Månadssammanfattning en bit in på maj - augusti

Tidigare har jag gjort uppdateringar månadsvis om vad jag läst men i år har det inte fungerat pga har haft fullt upp med annat (läs plugg och jobb). Då dessa uppdateringar uppdateras som planerat har jag bestämt mig för att troligtvis sammanfatta dem årstidsvis. Här kommer en uppdatering på vad jag läst under sommaren.
 
Antal lästa: 38 (åtta är inte med på bild)
Hyllvärmare: 5
Svenska:
 25
Engelska: 13
Omläsningar: 3, An amber in the ashes, Changeless och Harry Potter och Hemligheternas kammare
Påbörjade serier:
2, Joona Linna, Baltazars Bruns detektivbyrå och A court of thorns and roses
Avslutade serier: 6, DIMILY, Den femtevågen, Firebird, Den unga eliten, To all the boys I've loved before, Livet efter dig
 
Bästa bok: A Court of Thorns and Roses och Empire of storms
Sämsta bok: Did I mention I miss you
Största överraskning: Midnattssjtärnan och Du känner mig så väl
Största besvikelse: Always and forever, Laura Jean

Du känner mig så väl

Du känner mig så väl | David Levithan & Nina LaCour | - | s.240 | Modernista
 
Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.
 
Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan.
 
Ett sammarbete mellan David Levithan och Nina LaCour låter ju lovande. Det var författarnamnen som lockade mig till att läsa boken men det märkliga är att jag inte hört talas om Du känner mig så väl förrän jag såg den i Modernistas sommarkatalog. Detta fick mig att anta att boken skulle vara okej men inte mycket mer än så. 
 
Redan från första sidan fastnade jag för boken. Det är en härlig berättelse om vänskap, kärlek och om att hitta sig själv. Karaktärerna Mark och Kate är roliga och lätta att gilla vilket gör boken lättsam. Levithan och LaCour borde helt klar göra fler samarbeten.
 
Du känner mig så väl är en enkel bok om komplicerade saker som lämnar läsaren med ett leende och en känsla av glädje och lättnad. Boken förtjänar definitvt mer hype än vad den fått.
 
 

Hetta

Hetta | Jane Harper | Aaron Falk #1 | s.335 | Forum
 
Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet. 

Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer – men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan länge begravda lögner tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen. 
 
Hetta är en thriller jag sett dyka upp lite här och där på både bloggar och instagram, ingenstans har jag sett något negativt om boken. Det är inte bara de positiva recensionerna som fått mig vijla läsa boken, även fina omslaget hade sin påverkan. Det jag inte visste förrän nu efter att jag läst Hetta är att det är första delen i en serie om Aaron Falk dock vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till det. Trots att jag oroar mig resten av serien inte kommer leva upp till Hetta vill jag ändå ge den ett försök om den översätts till svenska.
 
Jag är ju en sådan som inte läser baksidetexten av böcker jag vill läsa och nu när jag ser hur förlaget beskriver handlingen är jag ännu gladare över att jag inte läste det innan. Jag gillar verkligen att påbörja en bok, speciellt thrillers och deckare, utan att veta något som helst om fallet. Hetta är verkligen en sådan bok som tjänar på att läsaren går in utan att veta mycket alls om vad som har och kommer hända. Det bästa med hela boken var att man som läsare famlade i konstant ovisshet vilket såklart gjorde att man inte gärna ville lägga ifrån dig boken. De flesta kapitel slutar så spännande att man inte vill sluta läsa.
 
Karaktärerna är inte för många och alla verkar ha något att dölja vilket bidrar till den ihållande spänningen och de otippade händelserna. Utan att säga för mycket så hade jag ibland mina aningar om vad som skulle hända, jag hade fel för det mesta men ändå var vissa saker inte superoväntade. 
 
Det verkar som att thrillers är en svår genre att bemästra, oftast börjar böckerna bra men faller platt i slutet. Jag var orolig att Hetta skulle platsa in på den listan med thriller vars slut förstör hela läsupplevelsen. Till min glädje platsar Hetta inte in på den listan och förtjänar därför sin plats i bokhyllan bland thrillers som håller måttet rakt igenom. Slutet var kanske inte det mest ultimata men det är inget som drar ner bokens betyg.
 
Hetta är en thriller precis i min smak.
 
