Nevermoor

 
Nevermoor | Jessica Townsend | Nevermoor #1 | s.346 | Semic
 
Morrigan Crow är född med en förbannelse. Alla vet att hon för otur med sig. Hon får skulden för allt dåligt som händer: från hagelstormar till hjärtattacker och misslyckad sylt. Men det värsta med förbannelsen är att hon kommer att dö på sin elfte födelsedag. 

När Morrigan väntar på sitt dystra öde blir hon räddad i sista stund av den fantastiske Jupiter North. Han för henne till den mystiska staden Nevermoor. 

Hon tror att allt har löst sig, men det är bara början. Jupiter har valt ut Morrigan som kandidat till Wundersamfundet, Nevermoors mest svåråtkomliga skola. Hon ska tävla mot hundratals andra barn i svåra, farliga prövningar. Alla har en extraordinär talang av något slag. 

Men Morrigan? Vad är hennes talang? Har hon ens någon? Om hon inte klarar prövningarna blir hon utkastad ur Nevermoor – och då kan hon inte undkomma sitt dödliga öde … [Taget från förlaget]
 
Jag har sett Nevermoor hyllats och beskrivas som den nästa Harry Potterserien. Boken har dykt upp varstans på youtube, bloggar och instagram och jag har känt mig måttligt intrresserad av den. Till slut bad jag om ett recex och hoppades på att få en helt okej och lite småmysig lässtund
 
Det finns många saker som liknar Harry Potter och utan att säga för mycket så är hon 11 år, lurar döden, får åka på hennes livs äventyr i en magisk värld och så finns det en magisk skola som väldigt mycket kretsar kring. Det finns även fler slående likheter. Till en början störde jag mig mycket på detta men efter ett tag tog själva berättelsen tag i mig och det enda jag kunde tänka på var att jag ville läsa mer. Nevermoor var en av de bästa böckerna jag läste i somras. 
 
Nevermoor en fantastisk bok och jag längtar efter nästa bok i serien. Boken beskrivs att passa för åldrarna 9 - 12 år men jag tycker den passar minst lika bra för vuxna. Gillar du Harry Potter kommer du garanterat älska Nevermoor.
 

Kvinnan i fönstret

 
Kvinnan i fönstret | A. J. Finn | - | s.457 | Albert Bonniers Förlag
 
Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcockfilmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig son: på ytan den perfekta familjen. Så en kväll blir Anna vittne till nåt hon inte borde ha sett. Hennes värld faller samman. Vad var det hon såg? Har hon inbillat sig allt? Och vem är egentligen i fara? [Från förlagets hemsida]
 
Kvinnan i fönstret har dykt upp överallt på bloggar och instagram. Boken har, vad jag sett, nästan enbart fått positiv kritik. Det har skrivits mycket om oväntade vändningar och sånt lockar ju mig. Detta ledde såklart till att jag ville läsa boken och hade skyhöga förväntningar. Jag har nu läst boken och låt mig säga så här, jag var till och med nöjd med slutet.
 
Boken började på ett sånt sätt att jag trodde att jag skulle få läsa Kvinnan på tåget igen. På sätt och vis finns det en hel del likheter mellan de två böckerna, vi får läsa om vad huvudkaraktärern betraktar, denne blir sedan mer eller mindre besatt av en händelse och lägger sig sedan i. Hur som helst, Kvinnan i fönstret börjar någorlunda segt men berättaren får mig att vilja läsa mer direkt. 
 
Jag förstår om man skulle kunna uppfatta boken som seg då huvudkaraktären Anna ofta gör samma saker, hon dricker vin, spelar schack, chattar och tittar på film. Men alla dessa saker bygger hela tiden upp inför nya incidenter. Man vet aldrig riktigt vart man har Anna, vilket gör att man vill läsa mer om henne och hennes familj för att få veta hur hon hamnade i den situationen hon är i. Kvinnan i fönstret blir aldrig tråkig och innehåller som "lovat" oväntade tvister. 
 
