Nikkis dagbok #2
Nikkis dagbok 2 - Berättelser om en (inte så) populär partytjej | Rachel Renée Russell | Nikkis dagbok #2 | 304 s. | Modernista |
I Berättelser om en (inte så) populär partytjej får vi följa fjortonåriga Nikki Maxwell som i text och teckningar skildrar sitt dagliga liv med alla dess utmaningar. Hon skriver om sina vänner, förälskelser, om sin familj och om att vara populär eller inte i skolan.
Nikkis dagbok är utformad som en dagbok och rikt illustrerad med teckningar och seriestrippar. En given hit för tjejer från 9 år och uppåt.
Nikkis dagbok är utformad som en dagbok och rikt illustrerad med teckningar och seriestrippar. En given hit för tjejer från 9 år och uppåt.
(Handling från Adlibris)
Nikkis dagbok 1 var inte en superhit hos mig, men visst var den lättsam och smårolig. Jag rekommenderade den till min då elvaåriga lillasyster. Hon läste den och storälskade den, detta ledde även till att halva hennes klass började läsa serien. Nu när hon fyllde tolv år fick hon andra delen och blev riktigt glad. Det jag vill säga är att den här boken har blivit väldigt populär för barnen i 10-12 års ålder i skolan där min lillasyster går. (De tävlar till och med om vem som läst boken flest gånger).
Då jag inte var storförtjust i första delen var inte mina förväntningar särskilt höga inför denna, men när jag väl påbörjat en serie vill jag gärna avsluta den. Nikkis dagbok 2 var mycket bättre än första, den är roligare, klyftigare och får mig att vilja ta farm skämskudden ibland.
Boken är skriven i dagboksform på randigt papper som innehåller ungefär lika mycket text som bilder vilket gör att de 300 sidorna flyger förbi. Det enda jag kan komma på att jag riktigt stör mig på är att alla tjejer (och killar för den delen) är supersmala. Visst ska det se ut som om det är Nikki som själv ritat bilderna men när vi lever i ett samhälle där många tjejer och killar strävar efter det som anses som skönhetsideal vore det skönt med människor i olika storlekar.
Boken är skriven i dagboksform på randigt papper som innehåller ungefär lika mycket text som bilder vilket gör att de 300 sidorna flyger förbi. Det enda jag kan komma på att jag riktigt stör mig på är att alla tjejer (och killar för den delen) är supersmala. Visst ska det se ut som om det är Nikki som själv ritat bilderna men när vi lever i ett samhälle där många tjejer och killar strävar efter det som anses som skönhetsideal vore det skönt med människor i olika storlekar.
Då boken är en dagbok utspelar sig en mängd otroliga händelser tätt inpå varandra. Stackars Nikki kan aldrig hinna slappna av!
Som sagt så är andra delen av Nikkis dagbok bättre än sin föregångare och jag rekommenderar den till dig som vill ha nåot lättläst och roligt, men ha skämskudden nära till hands! Detta är en lättsam bok som jag gärna läser fortsättningen på.
Betyg: 2,5 av 5
Kommentarer
Trackback
