Nytt - Oktober

Sjuktdålig uppdatering just nu men skola kommer före blogg och läsning för den delen. Är inne på sluttappen av utbildningen nu och det märks. Har en förberedande kurs inför examensarbetet (som drar igång i Januari) och den ger en inte mycket tid över till nöjesläsning. 

Harry Potter och Hemlighternas kammare av J.K. Rowling - behöver ingen vidare förklaring. 
Empire of Storms av Sarah. J. Maas - Jag ser så sjuktmycket fram emot att läsa den här men första måste jag läsa alla andra böcker i serien. Läste nyligen ut den tredje boken.
Hord av Ann Aguirre - En av de få dystopier som fortfarande håller måttet! Läser denna just nu och den verkar riktigt bra.
Olympens blod av Rick Riordan - denna ska läsas innan året är slut. Är dock mer sugen på att läsa fortsättningen på Magnus Chase (som inte finns på svenska än).
Astrid Lindgren av Agnes-Margrete Bjorvand - ett oväntat recex från Modernista. En himlafin bok, vill läsa mer om Astrid Lindgren.
Let it snow  av John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle - oväntat recex från Bonnier Carlsen. Jag har redan läst den engelska utgåvan så får se om jag även kommer läsa denna. 
Två recex från modernista, som alltid är lika generösa med oväntatade recex. Tennison av Lynda LaPlante och På andra sidan väggen av Shari Lapena. 
 
 
 

Månadssammanfattning September 2016

Lästa:
Astrid Lindgren - 
Crown of Midnight - Sarah J. Maas
Björnstad - Fredrik Backman
Världen Efter - Susan Ee
I stortsett menlösDouglas Adams
Miss Peregrines hem för besynnerliga barn - Ransom Riggs
Expeditionen - Bea Uusma
Den magiska kappan - Katarina Genar (ej med på bild)
 
Antal lästa: 8
Hyllvärmare: 1
Svenska:
 7
Engelska: 1
Omläsningar: 1 ( Miss Peregrine...)
Påbörjade serier: 
-
Avslutade serier: - 
Nya böcker:
 4 (alla recex)
 
Bästa bok: Björnstad
Sämsta bok: I stortsett menlös
Största överraskning: Astrid Lindgren
Största besvikelse: Världen efter
 
Kommentar: Jag har fått mindre och mindre ork för läsningen så åtta böcker kännes helt okej. Mindre bra att jag ligger fyra böcker efter på goodreads, det börjar bli ett tråkigt stressmoment.
Just nu läser jag: Granne med döden och Heir of fire
 

Världen efter

Världen efter | Susan Ee | Penryn & tidernas slut #2 | s.288 | Modenista
 
När en grupp människor tillfångatar Penryns syster Paige, eftersom de tror att hon är ett monster, slutar situationen med en massaker. Paige försvinner. Människor är livrädda. Hennes mamma är förkrossad.

Penryn driver runt på San Franciscos gator och letar efter Paige. Varför är gatorna så tomma? Var är alla? Hennes sökande leder henne till hjärtat av änglarnas planer, där hon får en skymt av deras motiv och inser hur skräckinjagande långt de är villiga att gå.

Världen efter var tyvärr en riktig besvikelse. Medan Änglafall, den fösta delen i serien, kändes spännande och nytänkande är Världen efter en seg och nästintill tråkig uppföljare. På grund av den långsamma farten så tog det mig nästan en månad att läsa klart boken. Den sista halvan tvingade jag mig igenom, dock visade det sig att det var den bästa delen av boken, iallafall de sista 50 sidorna. De sista 50 sidorna var så pass bra att jag övervägde att ge boken en trea i betyg.
 
Boken var som sagt en riktig besvikelse och det berodde på att Raffe var med alldeles för lite. Så fort han dök upp blev det så mycket roligare att läsa Världen Efter. Jag hoppas på att den sista delen är i klass med Änglafall, om inte så blir det en plåga att även ta sig igenom den.
 
 
 

Björnstad

Björnstad | Fredrik Backman | Björnstad #1 | s.473 | Piratförlaget

Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?

Bara allt. Den betyder bara allt.

Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn. (Handling tagen från förlagets hemsida)
 
Först och främst vill jag tacka Fredrik Backman för att han skrivit den här boken. Den är så himla viktig i dagens snedvridna samhälle. Björnstad handlar om så mycket mer än bara hockeyn, trots att hockeyn är allt som betyder något i Björnstad. Jag måste även erkänna att baksidetexten skärmde mig en aning "Björnstad är Fredrik Backmans allvarligaste roman hittills". Det visade det sig att "allvarligaste roman hittills" inte betydde humorfri, vilket jag antog. Det är mindre fokus på humorn i sig vilket resulterade i en helt otroligt fantastiskt extraordinär historia om samhället Björnstad. 
 
Trots att Björnstad konstant gav en ångestklump i magen vid varje lästillfälle är det en av de bästa läsupplevelser någonsin. Jag var nära till tårar flera gånger, trots det såg jag fram emot att läsa vidare för trots all ångest och nästan-tårar så kände jag mig så glad när jag läste boken. Glad för att någon skrivit denna bok. Som tjej/kvinna/dotter så tackar jag dig, Fredrik Backman, för att du skrivit denna bok. Den behövs.

Är det någon som kan få mig att både läsa om sport och tycka om det så är det Backman. Han gjorde det med fotbollen i Britt-Marie var här och nu med hockeyn i Björnstad.
 
 
 

Nytt - Augusti

Under Augusti införskaffades massor av nya böcker, mesta dels på grund av att jag och Timmy besökte stockholm i tre dagar. Trots en hel del bokshoppande så var ändå hotellfrukosten det bästa med hela resan.
 
För ett tag sedan mejlade jag Modernista och frågade när nästa del av Glastronen skulle ges ut. Jag blev något besviken när de svarade att den skulle ges ut under 2017. Dit är det alldeles för långt, funderade på att köpa hela serien i Stockholm när vi väl skulle dit. Dagen innan vi skulle åka dit skrev Elin att hon sålde böckerna från Throne of Glass-serien, så passade jag på att köpa dem.
 
 
Eftersom Styxx slutade ge ut serien Parasol Protectorate så blev jag tvungen att köpa den. Böckerna måste såklart matcha, därför blev jag tvungen att köpa de tre böckerna som jag redan hade på svenska. Dock så fanns inte den fjärde boken inne så den ska jag beställa från Book Depository.
 
 
För första gången besökte jag Adlibris fysiska butik. Blev något besviken på utbudet då det knappt fanns några engelska böcker och väldigt dåligt med böcker i unga vuxna genren. Hur som helst hittade jag två böcker jag blivit sugen på att läsa då de sägs vara thrillers. 
Granne med döden och Onda flickor av Alex Markwood. Onda flickor är utläst och jag var lite besviken då den var alldeles för seg.
 
Det blev en tredje bok inhandlad på Adlibris och det blev Nordiska gudar av Johan Egerkrans. 
 
Själarnas bibliotek är ett recex från raben&sjögren, innan jag läser den vill jag läsa om de två tidigare delarna i serien.
Köpte även Kraften av Siri Pettersen, den avslutande delen i Korpringarna, himlabra serie!
 
Under Augusti gavs den "åttonde" Harry Potterboken ut och den fick en given plats i HP-Hyllan här hemma. 
 

Miss Peregrines Home for Peculiar Children - Filmen

Miss Peregrines Home for Peculiar Children | Tim Burton | 2016 | 2h 7min 
 
Helt ärligt så har jag inte totalfastnat för Ransom Riggs böcker. De är bra men inte mycket mer än så men när jag fick reda på att Tim Burton skulle filmatisera Miss Peregrines Home for Peculiar Children fick jag upp hoppet om filmen. Han om någon är rätt person för att filmatisera just denna bok. 
 
Till en början verkade filmen lovande och sådär lagom mörk, men alldeles för snart går man direkt in i själva hanldingen. Man byggde inte upp spänningen eller det mystiska. Jacob hittade ingen låda hos din farfar, han och pappan åkte nästan direkt till den där ön och vips så var han inne i loopen. Sen skippade man även andra delar som jag anser vara väldigt betydande för att få upp spänningen. Som om inte det vore nog så har Emma bytt besynnerlighet med Olive (vilket är den största felet i hela filmen, hur kan man göra någor sådant?!). Hur som helst så har Burton gjort några andra större tabbar med Emmas egenskaper. Eftersom Emma är så lätt måste hon ha blyskor, men hon går i dem som om det vore vanliga skor, vilket hon inte borde pga hon är lättare än en fjäder och skorna är av bly. Hon borde stappla fram. 
 