 

Andras döttrar

Andras Döttrar | Amy Gentry | - | s.262 | Albert Bonnier Förlag 
 
När Julie är tretton år blir hon bortförd och kidnappad från sitt hem. Familjen blir djupt skakad men lyckas ändå behålla hoppet om att Julie en dag ska komma tillbaka. Plötsligt en kväll många år senare ringer det på dörren och en ung kvinna som presenterar sig som Julie stiger på. Den försvunna flickan är mirakulöst nog tillbaka igen och familjens lycka vet inga gränser, men snart börjar Julies mamma Anna mot sin vilja att tvivla på om flickan verkligen är deras försvunna dotter. Hon försöker att förtränga sina känslor men det går inte och när hon blir kontaktad av en privatdetektiv som intresserat sig för ärendet börjar ett smärtsamt sökande efter sanningen om den flicka hon hoppas är hennes försvunna dotter.
 
På bokens baksida står det att Andras döttrar är en psykologisk thriller liknande Gone Girl och Kvinnan på tåget, vilket ju låter otroligt lovande (om man bortser från att den sista nämnda var otroligt seg). Hur som helst tog det inte lång tid för Andras döttrar att ta fart och fängsla läsaren.
 
Jag vill så gärna ge Andras döttrar en fyra i betyg men efter att en möjlig teori presenterades hoppades jag på något oväntat i stil med Gone Girl. När den möjliga twisten aldrig infann sig fick jag som läsare istället ett förutsägbart och mjäkigt slut. Denna bok förtjänade ett värdigare slut. Författaren har inspirerats av en verklig händelse när hon skrev Andras döttrar, men att man inspireras av något betyder ju inte att man berättar till punkt och pricka hur något gick till. Det jag vill få fram är att om man vill använda inspirationsdelen som en ursäkt till det fantasilösa slutet så fungerar det inte som ursäkt.
 
Andras döttrar var riktigt bra och hade STOR potential att bli ännu bättre. Till en början hade boken allt en thriller ska ha, det jag saknade något mind blowing istället för något väntat.
 
 

En orimlig att-läsa-hög

Egentligen var det meningen att detta inlägg skulle upp förra veckan den 14:e juli då det var en månad kvar av min ledighet, nu är det alltså en vecka mindre kvar på min ledighet/semester/sommarlov. Bilden ovan visar böckerna jag skulle vilja läsa ut innan jag börjar arbeta i höst. 14 böcker på 24 dagar känns inte helt rimligt. Men jag hoppas åtminstone på att hinna läsa åtta av dem. Arvtagaren får nog bli höstens stora bokprojekt och Harry Potter läser jag innan läggdags. 
 
Har ni läst någon av dessa böcker som jag bör prioritera får ni gärna tipsa om den/dem.
 

Tors hammare

Tors hammare | Rick Riordan | Magnus Chase #2 | s.468 | Bonnier Carlsén
 
I denna andra bok om Magnus Chase blir Magnus och hans vänner – valkyrian Sam, svartalven Blitzen och alven Hearthstone – kallade för att hjälpa asagudarna. Åskguden Tors hammare Mjölner, som förutom att framkalla åska skyddar Valhall och de övriga nio världarna från de mäktiga jättarna i Jotunheim, är borta. Att återfinna hammaren är ett uppdrag som kräver största diskretion, övermänsklig styrka, och minst en svartalv med extremt god klädsmak. Tur att de har åtminstone det sistnämnda…
 
Efter att ha läst den första boken i serien om Magnus Chase har jag sett fram emot att fortsättningen skulle komma ut på svenska. Efter serien om Percy Jackson är Magnus Chase min favoritserie av Riordan. Som vanligt när det gäller Riordans böcker hade jag lite svårt att komma in i den då det är så många karaktärer man glömt bort så de första kapitlen gick ut på att försöka placera och komma ihåg dem. Tors hammare är fylld med action och humor (tror ingen portätterar gudar om Riordan).
 
En ny karaktär som introduceras är formskiftaren Alex som dessutom är icke-binär person. Det jag gillar allra mest med hur man beskriver Alex är att Magnus och hans vänner inte gör det till en stor grej, det enda som är utmärkande är när Alex får förklara vad det innebär vilket för mig var lärorikt då jag är "familiar" med begreppet men inte är helt 100 på vad det innebär. Dock förekommer det att karaktärer de möter på deras öventyr kallas Alex för ergi och som jag förstod det fungerar det ordet som ett skällsord.
 