En viktig del i denna typen av böcker som är spännande, innehåller mycket oväntade händelser och tar oförutsägbara vändningar är slutet (i och för sig är det viktigt i typer av genrer). Och det är just slutet till denna thrillergenre som jag brukar bli bevsiken på, sluten brukar aldrig leva upp till resten av boken. Men som ni redan läst, jag gillade verkligen slutet på Kvinnan i fönstret. Jag gillar att bli överraskad i slutklämmen på böcker, vilket är precis vad Kvinnan i fönstret gör
 
 

Operation Mimer

Operation Mimer | Fredrik Bronéus | Operation Mimer #1 | s.354 | Bokförlaget Lagenskiöld
 
Långt under havets yta finns forntida sjöodjur, blodtörstiga soldater och becksvarta guldgruvor. Men också något långt mer skrämmande. I det klarblå vattnet, koloniserat av människan i en obestämd framtid, sipprar en mörk vätska, lika trögflytande som blod. När Timo kidnappas till smugglarskeppet Miranda märker han snart att skumma saker pågår ombord. Vad är det kaptenen och hans styrmän planerar? Och varför är de så måna om att bli av med Timos nyfunne vän doktorn? Ett samvetslöst mord blir droppen. Timo måste fly. (Från förlagets hemsida)
 
När jag började läsa Operation Mimer hade jag inte några vidare förväntningar. Jag ville läsa boken eftersom författaren bor här i Gävle. Den handlade om någon pojke på en båt och ibland om en tjej från havsfolket. Jag läste lite åt gången och blev mer och mer besviken, jag kom verkligen inte in i boken. Jag bestämde mig för att läsa klart boken i ett svep för att bli klar med den. Efter ett tag märkte jag att jag inte ens ville lägga ifrån mig boken, jag ville veta hur det gick för Ira och Timo. Boken började få slut på sidor och jag hade inte alls fått alla svaren jag ville ha. Nu ser jag fram emot att läsa del två i serien! Hade jag läst mer än ett kapitel åt gången i början så hade jag uppskattat boken tidigare än vad jag gjorde nu.
 
Operation mimer innehåller många karaktärer men ingen som man riktigt lär känna direkt. Några verkar vara någon de inte är vilket är en av anledningarna till att jag gillade boken desto längre in jag kom. Läsaren får reda på nya saker om karaktärerna och måste bedöma om dem, vilka är goda och vilka är de onda? Och vem talar sanning?
 
Allt som allt tycker jag att Operation Mimer är en helt okej bok.
 
 

Falska vänner

 
Falska vänner | Jane Harper | Aaron Falk #2 | s.352 | Forum
 
Fem kvinnor ger sig ut på vandring i den australiensiska vildmarken för att stärka lagandan. Dag två går de vilse. När de kommer tillbaka är de ordentligt omskakade med öppna sår och ormbett. Och en person saknas: Alice, den manipulativa och illa omtyckta kollegan med stora ambitioner. Poliskommissarie Aaron Falk blir kallas in, då han utreder det företag kvinnorna jobbar på – Alice är hans kontakt från insidan. 

Under förhören med de fyra kvarvarande kvinnorna växer en långt ifrån smickrande bild fram om maktmissbruk och misstro, om giftiga relationer och svek. Ju djupare Falk gräver, desto mer inser han hur farligt det kan vara med brutna förtroenden, särskilt bland panikdrabbade människor. Samtidigt börjar tiden rinna ut för dem att hitta Alice vid liv – Alice med alla hemligheter ... [Från förlagets hemsida]
 
Förra sommaren gavs Jane Harper Hetta ut som jag verkligen, verkligen gillade. När jag såg att hon äntligen kommit ut med något nytt blev jag verkligen, verkligen glad. Jag gillar hur författaren byggt upp boken, varannat kapitel med nutid från Aaron Falks perspektiv och varannat dåtid från någon av kvinnorna från utflyktens perspektiv. Man vill hela tiden fortsätta läsa för att lösa mysteriet om den försvunna Alice. Jag trodde mig ha listat ut slutet och eventuell gärningsman tidigt i boken, det visade sig som att jag hade fel angånde det (som vanligt). 
 
Jag hade sett fram emot att läsa boken otroligt mycket. När jag väl började läsa Falska Vänner fastnade jag direkt. Handlingen och uppbyggnaden av boken är oklanderlig. Jag fick stoppa mig själv från att läsa vidare, jag ville inte att den skulle ta slut! 
 