En annan person som fått ny personlighet är Jacobs pappa. Han som är lite lätt clueless men ändå en omtänksam pappa i boken är rätt hemsk och oföräldrig (oföräldrig = beter sig inte som man borde när man är förälder) i filmen. Trots alla personförändringar så hade filmen kunnat räddats (trots de oförlåtliga ändringarna) genom att låta hela filmen ha ett mörker och mystik över sig. Istället är det en familjefilm som lite för ofta är alldeles för lättsam och rolig.
 
Slutet kom inte alls där jag trodde, där boken slutade fortsatte filmen. Jag kan inte säga om den fortsatte in på andra eller tredje boken då jag knappt kommer ihåg något av andra boken och inte ens har läst den sista (tredje) boken. 
 
Trots sina uppenbara brister var filmen ändå godkänd. Handlingen i sig var ändå den samma och det jag gillade mest var att de bessynnerliga tvillingarna såg precis ut som i fotot i boken. Alma Peregrine var något för ung men hennes personlighet, som även den skiljer sig från boken, var en helt okej ändring från Burtons sida.
 
Allt som allt var filmen helt okej, men som vanligt är boken bättre än filmen. Gillar man Miss Peregrines Home for Peculiar Children så ska man helt klart se den, men man får ändå vara beredd på att bli lite besviken. Man kan trösta sig med att det inte är den sämsta filmatiseringen av en bok. Jag vill även tillägga att sambon som, inte förvånansvärt, inte läst boken, tyckte filmen var bättre än helt okej. 
 
 

Glassvärdet

 Glassvärdet | Victoria Aveyard | Röd drottning #2 | s.448 | Modernista

Mare Barrows blod är rött, färgen hos vanligt folk, men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera. Härskaren kallar henne en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen – vännen – som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag.

Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försöker besegra.


Kommer hon att krossas under tyngden av de liv som upproret kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?

Efter att ha älskar den första delen Röd drottning, såg jag verkligen fram emot Glassvärdet. Så fort som boken dök upp kastade jag mig över boken och började läsa. Trots detta så tog det evigheter för mig att faktiskt läsa ut boken. Jag hade så sjukt höga förhoppningar och ganska fort märkte jag att boken inte alls skulle nå upp till dem. 

Det som däremot var positivt var att boken börjar precis där den förra slutade, sånt gillar jag, man slipper ett glappet som många böcker har. En annan grej jag gillade var att bikaraktärerna får mer plats och även dem blir intressanta. Tyvärr är Mare inte med på listan över saker jag gillade i boken. Mare, som var en karaktär som man lätt tyckte om i Röd Drottning, förändras under Glassvärdet och man tappar snabbt tycket för henne. Hon blir outhärdligt gnällig, egoistisk och paranoid, vilket är ännu en anledning till mitt intresse för boken svalnade. Man kanske borde ha i åtanke att hon har fått stått ut med så mycket hemskt att hon till slut tvingas sluta sig och därmed bli egoistisk, men jag tycker att det blev för mycket av det negativa vilket gör henne nästintill ointressant. 

Glassvärdet når inte upp till sin föregångare men det stoppar inte mig från att sänka mina förväntningar inför den tredjedelen. 

