Ormens skugga
Ormens skuga | Rick Riordan | Kanekrönikan #3 | s.464 | Modernista
Det är kaos på jorden, och det är kaos i syskonen Carter och Sadie Kanes tillvaro. Ormguden Apep har brutit sig lös från sina bojor och hotar att förstöra jorden på bara tre dagar. Varken magikerna eller gudarna vet vad de ska göra för att stoppa Apep – och nu börjar gudarna dessutom försvinna, en efter en.
Walt, en av syskonens pålitliga medhjälpare, håller bokstavligen på att förlora sina krafter. Och Zia är fullt upptagen med att passa den numera gaggige solguden Ra och hinner inte hjälpa till över huvud taget.
Det finns egentligen bara ett sätt att stoppa ormen – men det är så invecklat och farligt att både Carter och Sadie riskerar att stryka med på kuppen…
Kanekrönikan är inte i närheten av att vara min favoritserie av Rick Riordan. Jag tillhör inte den yngre målgruppen, texten är alldeles för enkel och lättsam för min smak. Att serien dessutom är skriven som en ljudinspelning där syskonen Sadie och Carter Kane turas om att berätta vad som hänt, förbättrar inte saken. Det jag ogillar allra mest är när syskonen avbryter varandra genom att flika in "svar på tal". Det förstör själva läsflowet.
Ormens skugga är den tredje och avslutande delen i Kanekrönikan, jag är glad över att äntligen ha avslutat serien. Trots att jag gruvade mig för att läsa boken då jag trodde att det skulle bli en plåga att ta sig igenom den, så gick det förvånansvärt snabbt att läsa den, Jag kom mig själv flera gånger att tänka "bara ett kapitel till".
Kranekrönikan är inte dålig, men det är långt ifrån det bästa Riordan har skrivit. Är man, till skillnad från mig, intresserad av egyptiska gudar är denna serie säkert riktigt, riktigt bra. Som sagt så tillhör jag varken målgruppen eller är intresserad av egyptiska gudar.
Kommentarer
Trackback