Men sen så har vi slutet. Att få till ett värdigt slut för en så pass bra bok verkar vara svårt, för det händer ofta att jag är missnöjd med slutet. Tyvärr tillhör även Falska vänner den kategorin med en spännande och fänglsande handling men ett platt slut. Det var inte ett förutsägbart slut men jag hade bara hoppats på något annat än vad det var. Det någorlunda lama slutet gör att jag inte kan ge falska vänner fullpott men jag är verkligen inte besviken. Jag vill läsa allt som Jane Harper ger ut. Jag vill ha nästa bok om Aaron Falk nu!
 
En fundering jag har är översättningen av titeln. Originaltiteln är The force of nature och med tanke på bokens handling så passar det bra. Det låter bra. Men Falska vänner, njaa det låter inte alls lika lockande. Men ett stort plus för omslaget (omslagsserien kanske jag bör säga).
 
Gillade du Hetta så kommer du inte bli besviken på Falska vänner, LÄS!
 
 

Eliza och hennes monster

 
Eliza och hennes monster | Francesca Zappa | - | s.400 | Modernista
 
I verkligheten är artonåriga Eliza Mirk blyg, knepig, smart och helt utan vänner.
 
På nätet är hon däremot en supersuccé: under sitt alias LadyConstellation skriver och ritar hon den otroligt populära serien Monstrous Sea som har miljoner fans och läsare.
 
Eliza kan inte ens föreställa sig att hennes riktiga tillvaro ska kunna mäta sig med den hon lever i på nätet – åtminstone inte förrän Wallace Warland börjar på hennes skola och Eliza inser att den verkliga världen kanske inte måste vara så hemsk ändå.
 
Men så råkar Elizas alter ego bli avslöjat, och allt ställs på spel: hennes serie, hennes relation till Wallace och hela hennes tillvaro. [Från bokens baksida]
 
Jag har vart lite tveksam till Eliza och hennes monster då boken handlar om en fandom, vilket genast fick mig att tänka på Fangirl. Jag gillade själva handlingen i Fangirl men inte fan fiction-delen. Trots att jag var tveksam till Eliza och hennes monster, är det så många som hyllat, hypat och tipsat om den att jag helt eneklt föll för grupptrycket och läste den, i ett svep. 
 
Ganska snabbt får man se delar ur Elizas serie Monstrous Sea och jag kände att jag inte skulle orka mig igenom boken. Men eftersom det är så pass många som älskat boken så fortsatte jag läsa och kom verkligen in i boken trots återkommande glimtar från Monstrous Sea. Det jag fastnar för är såklart relationen mellan Wallace och Eliza, det är en så pass gullig kärlekshistoria att jag läste allt på en gång. 
 
Likheterna mellan Eliza och hennes monster och Fangirl är bitvis väldigt lika. Jag gillade visserligen Fangirl men skumläste knappt sidorna med Cath's fan fiction. Det samma gällde nu, jag hastade mig genom sidorna av Eliza och Monstrous Sea. Eliza och hennes monster är likt Fangirl en gullig kärlekshistoria, men jag skippade gärna sidorna som huvudkaraktären skapat.
 
Om det inte vore för Wallace och Elizas familj hade Eliza och hennes monster inte alls fallit mig i smaken, som tur är utgör de en stor del av handlingen. Boken gick från tveksam till "det här kommer bli en fempoängare" till den var helt okej ändå. Trots att jag läste allt i ett svep kan jag inte ge den fullpott i betyg. Jag förstår er som tokälskar den här boken och jag önskar att jag var en av er men tyvärr är jag inte det. Vill du läsa om en stor fandom och en gullig relation är det här helt klart boken för dig, men av mig får boken 3,5 av 5 i betyg. 
 
 

Kungens fånge

Kungens fånge | Victoria Aveyard | Röd drottning #3 | s.512 | Modernista

I tredje delen av Victoria Aveyards Röd drottning-serie prövas lojaliteter på alla sidor. Mare Barrow är fånge, maktlös utan sin blixtförmåga, hemsökt av de förödande misstag hon begått. Hon lever på nåder av den förrädiske unge man som hon en gång älskade, Maven Calore. Numera är han kung, och han fortsätter att väva sin döda mors nät för att behålla kontrollen över sitt rike – och över sin fånge.

Samtidigt fortsätter Mares gäng av blandblodiga och röda att organisera sig, träna och expandera. De förbereder sig för krig. Och Cal, prinsen som befinner sig i exil och har sitt eget romantiska intresse av Mare, är beredd att göra allt för att få henne tillbaka.

