Handling (från baksidan):
Ibland börjar dagen utan någonting att se fram emot

Tankar:
Boken handlar alltså om hur det är att vakna upp till en dag när man inte har något att se fram emot. En sådan där dag när man bara vill ligga i sängen och dra täcket över huvudet medan man hoppas på att sova bort dagen. Men istället kommer alla bekymmer och man är fast i sig själv. En sådan typ av bok är det. Den är så fantastisk.

Efter att ha läst två böcker av Tan innan var förväntningar på denna skyhöga. Men boken kändes inte alls som de tidigare, förhoppningarna säntes. Men så öppnade jag boken och fastnade.

Det finns inte mycket text i boken, som vanligt behövs det inte då bilder talar för sig själva. De få orden som står fångade mig direkt och jag tror att alla känner igen sig i denna berättelse.

I de andra böckerna (Sommarregler och berättelser från yttre förorten) av Shaun Tan  har det varit bilderna som varit de mest tilltalande. I den här boken är det texten jag fastnar för, självklart de fantastiska bilderna också men framför allt texten. En annan sak jag älskar är att själva kvalitén på boken (pappret, materialet). Den känns så rejält. 

Det här är en sådan där bok som när man läst ut den tänker: den här boken förstår mig. Ni vet som när man hittar en låt och känner igen sig i den, så är det, fast med en bok. Den ger en sådan mäktig känsla!