Kungens fånge

Kungens fånge | Victoria Aveyard | Röd drottning #3 | s.512 | Modernista

I tredje delen av Victoria Aveyards Röd drottning-serie prövas lojaliteter på alla sidor. Mare Barrow är fånge, maktlös utan sin blixtförmåga, hemsökt av de förödande misstag hon begått. Hon lever på nåder av den förrädiske unge man som hon en gång älskade, Maven Calore. Numera är han kung, och han fortsätter att väva sin döda mors nät för att behålla kontrollen över sitt rike – och över sin fånge.

Samtidigt fortsätter Mares gäng av blandblodiga och röda att organisera sig, träna och expandera. De förbereder sig för krig. Och Cal, prinsen som befinner sig i exil och har sitt eget romantiska intresse av Mare, är beredd att göra allt för att få henne tillbaka.

När blod ställs mot blod, förmåga mot förmåga, finns det kanske inte någon kvar som kan släcka elden – och Norta, så som Mare känner det, riskerar att förtäras… [Från förlagets hemsida]

För några år sedan kom Röd Drottning, jag fastnade för den direkt och kastade mig på uppföljaren så fort den kom. Tyvärr var Glassvärdet en besvikelse som inte alls levde upp till sin föregångare. Jag insåg nog inte då hur besviken jag var på andra delen men dessto längre jag väntade på uppföljaren dessto mindre sugen på att läsa den. Den tredje delen Kungens fånge gavs ut och jag har haft en ståendes i bokhyllan sedan dess. Dessutom var den ett recex vilket gjort mig stressad men samtidigt så känns det taskigt mot boken och förlaget att läsa en bok jag inte alls är sugen på att läsa då man måste tvinga sig att läsa vilket vi alla vet oftast inte blir en bra läsupplevelse. För två dagar sedan kom dagen jag väntat på i mer än ett år. Dagen då jag äntligen kände för att plocka upp och läsa Kungens fånge. 
 
Levde Kungens fånge upp till min förväntningar? Först och främst visste jag inte ens vad jag hade att förvänta mig då del ett och två skilde sig så mycket. Jag påbörjade Kungens fånge och läste halva direkt för att sedan läsa sista halvan i ett svep två dagar senare. Den tredje delen var verkligen ingen besvikelse, det enda jag är besviken över är att jag inte läst den tidigare.
 
Kungens fånge innehåller mycket action men inte så mycket att det inte blir en lugn stund, vilket passar boken bra. Karaktärernas personligheter lockar läsaren till att hela tiden vilja veta mer om dem trots att detta är tredje delen i serien. Kungens fånge överraskade mig verkligen, nu vill jag ha nästa del!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback












RSS 2.0