Beautiful Creatures - den sista prövningen | Kami Garcia & Margaret Stohl | Caster Chronicles #4 | s.400 | Semic

 

Ethan hoppade från vattentornet och är nu fast på andra sidan, men Lena vägrar tro att Ethan är död för gott. På andra sidan träffar Ethan några av dem han saknat allra mest. Han inser ganska snart att något inte är som det ska. Han måste kämpa för att inte förlora sin själ.

 

Med tanke på hur tredje boken slutade så har jag verkligen sett fram emot den här boken! Det jag är mest glad över är att det inte var Lenas drama som stod i fokus och att det inte var några bråk på grund av brist på kommunikation.

 

Boken är uppdelad i tre delar, två från Ethans perspekiv och ett från Lenas. I början av Lenas kapitel så blir det en strid som jag trodde skulle komma i slutet och bli själva slutstriden. Ännu mer förvånad blev jag när den tog slut så fort och på sättet den gjorde det. Lika var det med en av Ethans strider, den tog slut för fort och på ett för lätt sätt. Så när de strider som skulle kunnat vara den typiska slutstriden tagit slut, så trodde jag inte att slutet skulle kunna bli något höjdare. Alla strider jag kunde tänka mig hade redan blivit slutkämpade. MEN jag hade såklart fel. Slutet var sorgligt men behövligt då hela boken vore mesig utan ett sådant slut.

 

Den sista prövningen är den sista boken i Caster Chronicles-serien och även den tunnaste. Kanske kan detta bero på att striderna är så korta i denna. Boken skulle kunna bli långdragen och tråkig då den går ut på en och samma sak från början till slut (som böcker ibland för, men tempot är rätt lågt). Men boken blev aldrig tråkig!

 

Varje Beautiful Creatures bok jag läst har varit bättre än sin föregångare, men den här ligger på samma nivå som förra boken. Men det är inte något dåligt då även den var riktigt bra!  Den sista prövningen är en värdig sista-bok men jag hade viljat se en riktigt spännande slutstrid.

 

Har du läst de andra böckerna i Caster Chronicles-serien så får du inte missa den fjärde och avslutande boken!

 

 

Four | Veronica Roth | Divergent #0,1-0,4 | s.208 | Modernista

 

Boken i sig tillförde inget speciellt till själva serien. Visst är det roligt att få läsa ur någon annans point of view också, speciellt nu när serien är avslutad. Detta är ett bra sett att återvända på. Vi får helt enkelt läsa känna vår favorit Four mer ingående och visst kan det bli spännande iband men vi vet ju redan hur det slutar.

 

Om du inte läst serien än, eller har någon bok kvar att läsa. Läs i så fall Four innan du fortsätter. Jag rekommenderar att Four ska läsas direkt efter Divergent. Jag har fortfarande inte hämtat mig från slutet av Allegiant och Four dämpade inte min förtvivlan, snarare tvärtom.

 

Four är helt enkelt en helt okej mellanbok och ett måste för Divergent-fansen.

Rävsång | Christin Ljungqvist | - | s.303 | Gilla böcker

 

Efter att ha rest i Asien i ett och ett halvt år så är Finn tillbaka. Tillbaka till dem som han aldrig sa hejdå till och tillbaka till lägenheten där hans pappa dog. Alla verkar inte ha lätt över att förlåta Finn för att han bara stack iväg. Finn vill inte behöva förklara gång på gång varför han egentligen reste iväg utan att säga något.
Något som resan inte botat är Finns nästintill konstanta huvudvärk. Dessutom har det flyttat in en ny tjej i lägenhetshuset som visar sig vara Hanna.

 

Jag gick in i Rävsång med tron och förhoppingen om att det skulle vara den nya Fågelbarn. Dock fick jag till största del fel. Tempot kom liksom aldrig och det var alldeles för få inslag av spöklikheter. Visst fanns det mystik och så men efter att nyligen ha läst Fågelbarn så var förväntningarna högre än vad Rävsång kunde uppnå.

