Systrars öde
Systrars öde | Jessica Spotswood | Systrarna Cahill #3 | s.360 | raben&sjögren
Caty har mer problem än vad hon kan hantera samtidigt, Finn, Brödraskapet, Systrasakpet, profesian och den nya sjukdomen som härjar. Hon behöver hjälp men vet inte längre vem hon kan lita på utan att någon blir skadad. Oraklet har avslöjats men det innebär mer trubbel än vad Caty hade kunnat ana.
Jag har längtat så otroligt mycket efter denna bok, samtidigt som jag inte ville läsa den då det är sista boken om systrarna Cahill. Det glädjer mig att serien fick ett värdigt slut där hela boken var en riktig bladvändare. Det här är den typ av bok där man försöker planera in sin lästid i förväg för att kunna fortsätta läsa den så fort som möjligt.
Systrars öde börjar precis där den förra slutade, på exakt samma förtvivlande ställe! Man får tillbaka de frustrerande känslorna man hade i slutet av förra boken. Caty får inte en lung stund under bokens 300 sidor vilket gör att sidorna flyger förbi. Spänningen stiger under bokens gång och det lugnar sig inte förrän själva slutstriden är slut.
Tidigare har mitt hatfokus legat på Brödraskapet, men nu sprider hatet sig så pass att jag inte vet vem jag ogillar mest. Vänner blir fiender och fiender blir vänner, det är drama och spännaning på hög nivå, precis som det ska vara.
Systrars öde är den bästa boken i serien och det känns lite tomt nu när serien är slut.
Betyg: 5 av 5
De odödligas hunger
De odödligas hunger är del 2 i triologin Edens blod. Allie tvingades lämna människorna i Eden där inte vampyrer är välkomna, hon ger sig iväg för att hitta sin skapare Kanin. Det hon inte vet är att del är fler som letat efter honom, hennes uppdrag blir inte lika lätt som hon tidigare trott. Med vänner och möjligtvis fiender ger sig Allie ut på ett av de farligaste uppdragen hittills.
Jag gillade verkligen den första delen De odödligas regler, så jag förstår inte varför det tagit sådan tid att läsa uppföljaren. De första hundra sidorna var tröga, dock tror jag inte att detta beror på boken utan på mig som inte alls var särskilt pepp på att läsa boken just då. Men sedan ändrades det och helt plötsligt kändes boken alldeles för kort.
Det händer att man kan gissa sig till vad som kommer hända härnäst, men Kagawa lyckades överraska mig ett fler tal gånger. Dock önskar jag att jag hoppat över det sista kapitlet och inte läst det förrän då nästa bok kommer ut. På så vis skulle jag slippa denna oerhörda längtan efter den sista boken!
Betyg: 4 av 5
Endgame: Kallelsen
Endgame: Kallelsen | James Frey | Endgame #1 | s.510 | Bonnier Carlsen
Kallelsen kommer då jordens befolkning inte längre tar hand om sin planet och därmed lett den till undergång, tolv utvalda spelare har chansen att rädda sin ätt och låta dem överleva undergången. Men bara en kan vinna och överleva spelet, alla har de blivit tränade inför denna stund som vissa fruktar och andra längtar efter.
Jag kan inte låta bli att jämföra boken med Hungerspelen så liknelserna är slående, ett spel där vinnaren är den enda överlevaren, pakter görs, det finns de som älskar spelet och att döda medan andra gör det för att överlva. Många liknelser men även många skillnader, spelarna kommer från hela världen, alla har tränats inför detta, allmänheten har ingen aning om vad som pågår och spelet är skapat av Himmelsfolket för att rensa bort jordensbefolkning.
Endgame: Kallelsen är stundvis seg men mot slutet sprudlar den av action och sidorna flyger fram. Till en början ville jag verkligen att detta skulle vara en ensamstående bok, men när när jag läst hela boken är jag okej med tanken med en triologi. I boken kan man även försöka lösa ett eget pussel då ledtrådar ges i form av bilder, texter eller olika koder. Detta förvirrar mig en hel del, bilderna i boken som jag såg som ett stort plus är orelevanta till kapitlen och tillför inte något alls till själva handlingen.