Även om jag gillade att Riordan tagit med en icke-binär person så var ändå slutet det bästa med hela slutet. Alltså inte för att slutet innebar att boken var slut, utan för att man fick återse en gammal karaktär som de flesta av oss känner till. Jag gillar verkligen hur Riordan väver samman hans olika serien. Jag ser minst sagt fram emot nästa bok om Magnus Chase.
 
 

Sammanfattning Läs-a-lot Sommar 2017

Nedan följer en sammanfattning av det jag läste under de nio dagarna läs-a-loten pågick. Jag hann läsa mycket mer än vad jag trodde att jag skulle hinna. Nästan alla böckerna från min planerade TBR blev utlästa, dessutom läste jag tre oplanerade böcker också.
 
Böckerna jag hann läsa under Läs-a-loten
 
Dag 1:
Empire of Storms
Sidantal:152
 
Dag 2:
Empire of Storms
Sidantal: 342
 
Dag 3:
Empire of Storms
Simon vs the Homo Sapiens agenda
Sidantal: 498
 
Dag 4:
Jag ser dig
Sidantal: 328
 
Dag 5:
Jag ser dig
Mysteriet med den försvunna katten
Sidantal: 248
 
Dag 6:
Always and forever, Lara Jean
Sidantal: 47
 
Dag 7:
Always and forever, Lara Jean
Sidantal: 178
 
Dag 8:
Always and forever, Lara Jean
The boy most likely to
Sidantal: 476
 
Dag 9:
The boy most likely to
Glöm mig
Mästerdetektiv Blomkvist
Emil i Lönneberga
Sidantal: 585

Utlästa böcker: 9
Lästa sidantal: 2854

Jag ser dig

Jag ser dig | Clare Mackintosh | - | s.427 | Lind&Co
 
En dag upptäcker Zoe Walker ett foto på sig själv bland småannonserna i en Londontidning. Utan förklaring, utan hänvisning till någon hemsida. Det bara finns där – ett grynigt svartvitt foto och ett telefonnummer.
 
Hon visar upp det för sin familj, men de är övertygade om att personen på fotot bara är någon som liknar Zoe. Dagen efter finns en ny annons på samma plats i tidningen med en bild av en annan kvinna. Och dagen därpå ytterligare en.
 
Är allt bara ett misstag? Ett underligt sammanträffande? Eller är det någon som håller koll på dem … Zoe är fast besluten att ta reda på sanningen bakom bilderna.
 
Förra året läste jag Clare Mackintosh debut Jag lät dig gå som jag verkligen gillade. Jag har svårt att hitta riktigt bra deckare/thrillers med värdiga slut, men just Jag lät dig gå uppfyllde dessa kriterier. Med tanke på vad jag tyckte om hennes debut hade jag riktigt höga förväntingar på Jag ser dig.
 
Konceptet med att huvudkaraktären Zoe ser sitt foto i tidningen i samband med en annons utan att ha något med det att göra är bara i sig intressant. Boken börjar lovande och trots det något sega tempo blir jag fort fast. Jag har även en tanke om att Jag ser dig kommer bli bättre desto längre in i den man kommer vilket den också blev men någonstans vänder det. Vart boken börjar sakna något, kanske är det mystiken eller spänningen som saknas, är jag osäker på men det är omkring de sista sidorna när slutet närmar sig och läsaren får fler och fler ledtrådar om vem gärningsmannen är. 
 
Jag var helsäker på vem gärningsmannen var från och med att denne presenterades. Jag satt och tänkte för mig själv att oj vad tråkigt slutet kommer bli då man så lätt kunne misstänka denna, hade jag rätt? Nä. Men tror däremot att boken skulle vart bättre om jag hade haft det trots att man kunnat anat det tidigt. Den som istället presenteras som den skyldige är kanske inte långsökt men det känns inte trovärdigt. Jag gillade helt enkelt inte hur det blev och hade tänkt ge boken en svag fyra i betyg men sen kom epilogen och den drog verkligen ner boken yttligare. 
 
Ännu en grej som störde mig var alla dessa K-namn. Kelly, Katie och även en Kathy?! Hur svårt är det att ge karaktärerna namn som skiljer sig från varandra?! Jag ser dig var en spännande läsupplevelse fram till slutet där det mesta gick utför, trots det ser jag ändå mycket fram emot att få läsa mer av Clare Mackintosh. 
 