 

Rävsång fångade mig inte alls lika mycket i början som Fågelbarn och Kaninhjärta gjorde. Jag var ute efter det mystiska och spöklika som de två andra böckerna hade haft. Det märktes snabbt att Rävsång inte innehöll så stor del av detta. Men eftersom författarens tidigare böcker varit så bra så kunde jag inte ge upp läsningen av boken. 

 

Boken var seg i början och det tog ett tag för mig att acceptera att tempot inte blev högre. Tack vare förståelsen av detta så kunde jag njuta av boken på ett helt annat sätt än innan. Rävsång ska inte läsas i hast då språket inte tillåter det. Språket ska tas in och avnjutas lika mycket som själva berättelsen. Även om boken var seg så var berättelsen riktigt bra. Jag har nog aldrig läst om en huvudaraktär som stammar. Jag älskar att Finn har så många fina vänner och att hans relation med sin lillasyster växer genom bokens gång.

Tempot är lågt med karaktärerna är minst lika starka som språket.

 

Ni som gillat Christin Ljungqvists tidigare böcker bör absolut även läsa Rävsång!

 

 

 

 

Fågelbarn | Christin Ljungqvist | - | s.284 | Gilla Böcker

 

 

Fågelbarn är en gripande berättelse om Hanna med hennes övernaturliga gåva och de spillror som är kvar av hennes familj.

 

Jag gillade Kaninhjärta men Fågelbarn är mer gripande, spännande och en riktig bladvändare. Till en början förstod jag nästintill inget alls, vilket lockade mig ännu mer till att fortsätta läsa. Ljungqvist har verkligen lyckats med att hålla kvar mystiken från början till slut, den känns aldrig riktigt platt. Boken flyter på riktigt bra och tr slut alldeles för snabb, därför är jag extra glad över att jag har Rävsång hemma som väntar på att bli läst.

 

Fågelbarn rekomenderas till dig som vill ha en otroligt spännande bok med myck mystik. Det här är en läsupplevelse som du inte vill missa.

 

Är du ute efter spänning och mystiskmiljö är Maze runner helt klart något för dig!

 

 

Allegiant | Veronica Roth | Divergent #3 | 400 s. | Modernista

 

 

SOM JAG LÄNGTAT EFTER DENNA BOK! Jag påbörjade min läsning av Allegiant med tron om att den skulle bli årets bästa bok. Självklart hade jag helt rätt. Helt klart årets bästa bok, hittills! Med detta sagt förstår ni nog att förväntningarna på Allegiant minst sagt var skyhöga.

 

Allegiant skiljer sig från de tidigare böckernas skrivsätt då man varvar mellan Tris och Fours synvinklar. Boken är inte lika lättläst som föregångarna i Divergent-serien. Detta kan bero på all information man får och måste ta in för att förstå. Det är ju i denna bok (slutet) som allt händer, det är nu vi ska få svaren på allt! Inte konstigt att det blir mycket information. Det är mycket att ta in, men det gör inte mig någonting alls.

 

Jag är väldigt glad över att Tris inte är lika vrång, grinig och barnslig i den här boken till skillnad från Insurgent. Tris som karaktär har växt rejält sedan förra boken. Däremot tycker jag att Four växlar i sin "mognad", vilket är lite synd.

 

Jag började gruva mig för slutet när jag hade omkring 70 sidor kvar av boken (jag har lyckats undgå alla spoilers!). Vilket jag nu i efterhand kan säga att jag gjorde rätt i. Först och främst ville jag inte att denna fantastiska serie skulle sluta, inte än! För det andra hade jag ingen aning om vad skulle hända i the grand finale, i varje serieslut händer det något stort eller borde göra och jag trodde inte att Allegiant skulle vara ett undantag, jag hade rätt. Att ha fått följa Tris och Tobias i dessa tre böcker har varit fantastiskt och nu är den resan slut. Det känns så himla tomt!

 

Alltså SLUTET! Utan att spoila för mycket så måste jag säga att slutet var perfekt och helt fel. Jag hade verkligen inte väntat mig det som hände. Alltså, SLUTET!