 

Månadssammanfattning Augusti 2016

 
Lästa:
Onda flckor - Alex Markwood
Harry Potter and the Chamber of Secrets - J.K. Rowling
Kraften - Siri Pettersen
Harry Potter and the Cursed Child- J.K. Rowling, Jack Thorne & John Tiffany
Hemligheternas rike - Kristin Cashore
Monstrets dotter - Kristin Cashore
Tankeläsaren - Kristin Cashore
För dig fångad - Sylvia Day
 
Antal lästa: 8
Hyllvärmare: 2
Svenska:
 6
Engelska: 2
Omläsningar: 3 (Tankeläsaren, Monstrets dotter och Harry Potter and the chamber of secrets)
Påbörjade serier: 
-
Avslutade serier:  2 (Korpringarna och De utvalda)
Nya böcker:
 11 (7 recex, 4 köpta)
 
Bästa bok: Kraften och Hemligheternas rike
Sämsta bok: För dig fångad
Största överraskning: Hemligheternas rike
Största besvikelse: Onda flickor
 
Kommentar: Jag har ÄNTLIGEN läst Hemligheternas rike, den som jag haft som mål att läsa i flera år nu.
Just nu läser jag: I stort sett menlös

Krigarens svärd

 
Krigarens Svärd | Rick Riordan | Magnus Chase #1 | s. | Bonnier Carlsen

Hemlöse Magnus Chases 16-årsdag börjar inget vidare: Han blir jagad, gör inbrott – och dör, under väldigt konstiga omständigheter. Men hans äventyr har bara börjat. Det visar sig att Magnus är son till fruktbarhetsguden Frej och hör hemma i asagudarnas paradis, det märkliga Valhall. Valhall, fullt med döda vikingar, valkyrior och allehanda hjältar, med trädet Yggdrasil i matsalen och slagsmål på schemat varje dag, liknar ingenting Magnus någonsin sett. Dessutom är hans lyxiga svit något helt annat än livet på gatan...

Men säg det som varar för evigt – inte ens livet efter detta, tydligen. Magnus inser snart att allt inte är som det ska i asagudarnas palats. Tillsammans med sina vänner måste han rymma och leta rätt på Frejs svärd. Annars väntar Ragnarök.

Riordans böcker ges ut på svenska i rasande fart, inte mig emot men ett tag hann jag knappt läsa ut den ena innan den andra kom. Det kanske inte är något negativt men jag kände mig tvungen att läsa dem så fort de kom ut för att vara redo innan nästa kom. När Krigarens svärd gavs ut var jag alltså inte supersugen på att läsa den. Gissa om jag blev glad när det visade sig att den var grymt bra och läslusten infanns sig snabbt efter andra kapitlet. 
 
Krigarens svärd är otroligt lättsam och rolig. Det är inte ofta jag känner mig så road av en bok som jag gjorde med denna. Karaktärerna är spännande och de nordiska gudarna gör inte precis saken sämre. Jag ser verkligen fram emot nästkommande del i serien om Magnus Chase.
 
 

Nytt - Juli/Augusti

I slutet på Juli var jag i Göteborg för att gå på Liseberg, hann även med en sväng på Science Fictionbokhandlen. Efter 40 minuter kom jag ut med The Unbound av Victoria Schwab och The Siren av Kiera Cass. 
 
Efter resan beställde jag Ashes to Ashes av Jenny Han och Siobhan Vivian som äntligen kommit in i rätt format på BD.
 
Modernista var snälla och skickade två recex jag bett om. Världen efter av Susan Ee och Glassvärdet av Victoria Aveyard.
 
Modernista skickade även fyra andra böcker som jag inte ens bett om, älskar sådan bokpost!
Glasblåsarens barn och Pappa Pelleuns dotter, båda av Maria Gripe.  Jag ser fram emot att få tid att läsa dessa, speciellt Glasblåsarens barn vars flimatisering jag älskade när jag var yngre.
 
Även Wednigons förbannelse av Rick Yancey och Poppy Pym & faraos förbannelse av Laura Wood dök upp i brevlådan. Tyvärr så har jag inte den första delen i Monstrumologen-serien, får se om Wednigons förbannelse kommer bli läst eller inte.
 
Tack, Modernista!
 

Ur askan

Ur askan | Leigh Bardugo | Grisha-triologin #3 | s.368 | Gilla böcker
 
Skuggmästaren har intagit huvudstaden och styr Racka från en tron av mörker. Alina och Mal gömmer sig i underjorden. Snart börjar jakten på Morozovas tredje främjare, eldfågeln. Den är Rackas enda hopp om räddning, men att använda den skulle kunna kosta Alina allt. Men har hon något val?
 
