh | - | s.427 | Lind&Co
 
En dag upptäcker Zoe Walker ett foto på sig själv bland småannonserna i en Londontidning. Utan förklaring, utan hänvisning till någon hemsida. Det bara finns där – ett grynigt svartvitt foto och ett telefonnummer.
 
Hon visar upp det för sin familj, men de är övertygade om att personen på fotot bara är någon som liknar Zoe. Dagen efter finns en ny annons på samma plats i tidningen med en bild av en annan kvinna. Och dagen därpå ytterligare en.
 
Är allt bara ett misstag? Ett underligt sammanträffande? Eller är det någon som håller koll på dem … Zoe är fast besluten att ta reda på sanningen bakom bilderna.
 
Förra året läste jag Clare Mackintosh debut Jag lät dig gå som jag verkligen gillade. Jag har svårt att hitta riktigt bra deckare/thrillers med värdiga slut, men just Jag lät dig gå uppfyllde dessa kriterier. Med tanke på vad jag tyckte om hennes debut hade jag riktigt höga förväntingar på Jag ser dig.
 
Konceptet med att huvudkaraktären Zoe ser sitt foto i tidningen i samband med en annons utan att ha något med det att göra är bara i sig intressant. Boken börjar lovande och trots det något sega tempo blir jag fort fast. Jag har även en tanke om att Jag ser dig kommer bli bättre desto längre in i den man kommer vilket den också blev men någonstans vänder det. Vart boken börjar sakna något, kanske är det mystiken eller spänningen som saknas, är jag osäker på men det är omkring de sista sidorna när slutet närmar sig och läsaren får fler och fler ledtrådar om vem gärningsmannen är. 
 
Jag var helsäker på vem gärningsmannen var från och med att denne presenterades. Jag satt och tänkte för mig själv att oj vad tråkigt slutet kommer bli då man så lätt kunne misstänka denna, hade jag rätt? Nä. Men tror däremot att boken skulle vart bättre om jag hade haft det trots att man kunnat anat det tidigt. Den som istället presenteras som den skyldige är kanske inte långsökt men det känns inte trovärdigt. Jag gillade helt enkelt inte hur det blev och hade tänkt ge boken en svag fyra i betyg men sen kom epilogen och den drog verkligen ner boken yttligare. 
 
Ännu en grej som störde mig var alla dessa K-namn. Kelly, Katie och även en Kathy?! Hur svårt är det att ge karaktärerna namn som skiljer sig från varandra?! Jag ser dig var en spännande läsupplevelse fram till slutet där det mesta gick utför, trots det ser jag ändå mycket fram emot att få läsa mer av Clare Mackintosh. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback












RSS 2.0