 

Om du inte läst Divergent-serien så bör du gra det bara för att kunna läsa Allegiant. Denna serie ligger helt klart högst upp på min lista av favoritserier och Allegiant toppar min favoritbokslista. LÄS!

Längta | Sylvia Day | Historical romance #4 | 249 s. | Bookmark förlag

 

"Att vara rik kan vara farligt. Någon försöker skrämma den intelligenta arvtagerskan Eliza till äktenskap, men hon har inga planer på att låta sig duperas. I stället hyr hon en man som ska infiltrera friarna.

Men att ha vissa män i sin närhetkan vara farligare. När privatdetektiven Jasper Bond inte kan motstå Eliza svala skönhet ger han sig själv ett dubbelt uppdrag – att avslöja den skyldige och övertyga Eliza om att det finns något som kallas äkta kärlek".

Jag hade tidigare läst Crossfire-serien, Förskalv|Efterskalv och Synda av Sylvia Day när jag fick hem Längta. Detta ledde till att jag var tvungen att läsa Drama och Älska innan jag tog tag i Längta, den sista i Historical romance-serien. Jag farade att den skulle vara lik Synda, vilket den också var men några snäpp bättre.

Sylvia Days böcker brukar vara lättlästa och fängslande, Längta är inget undantag. Efter att ha läst alla böcker i Historical romance-serien kan man lätt se ett mönster i handlingen som kan bli lite enformigt om man, som jag, plöjer igenom dem under en kort tid. Men trots detta så gillade jag Längta, den hade en bra kombination av spänning, kärlek och passion. Tyvärr så saknade jag känslan av att måste-läsa-nu-och-kan-inte-göra-något-annat känslan. Längta är en helt okej kärlekhistoria och bättre än sina föregångare i serien.

Betyg: 3 av 5

 Spökstaden | Ransom Riggs | Miss Peregrines #2 | 432 s. | raben&sjögren

 

Spökstaden fortsätter precis där förra boken slutade. Tomgastarna är fortfarande på jakt efter Jacob och hans besynnerliga vänner. De vet inte vart de ska ta vägen eller hur de ska kunna göra Miss Peregrines mänsklig igen. Under bokens gång besöker de inressanta platser men träffar något mer intressanta personer/djur/varelser (låt oss kalla dem besynnerliga).

 

Det var ett tag sedan jag läste första boken, ett tag var det svårt att förstå vem som var vem och vad en loop är för något. Där var de första sidorna i boken till stor hjälp då det finns bilder på alla besynnerliga barn med en liten texten med namn och beskrivning på vilket sätt de är besynnerliga.

 

Jag var inget stort fan av första boken men jag kan med glädje berätta att den andra boken är bättre. Men det bästa av allt är ändå att även denna innehåller bilder! Det jag gillade med första boken var att allt till en början kändes så mystiskt och när man väl fått reda på lite mer så var den inte alls lika intressant längre. Spökstaden har ett högre tempo än första boken och allt som allt är boken en spännande läsupplevelse. Visst kunde den kännas något seg ibland men när jag läste sista sidan så ville jag inte att den skulle ta slut, inte än!

 

Även om man inte gillade Miss Peregrines hem för besynnerliga barn så bör man ge Spökstaden en chans. Om man tröttnar så finns det alltid fina bilder som motiverar en att fortsätta fram till nästa.

 

Rör inte mitt mord! | Lars Forsberg | - | 320 s. | Forum

 

Rör inte mitt mord handlar om den kaffeberoende kriminalkomisarien Torsten "T-rex" Rexelius. Han vill att något ska hända och helst nyss, kanske önskar han sig detta lite för mycket. Torsten får ett fall och han gör vad som helst för att lösa det vad än hans kollegor säger. Man märker snabbt att Torsten inte är den skarpaste kniven i lådan, även om han själv anser att han är omringad av idioter hela dagarna. Torsten är minst sagt speciell och inte precis omtyckt.