Grisha-triologin har inte tagit mig med storm, ettan var lite väl mjäkig dock var tvåan snäppet bättre. Den tredje och avslutande delen följer spåret med de två andra delarna och var något bättre än sina föregångare men inte mycket mer än så. Början av boken var seg, vilket också kan bero på att jag hade svårt att komma ihåg hur föregående bok slutade.  Trots att jag kom ihåg mer och mer desto mer jag läste så tyckte jag inte att den blev riktigt, riktigt spännande någon gång. 

Grishaserien har varit helt okej men den har inte gjort ett sådant intryck på mig att den kommer bli ihågkommen. Det som förvånat mig är hypen kring dessa böcker, de är som sagt helt okej men det finns så mycket andra fantasyböcker därute som förtjänar mer hype än denna.
 
 
 

The Siren

The Siren | Kiera Cass | - | s.336 | Harper Teen
 
Jag köpte The Siren på grund av att jag gillade författarens Selection-serie, även om den (speciellt fjärde boken som inte ens borde ha tillhört den serien, pga spinoff) också hade sina tveksamma stunder. Jag önskar att jag kunde göra det hela ogjort och få både tiden och pengarna jag spenderat på den tillbaka. Visst, det här var författarens debut men då det finns så många bra debuter så tänker jag inte ha det i åtanke när jag recenserar boken. 
 
Efter att jag läst The Siren så var jag tvungen att gå in på Goodreads och kika på vad det fått för betyg och kommentarer. En kommentar löd: Do not avoid this book simply because you hated Cass's The Selection series. The two are nothing, nothing, nothing alike. Och jag håller med om man vänder på det hela. Bara för att du gillade The Selection så betyder inte det att du kommer gilla denna. En annan kommentar från Goodreads summerar boken riktigt bra: Well that was disappointing.  
 
Funderar du på att läsa boken enbart för att du gillade The Selectio?mGör inte det. Jag önskar att jag kunde få tillbaka tiden jag la ner på att läsa The Siren. Gör dig själv en tjänst och läs den inte. Inte nog med att handlingen var kass som satan, namnen var så sjukt tillgjorda att bara dem drar ner boken. Men det värsta var ändå havet. Visst de är sirener men ändå, hur kan man ens prata med ett hav?! 
 
Trots att jag verkligen ogillade boken och blir arg bara av att tänka på den så får den en tvåa av fem i betyg. Varför? För jag läste Grey precis innan boken och den var snäppet värre och den fick en etta, därför kan jag inte ge The Siren en etta. 
 
Gillar du bra böcker så är inte The Siren något för dig. 
 
 

Månadssammanfattning Juli 2016

 
Lästa:
En annan - David Levithan
The uninvited - Cat Winters
Du, bara - Ann Ahlund
Krigarens svärd - Rick Riordan
Glassvärdet - Victoria Aveyard
The unexpected everything - Morgan Matson
Until Friday night - Abbi Glines
Ashes to Ashes - Jenny Han & Siobhan Vivian
The Fill-in Boyfriend - Kasie West
The Siren - Kiera Cass
The Unbound - Victoria Schwab
Confess- Colleen Hoover
Grey - E.L. James
Den slippriga sluttningen - Lemony Snicket (Ej med på bild)
 
Antal lästa: 14
Hyllvärmare: 1
Svenska:
 6
Engelska: 8
Omläsningar: - 
Påbörjade serier:
1 (Magnus Chase) 
Avslutade serier:  1 (Burn for Burn)
Nya böcker:
 11 ( 8 recex, 3 köpta)
 
Bästa bok: The unexpected everything, The fill-in boyfriend, Confess
Sämsta bok: The Siren och Grey
Största överraskning: Until friday night
Största besvikelse: Ashes to Ashes, herregud vilken dålig serieavslutning! 
 