När blod ställs mot blod, förmåga mot förmåga, finns det kanske inte någon kvar som kan släcka elden – och Norta, så som Mare känner det, riskerar att förtäras… [Från förlagets hemsida]

För några år sedan kom Röd Drottning, jag fastnade för den direkt och kastade mig på uppföljaren så fort den kom. Tyvärr var Glassvärdet en besvikelse som inte alls levde upp till sin föregångare. Jag insåg nog inte då hur besviken jag var på andra delen men dessto längre jag väntade på uppföljaren dessto mindre sugen på att läsa den. Den tredje delen Kungens fånge gavs ut och jag har haft en ståendes i bokhyllan sedan dess. Dessutom var den ett recex vilket gjort mig stressad men samtidigt så känns det taskigt mot boken och förlaget att läsa en bok jag inte alls är sugen på att läsa då man måste tvinga sig att läsa vilket vi alla vet oftast inte blir en bra läsupplevelse. För två dagar sedan kom dagen jag väntat på i mer än ett år. Dagen då jag äntligen kände för att plocka upp och läsa Kungens fånge. 
 
Levde Kungens fånge upp till min förväntningar? Först och främst visste jag inte ens vad jag hade att förvänta mig då del ett och två skilde sig så mycket. Jag påbörjade Kungens fånge och läste halva direkt för att sedan läsa sista halvan i ett svep två dagar senare. Den tredje delen var verkligen ingen besvikelse, det enda jag är besviken över är att jag inte läst den tidigare.
 
Kungens fånge innehåller mycket action men inte så mycket att det inte blir en lugn stund, vilket passar boken bra. Karaktärernas personligheter lockar läsaren till att hela tiden vilja veta mer om dem trots att detta är tredje delen i serien. Kungens fånge överraskade mig verkligen, nu vill jag ha nästa del!
 

Årssammanfattning 2017

Nedan har jag sammanfattat bokåret 2017. Det blev inte alls lika mycket läst som tidigare år vilket beror på examensarbete och att jag sedan i höstas jobbar som lärare. Hur som helst, det kan tyckas något sent med en årssammanfattning nu såhär i slutet av januari men jag har inte tagit mig tiden till detta förrän nu.
 
Antal lästa böcker: 67, jag uppnådde alltså mitt mål på Goodreads som var 52 lästa böcker.
Antal avslutade serier: 7
Antal påbörjade serier:
5
 
Antal lästa hyllvärmare: 29 av 56
Antal nya böcker: 
83, varav 39 var recex, 1 bokbyte, 1 present och 42 köpta
 
Bokmålen 2017
Läsa 52 böcker - Check! Under 2017 läste jag 67 böcker.
Få mindre än 30 olästa böcker i bokhyllan - Eh, nej. 
Införskaffa minst 2 bokhyllor - Ja! Under 2017 flyttade vi äntligen till en trea och två bokhyllor är införskaffade.
Läsa 15 engelska böcker - 22 engelska böcker blev lästa förra året.
Skaffa mindre än 50 nya böcker - Noooope, det hände inte.
Läsa minst 2 böcker av Astrid Lindgren - Japp, Mästerdetektiven Blomkvist och Emil i Lönneberga.
Avsluta serien om Syskonen Bauderlaires olycksaliga liv - Avklarat!

Böcker som ska läsas ur bokhyllan 2017:
Själarnas bibliotek av Ransom Riggs - Läst
Uppstigandets brunn del 1 av Brandon Sanderson - Läst
Uppstigandets brunn del 2 av Brandon Sanderson - Läst
Olympens bold av Rick Riordan - Läst
Katitzi, Katitzi och Swing av Katarina Taikon - Oläst
Queen of Shadows av Sarah J Maas - Läst
Arvtagaren av Christopher Paolini - Oläst
Dödssynden av Harper Lee -Oläst
 
Bokmålen 2018:
Läsa 52 böcker
Läsa minst 2 böcker av Astrid Lindgren
Läsa minst 1 klassiker
Köpa mindre än 40 böcker
Publicera fler inlägg än under 2017 på instagram (@marklarsbooks)
 
Böcker som ska läsas ur bokhyllan 2018:
Dödssynden av Harper Lee
Arvtagaren av Christopher Paolini
Kaninjägaren av Lars Kepler
Nordiska gudar av Johan Egerkrans
Illuminae av Amie Kaufman och Jay Kristoff
 

Coffin road

Coffin road | Peter May | - | s.320 | Modernista
 
[Handling från förlagets hemsida]
En man spolas upp, halvt ihjälfrusen, på en ödslig strand på ön Harris i Yttre Hebriderna. Han har ingen aning om vem han är eller hur han kom dit. Hans enda ledtråd är en karta över en rutt vid namn Coffin Road. Han vet inte vart den kommer att leda honom, bara att han måste följa den.