 

Boken är precis som Torsten, väldigt speciell. Kriminalkomedi är en genre som jag aldrig förr har läst, jag hade förväntat mig något i likhet med filmen Komisarie Späck. Tack och lov var boken mycket bättre än så. Torsten är till en början en bitter man som inte kan acceptera att någon gör ett bättre jobb än honom. Men visst märkar man även att Torsten inte alltid är så vresig som man tror, till exempel när han tänker på sin Ulla och plötsligt får han allergibesvär med hösnuva.

 

Jag hade förväntat mig en Ove (från En man som heter Ove) fast som polis. Men riktigt så var det inte. Torsten lyckades nästan göra ett lika stort intryck som Ove, men det var något som inte nådde hela vägen fram. Rör inte mitt mord var omöjlig att lägga ifrån sig så fort man börjat läsa och jag skratta högt flera gånger. Det är helt klart en (om inte den) roligaste bok jag läst. Dock var slutet något av ett platt fall. Själva "bekännelsen" från brottslingen kändes så otroligt klyschigt och inte alls lika genomtänkt som resten av boken.

 

Om du vill ha en bok med mycket humor och fart men även lite spänning så rekommenderar jag absolut Rör inte mitt mord.

 

Allt och lite till | Sarah Dessen | - | 429 s. | raben&sjögren

 

Emalaines sommarjobb går som vanligt ut på att välkomna sommargäster och visa dem till deras sommarhem. Luke och Emalaine har varit tillsammans i "evigheter" och har till synes det perfekta förhållandet, frågan är om det räcker. En dag dyker team upp som ska försöka göra en dokumentär om Colbys, troligtvis, okända konstnär. I detta team ingår Theo som är Lukes motsats. Dessutom så dyker även Emalaine far upp igen efter en lång tystnad.

 

Äntligen! Jag har verkligen sett fram emot denna bok hur länge som helst. Jag har tidigare läst de böcker av Dessen som översatts till svenska. Detta är helt klart sommarens mest efterlängtade boksläpp. Som vanligt så har Dessen lyckats göra ännu en perfekt bok inför sommaren. För bästa upplevelse ska den läsas på en mysig plats i solen eller i skuggan om värmen är för hög.

 

Ännu en sommarsöt bok av Dessen, dock skiljer sig denna från de andra böckerna jag läst av henne. Mor och dotter förhållandet är helt annorlunda jämfört med tidigare böcker och själva slutet är inte heller något som jag väntat mig av Dessen. Dessutom tycker jag att det där extra söta som brukar finnas i Dessens böcker saknades i Allt och lite till. Även om denna bok skiljer sig något från de andra så är den helt klart läsvärd. Om det är något man ska plocka upp och läsa i sommarvärmen i år så är det Allt och lite till som gäller!

 

Allt och lite till är ett måste för de som älskar Dessen!

 

Betyg: 4 av 5

 

.

Att huvudkaraktären Colby utvecklas under bokens gång är något jag gillar. Visst brukar karaktärer utvecklas under händelseförloppet, men just i denna bok så kändes det så starkt. De andra tjejerna man får följa är redan väldigt egna och starka från början till skillnad från Colby, men under resans gång så ändras detta.

 

Inte vem som helst är en helt okej bok som passar bra att läsa när man vill ha något lättsamt att läsa.

 

Ankomsten är en berättelse om en man som lämnar sin familj och sitt hemland för att kunna försörja dem där hemma. Boken är fantastisk på alla sätt och vis men det mest otroliga är hur Shaun Tan lyckas förmedla en berättelse utan ett enda ord.

 

Bilderna är sepiafärgade och som vanligt helt otroliga. Även om boken är utan text så tar det ett tag att ta sig igenom boken. Bilderna är många, perspektiven och storlekarna på bilderna varierar men varje bild är lika fantastisk och detaljrik som den förra.

 

Jag har läst alla Shaun Tans böcker utom Borttappad. Av de böcker jag läst av Tan så är alla speciella på sitt sätt och det är omöjligt att välja en favorit. Men jag kan säga att Ankomsten är en av de mest annorlunda böcker jag läst då den är ordlös. Jag är fortfarande förvånad och positivt överraskad över hur man kan lyckas att berätta något så väl utan ord.

