Längtan är över och alltså wow, vilken bok! Mörk ängel slutade med en cliffhanger och Blod & stjärnstoft är inte sämre. Om det ens är möjligt så älskade jag Blod & Stjärnstoft mer än Mörk ängel. Jag vill ha nästa bok nu! Kärleken står inte i fokus, den är i bakgrunden men som tittar fram titt som tätt så vi aldrig glömmer vad som finns där.

 

Boken suger tag i en från första början och sen är man fast, det går inte att lägga ifrån sig den. Kapitlen är korta men varendaste en av dem (hela 84 stycken!) slutar så spännande att det är omöjligt att sluta läsa. Så här snabbt har nog aldrig 460 sidor blivit lästa, jag borde ha dragit ut på det mer för nu känns väntan på nästa bok evighetslång. Även om tredje boken skulle ha ges ut nästa vecka så är väntan för lång!

 

Jag gillar verkligen att man får träffa så många olika kimärer och änglar, finns det verkligen en god sida? Man får verkligen lära känna bikaraktärerna, alla känns så viktiga och de flesta önskar man bara gott. Men jag har även utsett mina fyra hat-karaktärer. Båda Kauro och Akiva är favoriter, men jag älskar hur Kauro verkligen växer genom bokens gång. Kommer änglar och Kimärer någonsin att accepteras från båda sidor eller kommer de utrota varandra?

 

Missa inte denna serie fylld med spänning, fantasy och förbjuden kärlek. Det kan inte bli bättre än så här. LÄS!

Betyg: 5 av 5

Förra veckan så höjdes min besökstatistik till bloggen rejält under en dag. Kanske kunde det ha något med detta att göra:

 

Nu till den stora frågan, hinner jag läsa om alla böcker tills dess?

Jag och sambon drar till Stockholm på fredag och blir kvar över helgen för att fira att vi vart tillsammans i 7 år. Så förutom en spökvandring så blir det ett (eller flera) besök på SFbokhandeln. Jag vill köpa Asylum av Madeleine Roux, någon som läst den och kan säga om den är värd att köpa? Sen vill jag så gärna ha In the shadows of the Blackbirds av Cat Winters, men jag tror inte den finns att köpa där.

 

Kan ni tipsa mig om massor av olika böcker som jag ska kika och spendera alldeles för mycket pengar på när jag ändå besöker SFbokhandeln?

 

Sen undrar jag även om det händer nå speciellt under helgen i Stockholm som är värt ett besök?

Champion | Marie Lu | Legend #3 | s.336 | Modernista

Som jag längtat efter denna bok! Cliffhangern från Prodigy lämnade väl inte någon oberörd och utan måste-ha-nästa-bok-nu begär? Men nu ÄNTLIGEN den tredje och sista boken här. 

 

Efter första sidan så ångrar jag att jag inte läste om hela serien innan Champion, jag hängde inte med alls. Men författaren återberättar lite från föregående böcker på ett snyggt sätt utan att det känns som att läsa samma bok igen och äntligen kommer jag ihåg huvudbitarna från de andra böckerna. På något sätt har jag även "lyckats" att glömma hur bra dem här böckerna faktiskt är! 

 

I början av Champion har inte Day och June träffats på 8 månader. Men istället för att lägga massa drama och tid på att bråka handlar det mer om själva samhället och landet de lever i. Vilka är egentligen de goda? Det känns bra att fokuset läggs på själva landet och inte på Day och June. Fast i början så kände jag verkligen för att säga åt dem att PRATA MED VARANDRA! Det skulle ju bli så mycket enklare på en gång! Som tur är har de mognat på sig och sköter kommunikationen med varandra på ett bra sätt, efter ett tag.

 

Vissa delar i Champion känns lite sega, ingen del är speciellt onödig men det blir långdraget. Dock påverkar detta inte läsningen för samtidigt som det är segt är det också spännande. Bara-ett-kapitel-till tänket sker genom hela boken. Jag pausade en gång för att hämta mat och för ett toabesök, men annars släppte jag inte boken under de timmar det tog för att boken skulle ta slut.

 

Ännu en av mina favoritserier har tagit slut. Apropå slut så är jag lite chockad, jag hade förväntat mig något helt annat. Men om detta är bättre eller inte är jag fortfarande kluven om. Att säga att Champion är förutsägbar kan vara en av de största lögnerna någonsin, jag slutade aldrig förvånas över alla vändningar som boken tog!

Champion lämnar ett tomrum efter sig som jag hoppas att Marie Lu's nya bok Den unga eliten (släpps på svenska i Februari) kommer lyckas att fylla!

 

Har du läst föregående delar i serien eller vill du läsa något dystopiskt och spännande? Läs Champion, du kommer inte ångra dig.