Kriminalinspektör George Cann korsar Atlanten till en avlägsen klippö utanför Yttre Hebriderna. Fylld av onda aningar kliver han i land på den plats där tre fyrvaktare mystiskt försvann ett sekel tidigare. Men nu finns det en ny gåta: en man hittad ihjälslagen på samma klippa.

I sitt flickrum i Edinburgh sitter tonåriga Karen Fleming och grubblar över vad som hände hennes döde far, en framstående vetenskapsman. Två år efter att man hittade hans självmordsbrev kan hon fortfarande inte tro att han frivilligt skulle ha övergett henne. 

För mig är Peter James en ny författare då jag inte tidigare läst något av honom. Helt ärligt var jag inte jättesugen på att läsa den när jag först fick den, visst lät handlingen helt okej men bokens omslag tilltalade inte mig. Efter ett tag började jag se alla recensioner som hyllade Coffin road, självklart blev jag tvungen att ge efter och läsa den. 

Jag är på konstant jakt efter den perfekta thrillern, den med en gripande handling som håller i läsaren fram till det perfekta slutet med en lagom twist som inte lämnar läsaren med allt för många frågor. Coffin road hade potentialen att uppfylla dessa krav fram till slutet. Läsaren kastas in i handlingen och det tar en liten stund att komma in i handlingen då huvudpersonen fått minnesförlust och vi vet inte mer än honom. Detta gör dock att man inte gärna lägger ifrån sig boken då man hela tiden vill ha svar på de frågor som konstant dyker upp. 

Boken drogs ned något av slutet och därför kan jag inte ge Coffin road fullpott i betyg. Vad jag inte gillade med slutet kan jag inte riktigt förklara. Slutet levde inte upp till resten av boken helt enkelt. Trots mina klagomål på slutet är Peter May helt klart en författre jag gärna läser mer av.
 
 

Vi mot er

 
Vi mot er | Fredrik Backman | Björnstad #2 | s.519 | Forum
 
[Bokens handling från förlaget]
De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.
 
Backman fortsätter att levera. Förra året gav han ut Björnstad som jag inte trodde ens skulle kunna komma närheten av att vara så bra som Ove och Britt-Marie. Hade jag fel då? Ja. I år gav Backman ut fortsättningen på Björnstad, Vi mot er. När jag läste ut Björnstad var jag inte alls särskilt glad på tanken av en fortsättningen då den passade så bra som en "stand alone". Vi mot er överträffade alla mina förväntingar och nu vet jag inte vilken jag gillar bäst av Björnstad och Vi mot er. Även en tredje del kommer ges ut, jag förstår inte hur den ska kunna toppa sina föregångare men jag blir inte förvånad om (läs när) Backman lyckas med det. 
 
I Vi mot er får vi läsa om efterskalvet från händelserna i Björnstad, alla vet vad som hänt och alla har valt vem de står bakom. Backman är riktigtbra på att skildra känslor vilket såklart även påverkar läsaren, jag vet inte hur många gånger jag grät eller skrattade. Det är svårt att säga vilken av Backmans böcker som är min favorit men jag kan säga att Vi mot er är en av kandidaterna. 
 
Vi mot er får en solklar femma av mig i betyg. Jag hoppas och vill att alla som kan, läser Björnstad och Vi mot er, böckerna innehåller så många viktiga och aktuella ämnen. 
 

Önskelista

Jag har hört talas om att när man blir vuxen gillar en inte att få julklappar eller något i den stilen. För min del stämmer det inte. Förra julen fick jag en mängd himlabra julklappar men prick noll böcker. På grund av det missödet har jag nu förberett en önskelista med åtta böcker (utan inbördesordning), jag hoppas på att få minst två av dem.
 