 

Ankomsten är en helt fantastisk bok som förtrollade mig redan från första sidan. Shaun Tans berättarteknik är något av det mest otroliga jag någonsin läst. Om man är ute efter en otrolig berättlese där man är fångad från början till slut så är Ankomsten den rätta boken!

 

Skuggan av Anna | Rebecca James | - | 349 s. | Alfabeta |

 

 

Rebecca James har tidigare skrivit boken Sanningen om Alice som jag tokgillade. Som vanligt så var mina förväntingar minst sagt höga inför Skuggan av Anna. Den började helt okej, spänningen ökade i jämn takt med de lästa sidorna. En riktigt nerkittlande bok men som tyvärr inte hade det slut jag velat ha. 

 

Det kändes lite ovant i början att läsa ur en killes synvinkel, denna konstiga och ovälkomna känsla försvann snabbt. Författaren lyckas att beskriva miljön så väl som personer på ett sådant sätt att de är lätta att måla upp i huvudet och man vet precis vad man ska tycka om de olika karaktärerna, åtminstonde i början. Efter att ha läst Sanningen om Alice vet jag att Rebecca James har en förmåga att få oss att lita på en person för att sedan förstöra detta. För at inte spoila något låter jag er själva ta reda på det samma gäller karaktärerna i Skuggan av Anna.

 

Skuggan av Anna är minst lika spännande som Sanningen om Alice, dock gillar jag twisten i Sanningen om Alice och hade hoppats på en rejäl sådan även i denna bok. Det blev helt klart en twist, men som tyvärr var för lätt att själv kunna gissa sig till vilket blir fallet för Skuggan av Anna. Jag rekommenderar absolut denna bok till den som vill läsa något spännande, dock krävs det att du har några timmar fria framför dig då man inte kan lägga ifrån sig den. 

 

Oceanen vid vägens slut är svår att greppa tag om, den känns så bred. Sättet den är skriven på, handlingen, karaktärerna de går liksom inte ihop och det är det som gör boken helt fantastik. Boken hade kunnat vara längre än sina 200 sidor då den lämnar en del frågor obesvarade men ändå inte. Man måste smälta boken efteråt och sedan börja fundera över vad som egentligen hände. Boken hade som sagt kunnat vara längre, men jag tror att om allt helt plöstligt blev tydligt skulle det förstöra magin som boken ger. Jag gillar boken precis som den är!

 

Neil Gaiman får sina karaktärer att leva och händelserna är så lätta att föreställa sig även om de är helt osannolika. Nu när tänker efter tror jag inte att huvudpersonen nämns vid namn en endaste gång. Detta hindrar inte berättelsen från att flyta på utan problem. 

 

Oceanen vid vägens slut är en otrolig berättelse som Neil Gaiman berättar på bästa möjliga sätt. Om du vill ha en mystisk, magisk och något skräckfylld bok är detta något som du måste läsa!

 

 

(Handling från Adlibris)

Betyg: 2,5 av 5

Det har gått en vecka sedan June och Day med nöd och näppe lyckades fly från Los Angeles och Republiken med livet i behåll. Day antas vara död efter att ha förlorat sin bror till en avrättningspatrull som trodde att det var honom de tog livet av. June är nu Republikens mest eftersökta förrädare.

Desperata efter hjälp vänder de sig till Patrioterna – en rebellgrupp som vigt sina liv åt att få Republiken på fall. Men går Patrioterna att lita på? Eller har de själva, utan att inse det, blivit brickor i det mest fruktansvärda av politiska spel? (Handling tagen från förlagets hemsida)

 

 

Efter att ha läst Legend ville jag genast slänga mig över nästa del, Prodigy. Vilket jag också gjorde så fort jag fick hem den. Förväntningarna var såklart riktigt höga och jag blev, till min glädje, inte besviken.

 

Språket är lättsamt och kapitlen fortsätter varva mellan June och Day. Detta skapar en lätt frustration då man vet vad den andra personen tänker, oftast vill jag bara skrika till dem att tala med varandra och inte bara springa iväg. 

