Var finner du inspiration till att skriva dina böcker?
Jag har mycket fritid och en väldigt aktiv fantasi, det har gett mig en hel del problem men det har också gett mig en överraskande stabil försörjning. Man får ta det goda med det onda. Men jag brukar inte använda ordet "inspiration" eftersom jag egentligen mest bara går runt och stjäl grejer av främlingar. Första kapitlet till "En man som heter Ove" skrev jag i huvudet medan jag stod bakom en oerhört arg man i sina bästa år i kön i en Apple-butik i Stockholm strax före jul 2010. Han försökte få en ung man i kassan att förklara huruvida en iPad var en jävla data eller inte, och jag stod bakom och tänkte "det här skulle kunna bli ett bra första kapitel i en bok". Det är så jag får de flesta av mina idéer. Jag står bakom folk i köer.
Varifrån får du din inspiration till karaktärer? Känner du någon Britt-Marie eller Ove?
Jag känner hundratals. Jag är dem. Det finns ingen karaktär jag någonsin har skrivit som jag har mer gemensamt med än Britt-Marie. Hon har givetvis levt ett mycket jobbigare liv än jag, jag har ju mest bara flutit på och käkat glass i 33 år, men vi har ändå samma sorts djupt liggande passiva aggressivitet och ältar saker på exakt samma sätt. Speciellt när folk klagar på att vi ältar. Gudars skymning vad vi kan älta det.
I Britt-Marie var här har du döpt en karaktär till Fredrik, hur tänkte du när du valde ditt namn åt honom?
Han är en av de största skitstövlarna i hela boken. Jag tyckte att det var passande.
Tänkte du på något speciellt ställe när du skrev om Borg?
Jag har baserat det på hundra olika platser. En del som jag bott på själv, rätt många andra som jag besökt någon gång under de tolv-tretton åren då jag spelade fotboll på nordvästskånska idrottsplatser regniga kvällar i april och oktober. Borg är inte så mycket en plats som det är olika känslor, egentligen. Framför allt den där känslan som nästan alla jag känner hade inför platsen de bodde på någon gång under sina tonår av att "fan, jag måste härifrån, alla jävlar på det här stället har gett upp". Den känslan är nog lika stark långt ute på landsbygden som den är mitt i en stad. Känslan av att världen MÅSTE vara större än det jag kan se härifrån, även om alla som bor här försöker tala om för mig att universum tar slut i slutet av gatan vi står på.
Hur lång tid brukar det ta för dig att skriva en bok och när upplever du den som klar/färdig?
Det är verkligen väldigt olika, och jag tror att det skulle vara en allvarlig varningssignal om jag plötsligt upptäckte att jag kunde skriva en bok efter ett i förväg uppställt schema. Första utkastet till "En man som heter Ove" tog tre månader att skriva, men förmodligen runt elva månader att redigera. Första utkastet till "Britt-Marie var här" tog sju månader att skriva men tre att redigera. "Min mormor hälsar och säger förlåt" skrev jag nog på runt åtta-nio månader, men jag hade gått runt och tänkt på den i två år. Så det går inte att säga var det ena slutar och det andra börjar. En oerhört stor del av jobbet görs ju i huvudet, medan man är ute och promenerar eller hänger tvätt eller väntar på att någon av grannarna ska råka komma hem och öppna porten för att man har glömt både nycklarna och mobiltelefonen på gymmet nu igen. Jag tror säkert att det finns mer begåvade författare än jag som kan sätta hela sin skrivprocess i en kalender, men min enda process är att sitta ner och skriva tills det är klart. Var det den andra frågan? När man vet att det är klart? Det vet man bara. Det är som att gå hem från krogen, du vet jävligt väl när det är dags. Allt du gör efter det kommer bara göra saker och ting värre.
Är det någon speciell målgrupp som du tycker ska läsa dina böcker?
Gärna målgruppen som inte har så jättehöga krav och som inte skriver taskiga grejer om mig på internet efteråt. Målgruppen får gärna vara på semester också, jag har upptäckt att det är en passande målgrupp för mig. Det är ett klart plus om målgruppen även är en aning berusad.
Har du några planer inför nästa bok (jag antar att du kommer skriva fler)?
Jag har en förbaskad massa planer ska du ha klart för dig. Jag är svår att stänga av, vilket ibland är bra och ibland är dåligt och i stort sett alltid är outhärdligt påfrestande för människorna som måste leva med mig. Men jag omger mig med väldigt intelligenta och kärleksfulla individer som hjälper mig att sålla bort de allra värsta idéerna, och ur de som är kvar vaskar jag fram tre eller fyra som i slutändan blir en enda. Exakt vilken det blir nästa gång vet jag faktiskt inte riktigt än. Jag har varit hemma med min dotter sedan i somras och ska fortsätta vara det till december. Sen ska jag äta skinka och dricka glögg och tänka i ett par veckor och sen kommer min fru, min agent och min förläggare börja mejla varandra i januari om att "nu har han börjat spåra ur igen, någon av er andra måste ta tag i det här för jag orkar faktiskt inte mer". Och sen kommer jag skriva en bok. Som vanligt.
Var befinner du dig när du skriver?
Inuti mitt huvud. Det pågår mycket skit där.
Hur ser din besticklåda ut?
Gafflar. Knivar. Skedar. Du är antingen med oss eller med terroristerna.