Sköldpaddor hela vägen ner av John Green. John Green har ÄNTLIGEN gett ut en ny bok. Vill Behöver ha.
The land of stories: Worlds Collide av Chris Colfer. Egentligen är jag himlaless på denna serie men jag vill äga alla delar då de är så fina, detta är den sista boken i serien.
Apollon: Oraklets gåta av Rick Riordan. I väntan på tredje delen av Magns Chase-serien av samma författare vill jag väldigtgärna läsa denna.
 
Sju minuter över midnatt av Patrick Ness. Jag har länge varit sugen på att läsa något av Patrick Ness och nyligen fick jag reda på att denna är illustrerad av Jim Kay! 
The hate u give av Angie Thomas. Alla har nog hört talas om denna, känner att jag måste veta vad det är alla pratar om.
Fejk av E.Lockhart. Tidigare har jag läst och tyckt VÄLDIGT mycket om E.Lockharts tidigare böcker som blivit översatta på svenska. Har riktigt höga förhoppningar om denna.
 
Räven och Tomten av Astrid Lindgren. Gick nyligen igenom mina bilderböcker och insåg till min förtvivlan att jag äger alldeles för få julböcker. Denna är alltså ett behövligt tillskott.
Fantastiska vidunder och var man hittar dem av J.K. Rowling. En uppslagsbok över vidunder med bilder, vem vill inte ha denna?

Månadssammanfattning en bit in på maj - augusti

Tidigare har jag gjort uppdateringar månadsvis om vad jag läst men i år har det inte fungerat pga har haft fullt upp med annat (läs plugg och jobb). Då dessa uppdateringar uppdateras som planerat har jag bestämt mig för att troligtvis sammanfatta dem årstidsvis. Här kommer en uppdatering på vad jag läst under sommaren.
 
Antal lästa: 38 (åtta är inte med på bild)
Hyllvärmare: 5
Svenska:
 25
Engelska: 13
Omläsningar: 3, An amber in the ashes, Changeless och Harry Potter och Hemligheternas kammare
Påbörjade serier:
2, Joona Linna, Baltazars Bruns detektivbyrå och A court of thorns and roses
Avslutade serier: 6, DIMILY, Den femtevågen, Firebird, Den unga eliten, To all the boys I've loved before, Livet efter dig
 
Bästa bok: A Court of Thorns and Roses och Empire of storms
Sämsta bok: Did I mention I miss you
Största överraskning: Midnattssjtärnan och Du känner mig så väl
Största besvikelse: Always and forever, Laura Jean

Du känner mig så väl

Du känner mig så väl | David Levithan & Nina LaCour | - | s.240 | Modernista
 
Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.
 
Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan.
 
Ett sammarbete mellan David Levithan och Nina LaCour låter ju lovande. Det var författarnamnen som lockade mig till att läsa boken men det märkliga är att jag inte hört talas om Du känner mig så väl förrän jag såg den i Modernistas sommarkatalog. Detta fick mig att anta att boken skulle vara okej men inte mycket mer än så. 
 
Redan från första sidan fastnade jag för boken. Det är en härlig berättelse om vänskap, kärlek och om att hitta sig själv. Karaktärerna Mark och Kate är roliga och lätta att gilla vilket gör boken lättsam. Levithan och LaCour borde helt klar göra fler samarbeten.
 
Du känner mig så väl är en enkel bok om komplicerade saker som lämnar läsaren med ett leende och en känsla av glädje och lättnad. Boken förtjänar definitvt mer hype än vad den fått.
 
 

Hetta

Hetta | Jane Harper | Aaron Falk #1 | s.335 | Forum
 
Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet. 

Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer – men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan länge begravda lögner tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen. 
 
Hetta är en thriller jag sett dyka upp lite här och där på både bloggar och instagram, ingenstans har jag sett något negativt om boken. Det är inte bara de positiva recensionerna som fått mig vijla läsa boken, även fina omslaget hade sin påverkan. Det jag inte visste förrän nu efter att jag läst Hetta är att det är första delen i en serie om Aaron Falk dock vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till det. Trots att jag oroar mig resten av serien inte kommer leva upp till Hetta vill jag ändå ge den ett försök om den översätts till svenska.
 