 

Boken är spännande från början till slut med en mängd varierande konflikter, dock trodde jag ett tag att det skulle bli ett uttjatat triangeldrama för både Day och för June. Men vad vore en dystopiskserie utan sina triangeldraman? Det återstår att se. 

 

Legend är snäppet bättre, spänningen ligger på en annan nivå och samhället är så nytt, men i Prodigy får vi reda på mer om det Republikanska samhället, Kolonierna och varför världen ser ut som den gör. Vi får svar på en del frågor som Legend lämnade oss med, man självklart uppkom ännu fler i Prodigy som till exempel VAD KOMMER ATT HÄNDA?! Jag väntar spänt på nästa bok och hoppas på att den håller samma mått som de två första böckerna. 

Även om jag gillar Legend lite mer så ger Prodigy oss ett slut som gör att jag måste ge böckerna samma betyg. 

 

Prodigy lämna minst sagt läsaren med massor av obesvarade frågor och ett behov av nästa bok NU! 

Handling (från baksidan):

Blanda aldrig affärer och nöjen. Släpp aldrig in politik i sovrummet.

På sätt och vis gjorde jag både och när jag lät Jackson Rutledge bli min älskare. Jag kan inte säga att jag inte blivit varnad.

Två år senare kom han tillbaka och stegade rakt in i en förhandling som jag arbetat hårt med. Under handledning av Lei Yeung, en av de skarpaste affärskvinnorna i New York, hade jag snappat upp ett och annat sedan Jax försvann. Jag var inte längre den unga kvinna han en gång lärt känna, men han hade inte förändrats alls. Till skillnad från förra gången våra vägar korsades visste jag precis vad jag kunde förvänta mig, och hur beroendeframkallande hans beröring kunde vara.

Den inre cirkeln av glamour, sex och privilegier var Jax lekplats - men nu kunde jag spelets regler. I den stenhårda affärsvärlden är det bara en sak som gäller: Håll dina fiender nära och dina före detta älskare ännu närmare...

 

Jag har haft lite blandade känslor för Sylvia Days böcker. Synda, som var den första boken jag läste, var inte något för mig medan jag storgillar Crossfire-serien. Så förväntningarna på denna var minst sagt mixade. Som tur var så överträffade boken de förväntningar jag hade på den. Den var riktigt bra!

Förskalv | efterskalv innehåller två noveller av samma serie i en bok och det är jag otroligt glad för. Så fort första delen tog slut så slapp jag vänta på att få tag i nästa bok. Nu kunde jag fortsätta läsa den spännande fortsättningen om Gia och Jax på en gång! Förskalv slutar mitt i boken och självklart med ett slut som ger behovet av nästa del på en gång. Vilket vi också får.

 

Boken är fylld med intriger, passion och kärlek vilket gör hela handlingen fängslande. Boken flyter på i skaplig fart och har ett lättläst språk. Jag gillar även att Gia och Jax sedan tidigare haft ett förhållande, detta ger lite extra spänning till handlingen. Gia och Jax's förhållande är allt förutom lätt och självklart men inte alls så struligt som Eva och Gideons i Crossfire-serien.

En riktigt bra bok som får mig att gilla Day som författare ännu mer.

 

Betyg: 4 av 5

Handling (från förlaget):
Jag är femton år, sju månader och tre dagar första gången vi träffas. Jag står i ett vardagsrum hemma hos någon som heter Erik. Du sitter med en ölburk i knät framför ett svart piano. Du är femton år, med konkav bröstkorg och blanka ögon efter den senaste burken du tömt och kastat mellan stolsbenen. Jag känner dig inte men senare, när vi står i kön till badrummet, ringer din mobiltelefon och du svarar på ryska. Fyra timmar senare följer du mig hem. Tankar:

Mina förväntningar på boken var minst sagt skyhöga. Jag har läst Sandra Beijers blogg Niotillfem till och från under fyra år nu. Hennes sätt att skriva är fantastiskt och då är det "bara" på hennes blogg. De främsta förväntningar låg på själva språket i boken, självklart så överträffade de förväntningarna. Men det var inte bara språket som var slående utan också handlingen!