 
 

Läs-a-lot SommarTBR

Jag har aldrig (åtminstone vad jag kommer ihåg) deltagit i en Läs-a-lot. Men trots velande har jag bestämt mig för att delta i Nellys Läs-a-lot Sommar. Högen ovan är böckerna jag kommer välja bland att läsa, jag tror absolut inte att jag hinner läsa allihopa men förhoppningsvis fem av dem. På min instagram (marklarsbooks) recenserar jag de böcker jag hinner läsa under Läs-a-loten med hashtagen #läsalotsommar17
 
Jag hoppas på att kunna läsa mycket under dessa dagar, minst fem böcker och att läslusten håller sig kvar.
Nu ska jag bara bestämma mig för vilken bok jag ska börja med, det lutar mot Jag ser dig eller Empire of Storms

Once and for all

Once and for all | Sarah Dessen | - | s.358 | Penguin Books
 
Louna, daughter of famed wedding planner Natalie Barrett, has seen every sort of wedding: on the beach, at historic mansions, in fancy hotels and clubs. Perhaps that's why she's cynical about happily-ever-after endings, especially since her own first love ended tragically. When Louna meets charming, happy-go-lucky serial dater Ambrose, she holds him at arm's length. But Ambrose isn't about to be discouraged, now that he's met the one girl he really wants. 
 
Mot min förtvivlan ger inte raben&sjögren ut någon bok av Sarah Dessen i år. En översatt Dessen bok till sommaren har man kunnat sett fram emot sju år nu. Men jag tog tag i saken och köpte därför Dessens nyaste bok när jag beställde årets semesterläsning. 
 
Jag vet inte om det är på grund av att jag är van att läsa Dessens böcker på svenska eller om det berodde på själva handlingen, men jag hade riktigt svårt att komma in i boken. Det var inte förrän jag hade omkring 100 sidor kvar som jag verkligen såg fram emot att fortsätta läsa resten av boken. 
 
För det mesta får man läsa om huvudkaraktären Louna i nutid men det förkommer även några kapitel i dåtid för att vi som läsare ska få en bättre bild av Lounas kärleksliv. Det störde inte det lilla läsflyt jag fick men eftersom jag hade så svårt att komma in i handlingen var det ibland svårt att hänga med när det faktiskt blev ett dåtidskapitel.  Dessa dåtidskapitel var helt klart intressantare än resten av boken. Nutidshandlingen blev aldrig liksom riktigt fängslande men jag vet inte varför. Alla karaktärer var likeable men förutom dåtidskapitlen så saknade jag nog lite mer dramatiska händelser eller åtminsone något som hände mer än att handlingen gick framåt relativt smärtfritt. 
 
Ofta lämnar en Dessenbok kvar en känsla hos läsaren (iallafall hos mig) men med denna kände jag mets att det var skönt att jag tagit mig igenom den. Trots att detta helt klart inte var den bästa Dessenboken jag läst vill jag gärna läsa den när (om) den blir översatt och hoppas att den gör sig bättre på svenska.
 
 

Topp 10(+1) TV-serier

När jag inte läser, ser jag på TV-serier. Nedan följer en lista på mina 11 favoritserier utan inbördes ordning men de fem första ligger helt klart i topp. 
 
Twin Peaks
Gossip Girl
Gilmore Girls
Game of thrones
Sherlock
SKAM
Bob's Burgers
Riverdale
Stranger Things
Girls
Boardwalk Empire
 
 

Tips på barnlitteratur?

Till hösten tar jag emot min första klass, en årskurs 1:a. Igår fick jag reda på att vårt (mitt och min vän Lisas) examensarbete publicerats på DiVa. Jag är alltså klar med 4 års studier (woooohoo) och i höst börjar allvaret. Så sjukt roligt och nervöst.
 
Men hur som helst, jag vill hitta bra högläsningsböcker som berör exempelvis döden, kompisar, utanförskap, olika familjesituationer och diverse livsfrågor. Även böcker som gestaltar karaktärerna utanför de traditionella könsmönstren men också klassiker, spännande och roliga böcker. Bra barnlitteratur helt enkelt, gärna sådana man kan diskutera lite om, men också bara bra böcker (såsom Hattjakten av Sven Norqvist, den går såklart också att diskutera men jag hoppas ni förstår vad jag menar).
 
Jag tänkte ta en dag eller flera på bibblan och rota runt och se vad jag kan hitta, men då jag tyvärr inte har tid att läsa all barnlitteratur som finns tillgänglig vill jag väldigt gärna ha era tips. 
 
Ös på med tips på bra barnlitteratur!
 