 

Betyg: 4 av 5

 

 

På något sätt måste man väl fira att första mattetentan är klar? Så därför funderar jag på att beställa lite böcker! Book depository har dessutom 5% rabatt, är det någon bok som jag verkligen borde beställa? 

10. Berätta varför du älskar läsning då mycket!

 

Himmelstrand | John Ajvide Lindqvist | - | s.411 | Ordfront

 

 

Nu är der flera årsedan John Ajvide Lindqvist gav ut en roman och som jag väntat! Men nu är den äntligen här och efter att ha läst Himmelstrand så kan jag förlåta författaren att det tagit en sådan tid! Förväntingarna på denna var gigantisgt höga, men Ajvide Lindqvist levererar alltid och det här var inget undantag, jag blev inte besviken! Himmelstrand innehåller kominationen av det spöklika, övernaturliga och mystiska som jag älskar. 

 

Det är så svårt att resonera och skriva om den här boken utan att spoila något. Det lättaste är helt enkelt om ni själva läser boken, för det är den värd. Himmelstrand är en bok som kan ta lång tid att läsa och komma igenom utan att det gör något. Man måste stanna upp och fundera lite då och då för att få ut så myckete av möjligt av boken. 

 

Har du läst och älskat John Ajvide Lindqvists andra böcker så kan jag garantera att Himmelstrand inte kommer vara ett undantag!

 

 

Just nu läser jag: Den skräckfyllda skolan av Lemony Snicket. Perfekt och underhållande läsning nu bland allt plugg. Dessutom så får Syskonen Baudelaire mig att känna att mitt i all denna matte så hade mitt liv kunnat se värre ut! Jag har gett upp läsningen av Shutter Island, den var seg och hittills så är filmen bättre än boken. Så då lägger jag hellre den lästiden på andra böcker och ser om Shutter Island istället! Men det värsta med detta är att min sambo som aldrig läser, har läst den här! Jag kan inte låta honom ha det övertaget!

Britt-Marie var här | Fredrik Backman | - | s.362 | Partners in stories

 

 

Men när ungdomslaget i byn behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handleden i ett solarium finns det ingen återvändo. (Handlingen från bokens baksida).

 

Det är svårt att inte jämföra boken med En man som heter Ove. Om Backman inte vill att man ska utgå från hans succébok så får han helt enkelt skylla sig själv att han skrev en så fantastiskt bra bok. Britt-Marie är på flera sätt lik Ove och ändå inte. Till en början får man intrycket att hon är en bitter tant (hon är 63 år, alltså tant (Mormor, om du på något vis hittat min blogg så ska du veta att du såklart inte gills som tant!)). Den bittra bilden av Britt-Marie luckras upp ju längre in i boken man kommer. Man får empati för den eländiga, envisa och bittra tanten, hon är inte bitter, hon är eländigt tragisk och trasig utan att vilja erkänna för sig själv. När boken är slut så finns det inte en endaste ond tanke kvar om Britt-Marie, varje samhälle som Borg behöver en Britt-Marie.

 

Språket i Britt-Marie var här är så fantastiskt och det är så lätt att föreställa sig personerna, platserna och miljöerna. Backman har helt enkelt beskrivit Borg genom att beskriva Alfta (en liten by som är grannby till hålan där jag kommer ifrån), troligen utan att veta om det själv. Att Alfta endast skulle ha en affär som är en kombination av pizzeria, bilmekaniker och mataffär är väl att ta i, det finns faktiskt tre pizzerior i Alfta. Men på sättet som samhället förfaller för det inte längre finns pengar att rusta upp det och att människorna flyr därifrån stämmer ju in, till viss del. När jag förseställer mig Borg så tänker jag på Alfta. Förutom att i Alfta så har fotbollen redan övergett människorna, men inte Hockeyn och pizzeriorna.

 

Efter att ha läst Britt-Marie var här så önskar jag verkligen att jag kunde älska fotboll, men helt ärtligt så finns det väl inte någon tråkigare sport? Möjligtvis handboll. Det är så otroligt tråkigt och det enda som fotboll verkar gå ut på är vem som låtsas göra illa sig allra mest. Men det gör inget alls att fotboll är en stor del av boken, för Backman får det att verka roligt. Han får mig att vilja älska sporten som är tråkigast av dem alla och det gör jag också, ända tills boken tar slut. Jag slutar att älska fotboll så fort boken tagit slut men jag älskar fortfarande boken.

 

Det finns så mycket jag vill säga om boken men jag vill inte förstöra något för er som inte läst den. Så snälla, läs den bara! Om du älskade, grät och skrattade till En man som heter Ove så garanterar jag dig att du kommer göra samma sak till Britt-Marie var här. LÄS!

 

I och med att jag inte har någon lästid så kompenserar jag detta med att skaffa fler böcker. Ej hållbar utveckling! Under september har jag tagit hem dessa böcker