 

Språket är det första man lägger märke till så fort man börjar läsa, det är otroligt! Beijer bygger upp boken riktigt bra även om hon aldrig nämner huvudpersonens namn en enda gång. "Han" nämns inte heller vid namn. Även om två personer är namnlösa så flyter boken på riktigt bra, att de inte har några namn gör ingenting.
  

Det handlar om dig är en sträckläsningsbok som jag läste ut på en gång. Det var meningen att jag skulle åka och träna men jag stannade hemma och läste istället, det var det värt. 

 

På baksidan står det att boken handlar om den första kärleken, Sandra Beijer har verkligen lyckats att fånga in alla känslor. Man lever sig in med huvudpersonen och man får fjärilar i magen men också magvärk.

 

En klockren bok som kommer läsas om och om igen. Den är helt fantastisk och går inte att lägga ifrån sig. Vill du ha en kärleksbok som känns ända in i hjärtat så är det här boken du ska läsa.

Handling (från baksidan):
Ibland börjar dagen utan någonting att se fram emot

Tankar:
Boken handlar alltså om hur det är att vakna upp till en dag när man inte har något att se fram emot. En sådan där dag när man bara vill ligga i sängen och dra täcket över huvudet medan man hoppas på att sova bort dagen. Men istället kommer alla bekymmer och man är fast i sig själv. En sådan typ av bok är det. Den är så fantastisk.

Efter att ha läst två böcker av Tan innan var förväntningar på denna skyhöga. Men boken kändes inte alls som de tidigare, förhoppningarna säntes. Men så öppnade jag boken och fastnade.

Det finns inte mycket text i boken, som vanligt behövs det inte då bilder talar för sig själva. De få orden som står fångade mig direkt och jag tror att alla känner igen sig i denna berättelse.

I de andra böckerna (Sommarregler och berättelser från yttre förorten) av Shaun Tan  har det varit bilderna som varit de mest tilltalande. I den här boken är det texten jag fastnar för, självklart de fantastiska bilderna också men framför allt texten. En annan sak jag älskar är att själva kvalitén på boken (pappret, materialet). Den känns så rejält. 

Det här är en sådan där bok som när man läst ut den tänker: den här boken förstår mig. Ni vet som när man hittar en låt och känner igen sig i den, så är det, fast med en bok. Den ger en sådan mäktig känsla!

Till en början tänkte jag att det här var en skön bok att läsa i innan jag skulle lägga mig, att det skulle vara en sådan där mysig historia som man kunde somna gott till. En förutsägbar kärlekshistoria helt enkelt. Jag hade fel, så himla fel. Två kvällar läste jag och på den tredje var jag tvungen att läsa ut den, men det blev iallfall innan jag skulle lägga mig, dock lite mycket senare än jag tänk mig. Eleanor & Park är en gripande bok som har liknar Berövad men ändå inte.

Eleanor & Park är ingen förutsägbar kärlekshistoria, det är en fantastisk berättelse om en alldeles för verklig vardag och omöjlig kärlek. Det var inget jag hade väntat mig, men den överträffade förväntningarna, gånger tusen.

Vi får möta Eleanor först genom Parks ögon, hur hans första intryck av henne var. Det var hemskt och brutalt ärligt, det är en början på en kärlekshistoria med massor av hinder.

Språket är lätt och boken är välberättad så att man upplever den och målar upp bilder utan problem, man skrattar, gråter och lider med karaktärerna.

Det är en sådan där bok där man blir så paff av slutet att man fortsätter blädra efter författarens tack och förbi de blanka sidorna tills den slår igen och då bläddrar man igenom boken en gång till ihopp om att man missat ett par skrivna sidor. En bok som man måste få smälta och helst läsa om en gång till innan man kan släppa taget om den, men även då ligger den och gnager bak i huvudet.

En bok gripande som naglar fast sig och vägrar släppa taget, jag vill att alla ska läsa Eleanor & Park!

 

Betyg: 5 av 5