 
 

Nytt

Lyckan när man lyckas hitta två böcker i inbundet som man tänkt beställa i pocket för mindre än halva priset.
Hypnotisören av Lars Kepler och Himmelsdalen av Marie Hermanson. Hoppas verkligen på att jag ska gilla dessa böcker. Himmelsdalen har fått väldigt blandade recensioner men tror jag kommer tillhöra dem som gillar den.
 
Adlibris hade ett erbjudande där man fick köpa två engelska böcker för 129kr. Då passade jag på att köpa A Court of Thorn an Roses och A Court of Mist and Fury. Sedan hittade jag även A Court of Wings and Ruin på Bookdepository ännu billigare än hos Adlibris trots erbjudandet. Eftersom alla böcker är skrivna av Sarah J. Maas är jag säker på att jag kommer älska dem. 
 
Har ni läst någon av dessa böcker? Vad tyckte ni?
 
 
 

Den sista stjärnan

Den sista stjärnan | Rick Yancey | Femte vågen #3 | s.370 | rabén&sjögren
 
Fienden är De andra. Fienden är vi. De är här nere, de är där upp, de är ingenstans. De vill ha jorden, de vill att vi ska ha den. De kom för att utplåna oss, de kom för att rädda oss.

Bakom gåtorna finns en sanning. Cassie har blivit förrådd. Det har även Ringer. Zombie. Nugget. Och alla 7,5 biljoner människor som brukade leva på vår planet. Förrådda, först av De andra, men nu av oss själva.

Jordens kvarvarande överlevare måste bestämma vad som är viktigast att rädda sig själva, eller rädda det som gör oss mänskliga.
 
För två och ett halvt år sedan läste jag den andra delen i Femte vågen-triologi och nu äntligen har jag läst den sista boken i serien. Som tur var gick det att läsa om vad som hände i förra boken på wikipedia men jag kände ändå att det fanns saker man helt och hållet glömt bort. Trots detta var boken väldigt lättläst och det gick fort att läsa den. 
 
Den sista stjärnan är minst sagt actionfylld och det är aldrig en lugn stund under en längre tid. Handlingen känns något flackig men inte på grund av de olika berättarperspektiven. Ibland är det fokus på för mycket saker, någon ska rädda en annan medans den förklarar hur hela femtevågen och De andra fungerar, detta samtidigt som någon annan menar att De andra och femte vågen är något annat.  
 
Något jag hade svårt för var att känna empati för karaktärerna, det var inte så att jag ogillade dem men jag brydde mig helt enekelt inte om dem så som man ibland kan göra. Detta gör att Den sista stjärnan inte är den emotionella resan den har potetialen att vara.
 
Allt som allt är triologin helt okej. 
 
 

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre | Fredrik Backman | - | s.85 | Forum
 
Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.

Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne. 

Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl. (Handling från förlagets hemsida)
 
Backmans novell Och varje morgon blir vägen hem längre och längre har äntligen blivit tryckt i bokform. Trots att den fina berättelsen länge funnits på författarens blogg hade jag inte läst den tidigare. Novellen gör sin fin i sin lilla bokform med det underbara omslaget. Jag som är en trogen pappersbladvändare (förtydligande: jag som inte läser böcker digitalt) tror fullt ut på att den fysiska boken hjälper berättelsen ett extra steg att ge läsaren mer känsla och inlevelse. 
 
Trots att jag är helt övertygand om att det fysiska formatet hjälper läsaren med inlevese och så, hade jag riktigt svårt att komma in i boken. För mig var det svårt att förstå hur den var upplagd men mot slutet började jag förstå. Jag läste om den och eftersom det är en bok av självaste Backman (är det bara jag eller har han börjat fått något av en Gudastatus här bland oss bokbloggare?) grät jag. Eftersom jag själv inte (ännu?) lider av någon hjärnsjukdom kan jag bara föra rösten för oss som har eller haft en i närheten av det, Backman har verkligen lyckats sätta ord på hur det är. Men jag kan även tänka mig att han lyckats få ord på hur det är att få någon typ av hjärnsjukdom. Oroligheten och ångest för att inte längre minnas är så påtaglig att jag som läsare genast får en klump i magen. 
 
Jag tackar Backman ännu en gång för en behövlig och fin bok. Och för er som missat detta så går alla intäkter för boken till Hjärnfonden. Jag tackade ja till ett recex men beställde även den signerade utgåvan. 
 
 

Follow on Bloglovin















2015 Reading Challenge

2015 Reading Challenge
Elina has read 31 books toward her goal of 100 books.
hide

BloggportalBokbloggar

RSS 2.0