Man får följa alla spelare, ibland flera i ett kapitel om de befinner sig på samma plats. Vissa får man läsa mer om än andra, vilket kan vara en nackdel ibland då jag gärna läst mer om vissa karaktärer än andra. Jag hade gärna läst mer om flera av karaktärerna innan de dog, när Kallelsen väl ägt rum försvann många innan man fått läsa tillräckligt mycket om dem. Men det är inte bara där informationen inte räcker till, hela konceptet kunde ha förklarats mer ingående, kanske får vi reda på mer i de andra böckerna.
Även fast jag anser att en del saker hande kunnats göra bättre så ser jag fram emot nästa del!
Betyg: 3,5 av 5
Det oändliga havet
Det oändliga havet | Rick Yancey | The fifth wave #2 | s.328 | raben&sjögren
Hur förgör man hela jordens befolkning? Man berövar människorna deras mänsklighet. I Den femte vågen kämpade Cassie för att hitta sin lillebror. Hon lyckades, men striden mot De andra är långt ifrån över. Cassie, Ben, Ringer och de andra måste fortsätta kämpa mot en osynlig fiende. Men en sak är säker: De andra kommer inte att ge upp förrän hela mänskligheten är utrotad. (Goodredads)
Efter att skummat baksidetexten häpnar jag äver att man skrivit att det är en fristående fortsättning. Jag som läst första boken men glömt mycket hängde inte alls med i början (läste recensionen på Recaptains för att komma ihåg). Precis som förra boken så är även denna indelad i olika delar där vi får läsa från olika personers synvinklar, fast den här gången är det ännu fler personer att hålla reda på. Detta är inget negativt då det snarare ger en bättre inblick i vad som händer.
Gång på gång förvånas jag över hur spännande jag tycker att boken är, för jag har alltid trott att aliens inte riktigt är min grej. Men släng in dystopisk miljö och en knappt möjlig kärlek så fungera det förvånansvärt otroligt bra.
Det oändliga havet är helt klart ännu mer spännande än sin föregångare Den femte vågen, kanske beror detta på att vi får läsa från så många synvinklar att man hela tiden vill veta hur det gick för den förra man läste om. Boken flyter på riktigt bra och tar slut för snabbt. Yancey får skynda sig skriva så tredje boken kommer ut någon gång!
Betyg: 3,5 av 5
Uppstigandet
Uppstigandet | Karen Bao | The dove chronicles #1 | s.304 | Modernista
Femtonåriga Phaet har levt hela sitt liv i en koloni på månen. Hon har knappt sagt ett ord sedan hennes pappa dog i en olycka för nio år sedan. Hon tar hand om plantorna i Växthus 22, låter sin bästa vän föra hennes talan, och håller sig borta från regeringens radar.
Så arresteras en dag hennes mamma. Enda sättet för Phaet att rädda sina yngre syskon från det förnedrande Skyddsboendet är att ta värvning i milisen, den ansiktslösa armé som övervakar månbaserna och skyddar dem mot attacker från desperata jordbor.
Utbildningen är brutal, men det är också här Phaet ingår i en komplicerad men meningsfull allians med den övernaturligt begåvade Wes, en outsider liksom hon själv.
Uppnå hög rang, rädda sina syskon, befria sin mamma: det är så planen ser ut. Tills Phaets logiskt ordnade värld börjar spricka i fogarna. (Goodreads)
Så arresteras en dag hennes mamma. Enda sättet för Phaet att rädda sina yngre syskon från det förnedrande Skyddsboendet är att ta värvning i milisen, den ansiktslösa armé som övervakar månbaserna och skyddar dem mot attacker från desperata jordbor.
Utbildningen är brutal, men det är också här Phaet ingår i en komplicerad men meningsfull allians med den övernaturligt begåvade Wes, en outsider liksom hon själv.
Uppnå hög rang, rädda sina syskon, befria sin mamma: det är så planen ser ut. Tills Phaets logiskt ordnade värld börjar spricka i fogarna. (Goodreads)
Jag började läsa boken helt utan förväntningar då jag aldrig ens hörttalas om den. Konceptet är intressant men miljöbeskrivningarna hade gärna fått vara flera för att ge läsaren ännu bättre uppfattningen om det nya (ny för oss jordlingar) samhället på månen.
Till en början var boken lite seg men intresset för att se hur handlingen utvecklar sig tar över och läsningen fortstätter. När boken blivit spännade avtar det inte ens när boken slutar, tvärtom! Till en början är boken seg, den blir sedan helt okej och vid de sista sidorna går det inte att få in mer spänning än vad det redan är. Handlingen tar en otroligt oförutspådd vändning och nästa bok kan inte komma snabbt nog, jag vill veta hur det går för Strimma och hennes familj!