Kommentar: Hade mycket lästid i Juli då jag var hundvakt och fast i ett huss i skogen utan WiFi i en vecka. 
Just nu läser jag: Världen efter av Susan Ee och Kampen om Järntronen av George R.R. Martin

Harry Potter and the Cursed Child

Harry Potter and the cursed child | J.K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne | Harry Potter #8 (känns inte helt okej att kalla den för Harry Potter #8) | s.352 | Little Brown
 
Var astaggad på denna bok när jag hörde att den skulle ges ut, sen fick jag det förklarat för mig att det var ett manus. Blev inte alls lika taggad. Tiden gick, boken glömdes (typ) bort och blev därför inte förbokad. Boken kom, recensionerna kom, blev astaggad och beställde boken. Läste nyligen ut The chamber of secrets och såg Halvblods prinsen för att komma i riktigt Harry Potter-mode. Dock var det lite i förgäves då inte denna bok ger något Harry Potter-mode. Eller jo, lite, en scen ur boken, den bästa scenen dessutom, scenen som man nästan grät till, där fanns det lite Harry Potter-feeling. 
 
Så jag var alltså i en Harry Potter bubbla när jag började läsa boken och blev väldigt snabbt besviken (fortsätt läsa, för boken blir bättre). Karaktärerna var inte alls de samma, visst de har växt upp och så men nej. De var platta, tråkiga och en sämre version av sig själva. Så efter omkring 50 sidor funderade jag på att lägga ifrån mig boken då jag var rädd att karaktärerna skulle förstöras för mig. Men eftersom jag ändå trodde boken kunde bli bättre så fortsatte jag att läsa. Det blev värre, fick lite ångest pga karaktärerna ställde till det så förjävligt för sig själva, det blev bättre, det blev braaa, slutet kom och boken var lite sisådär. Den tillförde liksom inget till Harry Potteruniversumet.
 
Harry Potter and the Cursed Child var en helt okej bok som inte tillförde så mycket till själva Harry Pottervärlden. Det var såklart kul att få läsa nytt material från världen men inte mycket mer än så. Jag tycker absolut att man ska läsa den om man verkligen gillar Harry Potter. Det gick riktigt bra att läsa den i manusform, mycket bättre än väntat och dessutom var den riktigt lättläst. Skulle dessutom vilja se pjäsen.
 
P.S. VART VAR HAGRID?! 
 
 

Ormens skugga

Ormens skuga | Rick Riordan | Kanekrönikan #3 | s.464 | Modernista

Det är kaos på jorden, och det är kaos i syskonen Carter och Sadie Kanes tillvaro. Ormguden Apep har brutit sig lös från sina bojor och hotar att förstöra jorden på bara tre dagar. Varken magikerna eller gudarna vet vad de ska göra för att stoppa Apep – och nu börjar gudarna dessutom försvinna, en efter en.

Walt, en av syskonens pålitliga medhjälpare, håller bokstavligen på att förlora sina krafter. Och Zia är fullt upptagen med att passa den numera gaggige solguden Ra och hinner inte hjälpa till över huvud taget.

Det finns egentligen bara ett sätt att stoppa ormen – men det är så invecklat och farligt att både Carter och Sadie riskerar att stryka med på kuppen…
 
Kanekrönikan är inte i närheten av att vara min favoritserie av Rick Riordan. Jag tillhör inte den yngre målgruppen, texten är alldeles för enkel och lättsam för min smak. Att serien dessutom är skriven som en ljudinspelning där syskonen Sadie och Carter Kane turas om att berätta vad som hänt, förbättrar inte saken. Det jag ogillar allra mest är när syskonen avbryter varandra genom att flika in "svar på tal". Det förstör själva läsflowet.
 
Ormens skugga är den tredje och avslutande delen i Kanekrönikan, jag är glad över att äntligen ha avslutat serien. Trots att jag gruvade mig för att läsa boken då jag trodde att det skulle bli en plåga att ta sig igenom den, så gick det förvånansvärt snabbt att läsa den, Jag kom mig själv flera gånger att tänka "bara ett kapitel till".
 
Kranekrönikan är inte dålig, men det är långt ifrån det bästa Riordan har skrivit. Är man, till skillnad från mig, intresserad av egyptiska gudar är denna serie säkert riktigt, riktigt bra. Som sagt så tillhör jag varken målgruppen eller är intresserad av egyptiska gudar. 
 
 

Follow on Bloglovin















2015 Reading Challenge

2015 Reading Challenge
Elina has read 31 books toward her goal of 100 books.
hide

BloggportalBokbloggar

RSS 2.0