Jag är ju en sådan som inte läser baksidetexten av böcker jag vill läsa och nu när jag ser hur förlaget beskriver handlingen är jag ännu gladare över att jag inte läste det innan. Jag gillar verkligen att påbörja en bok, speciellt thrillers och deckare, utan att veta något som helst om fallet. Hetta är verkligen en sådan bok som tjänar på att läsaren går in utan att veta mycket alls om vad som har och kommer hända. Det bästa med hela boken var att man som läsare famlade i konstant ovisshet vilket såklart gjorde att man inte gärna ville lägga ifrån dig boken. De flesta kapitel slutar så spännande att man inte vill sluta läsa.
 
Karaktärerna är inte för många och alla verkar ha något att dölja vilket bidrar till den ihållande spänningen och de otippade händelserna. Utan att säga för mycket så hade jag ibland mina aningar om vad som skulle hända, jag hade fel för det mesta men ändå var vissa saker inte superoväntade. 
 
Det verkar som att thrillers är en svår genre att bemästra, oftast börjar böckerna bra men faller platt i slutet. Jag var orolig att Hetta skulle platsa in på den listan med thriller vars slut förstör hela läsupplevelsen. Till min glädje platsar Hetta inte in på den listan och förtjänar därför sin plats i bokhyllan bland thrillers som håller måttet rakt igenom. Slutet var kanske inte det mest ultimata men det är inget som drar ner bokens betyg.
 
Hetta är en thriller precis i min smak.
 
 

Andras döttrar

Andras Döttrar | Amy Gentry | - | s.262 | Albert Bonnier Förlag 
 
När Julie är tretton år blir hon bortförd och kidnappad från sitt hem. Familjen blir djupt skakad men lyckas ändå behålla hoppet om att Julie en dag ska komma tillbaka. Plötsligt en kväll många år senare ringer det på dörren och en ung kvinna som presenterar sig som Julie stiger på. Den försvunna flickan är mirakulöst nog tillbaka igen och familjens lycka vet inga gränser, men snart börjar Julies mamma Anna mot sin vilja att tvivla på om flickan verkligen är deras försvunna dotter. Hon försöker att förtränga sina känslor men det går inte och när hon blir kontaktad av en privatdetektiv som intresserat sig för ärendet börjar ett smärtsamt sökande efter sanningen om den flicka hon hoppas är hennes försvunna dotter.
 
På bokens baksida står det att Andras döttrar är en psykologisk thriller liknande Gone Girl och Kvinnan på tåget, vilket ju låter otroligt lovande (om man bortser från att den sista nämnda var otroligt seg). Hur som helst tog det inte lång tid för Andras döttrar att ta fart och fängsla läsaren.
 
Jag vill så gärna ge Andras döttrar en fyra i betyg men efter att en möjlig teori presenterades hoppades jag på något oväntat i stil med Gone Girl. När den möjliga twisten aldrig infann sig fick jag som läsare istället ett förutsägbart och mjäkigt slut. Denna bok förtjänade ett värdigare slut. Författaren har inspirerats av en verklig händelse när hon skrev Andras döttrar, men att man inspireras av något betyder ju inte att man berättar till punkt och pricka hur något gick till. Det jag vill få fram är att om man vill använda inspirationsdelen som en ursäkt till det fantasilösa slutet så fungerar det inte som ursäkt.
 
Andras döttrar var riktigt bra och hade STOR potential att bli ännu bättre. Till en början hade boken allt en thriller ska ha, det jag saknade något mind blowing istället för något väntat.
 
 

En orimlig att-läsa-hög

Egentligen var det meningen att detta inlägg skulle upp förra veckan den 14:e juli då det var en månad kvar av min ledighet, nu är det alltså en vecka mindre kvar på min ledighet/semester/sommarlov. Bilden ovan visar böckerna jag skulle vilja läsa ut innan jag börjar arbeta i höst. 14 böcker på 24 dagar känns inte helt rimligt. Men jag hoppas åtminstone på att hinna läsa åtta av dem. Arvtagaren får nog bli höstens stora bokprojekt och Harry Potter läser jag innan läggdags. 
 
Har ni läst någon av dessa böcker som jag bör prioritera får ni gärna tipsa om den/dem.
 

Follow on Bloglovin















2015 Reading Challenge

2015 Reading Challenge
Elina has read 31 books toward her goal of 100 books.
hide

BloggportalBokbloggar

RSS 2.0