Dock förstår jag inte vad bokens namn har för betydelse för handlingen. En bättre översättning på Dove Arising än Uppstigandet hade verkligen varit uppskattat. Sedan förstår jag mig inte på omslaget heller, denna bok är helt enkelt ett bevis på att det faktiskt är Insidan som räknas!
Betyg: 3 av 5
En julsaga
En julsaga | Charles Dickens | - | s.96 | Modernista
Ebenezer Scrooge är en bitter, elak och framförallt otroligt snål man som gör allt för att tjäna pengar. Hans kompanjon är död sedan flera år tillbaka och har nu till sin hjälp en godhjärtad bokförare. Under ett antal nätter hemsöks Scrooge av flera andar för att genomgå en förvandling till att bli en empatisk männsika.
Jag och klassiker har aldrig riktigt gått ihop, men när Modernista skickade En julsaga till mig så såg jag att den var supertunn. Då kände jag att jag absolut kunde ge den en chans, speciellt såhär i jultid då vi brukar se Disneys version av boken. Jag kände igen många delar av boken från filmerna, men jag måste erkänna att jag föredrar filmerna.
Meningarna är långa, så otroligt långa att man aldrig skulle klara av högläsning av den här boken (alla har väl fått lära sig att man inte får hämta andan förrän meningen är slut, då det kommer en punkt?). Konsekvensen av de långa meningarna är att den blir väldigt tungläst. Visst är boken gammal och det måste jag ha i åtanke, men det kändes som en typisk bok man är tvungen att läsa i skolan för att sedan ha ett bokseminarie där hela ens betyg avgörs. Så nej, det här var inte någon bok för mig. Men det känns ju otroligt bra att kunna säga att man faktiskt läst den.
Även om jag inte gillade mina lässtunder med En julsaga så tycker jag ändå att boken har ett bra budskap, iallafall så som jag uppfattade det: det spelar ingen roll om du är rik om du inte har någon att dela pengarna med. Även om boken är uråldrig gammal så tycker jag att budskapet är relevant även idag.
Jag funderar på att ge upp mina förhoppningar om att jag någonsin skulle kunna uppskatta en gammal klassiker. Men visst känner man sig lite extra duktig när man läst ut en klassiker och kan säga att man läst ett verk av Charles Dickens, men där tar mina positiva uppleverlser slut. Mitt sista försök i klassikerväg blir att läsa Den store Gatsby, det är även möjligt att jag ger Kvinnan i svart en chans också.
Även om jag inte gillade mina lässtunder med En julsaga så tycker jag ändå att boken har ett bra budskap, iallafall så som jag uppfattade det: det spelar ingen roll om du är rik om du inte har någon att dela pengarna med. Även om boken är uråldrig gammal så tycker jag att budskapet är relevant även idag.
Jag funderar på att ge upp mina förhoppningar om att jag någonsin skulle kunna uppskatta en gammal klassiker. Men visst känner man sig lite extra duktig när man läst ut en klassiker och kan säga att man läst ett verk av Charles Dickens, men där tar mina positiva uppleverlser slut. Mitt sista försök i klassikerväg blir att läsa Den store Gatsby, det är även möjligt att jag ger Kvinnan i svart en chans också.
Betyg: 2 av 5
I vansinnets öken
Maze Runner - I vansinnets öken | James Dashner | Maze runner #2 | s.368 | Semic
Efter flykten från labyrinten trodde Thomas att han och de andra skulle få sina liv tillbaka. Men ingen av dem visste vilken sorts liv som väntade dem.
Nu vet de. En bränd jord, förstörd av klimatförändringar och sjukdom. En värld som härskas av kaos.
Flykten är långt ifrån över. De står inför en ny och fruktansvärd prövning. De har två veckor på sig att korsa en förbränd öken och ta sig till andra sidan. De kommer att möta sjukdom, galenskap och vänner som inte går att lita på - ingen går säker.
Kommer Thomas och hans vänner någonsin att bli fria? Finns gåtans lösning bland Thomas förlorade minnen?
