Efter fyra år vaknar Kattarina Krasznapolski upp ur en läkemedelsframkallad fantasi där hon trott sig vara läkare på en psykiatrisk klinik i Zürich. I själva verket har hon varit en av patienterna, en djupt deprimerad kvinna som inte sett någon annan utväg än att underkasta sig en extremt tung behandling för att slippa ifrån sitt liv. Frågan är varför? 
Kattarina minns inte åren innan behandlingen och avtändningen från medicinerna gör att hennes hjärna spelar henne spratt. Bit för bit plockar hon samman sin historia, själ och identitet. Till sin hjälp har hon en skimrande, mekanisk insekt som blir hennes livstecknare och vän, KoMo.

Omslaget är mer lovande än innehållet. Robotarna och det tekniska tar upp alldeles för stor del i boken. Redan i början av den känner jag att det inte alls är min typ av bok, jag hoppades på en tillräckligt stor twist i slutet som skulle höja hela boken.
   När man läser på baksidan om boken verkar den, precis som omslaget, lovande. Jag vill ha mer "mind blowns", alltså att jag som läsare får tänka till lite och verkligen häpna av svaret.
   Man lär känna karaktärerna men ändå vet jag inte vad jag tycker om dem, den enda jag "gillade" var doktor Rangda. Mest för att han var mest mystisk av dem alla, det kändes som om han kunde bjuda på den där överraskningen som jag väntade på genom hela boken.