Missa inte den fantastiskt spännande fortsättningen i Maze runner-serien! (från förlagets hemsida)
Först vill jag tacka Semic för att de gav ut andra delen i Maze runner myyycket snabbare än vad det tidigare var sagt. Nu hoppas jag på att tredje delen kommer lika fort, jag vill helst ha den nu!
Förra boken slutade otroligt spännande, speciellt efter man fått läsa ett smakprov på nästa bok. I bokserier älskar jag oftast den första boken allra bäst då allt känns så nytt och mystiskt vilket det gjorde i I dödens labyrint. Men jag måste säga att I vansinnets öken var ännu bättre! Det är en riktigt bladvändare som inte låter dig göra något annat förrän du läst ut den. Om du inte gillade första del så tycker jag ändå att du ska ge fortsättningen en chans, för det blir bättre! Förväntningarna blev som sagt överträffade, det är alltid lika kul när det händer!
De som lyckats ta sig ut ur labyrinten blir återigen utskickade på ett nytt test, den här gången har de sina nuvarande minnen kvar och Thomas börjar få glimtar av sina tidigare minnen. WICKED återkommer hela tiden, men frågan från förra boken består: är WICKED bra? Självklart slutar boken med ett stort ha-begär efter nästkommande bok i serien.
Jag blev inte så himla fast i första delen av Maze Runner som jag hade hoppats, men efter att ha läst andra delen i serien så har jag hamnat där. Jag är fast och jag vill ha mer nu!
De som lyckats ta sig ut ur labyrinten blir återigen utskickade på ett nytt test, den här gången har de sina nuvarande minnen kvar och Thomas börjar få glimtar av sina tidigare minnen. WICKED återkommer hela tiden, men frågan från förra boken består: är WICKED bra? Självklart slutar boken med ett stort ha-begär efter nästkommande bok i serien.
Jag blev inte så himla fast i första delen av Maze Runner som jag hade hoppats, men efter att ha läst andra delen i serien så har jag hamnat där. Jag är fast och jag vill ha mer nu!
Om du vill bli fast i Maze Runner-träsket så bör du läsa I vansinnets öken som innehåller massor av spänning och snabbt blir en riktig bladvändare.
Betyg: 4,5 av 5
Kanske är det allt du behöver veta
Kanske är det allt du behöver veta | E. Lockhart | - | s.258 | Lavender Lit
En vacker och välbärgad familj.
En privatägd ö.
En smart, men trasig tjej och en passionerad kille med högtflygande drömmar.
Fyra vänner vars vänskap blir destruktiv.
En revolution. En olycka. En hemlighet.
Lögnerna.
Kärleken.
Läs den.
Och om någon frågar hur den slutar –
LJUG. (från förlagets hemsida)
Jag visste inte så mycket alls om boken innan jag började läsa den, jag hade läst baksidan och den såg otroligt lovande ut. Dessutom hade jag läst att det var något speciellt med slutet, men är så visste jag inte. Vilket passar mig perfekt, men just till den här boken var det ännu bättre att inte veta något. Ju mindre du vet om handlingen desto bättre. Kanske är det allt du behöver veta är allra bäst om man påbörjar den utan några som helst spoilers. Det är många namn att hålla reda på i boken, på både männsikor och hus, dessutom är de lätta att blanda ihop. Men först nu insåg jag att jag hade kunnat ta släktträdet som är på den första sidan i boken som hjälp till det. Så till er som inte läst boken än, kom ihåg släktträdet!
Handlingen kändes lite seg, den kom ju liksom ingen vart. Men jag ville verkligen få reda på vad som faktiskt hänt och vad den stora familjehemligheten var. Visst händer det några intriger på vägen men inte några som får en att vilja fortsätta läsa om det inte vore för den där olyckan och minnesförlusten. Jag stör mig på Cady till och från, hon velar ju bara! Men den ja stör mig på allra mest är den överbeskyddande mamman. Men allt får sin förklaring.
Alltså, slutet! Det slutet! Slutet! Jag blev så himla paff, boken som till största del känts ganska förutsägbar och sedan kom slutet! Om ni inte tycker att Kanske är det allt jag behöver veta tillhör er genre, så ge den en chans enbart för slutet!
Letar du efter en bok med ett oförutsägbart slut, så är Kanske är det allt jag behöver veta just den boken!
Betyg: 3,5 av 5
Outtalat
Outtalat | Sarah Rees Brennan | Lynburn Legacy #1 | s.336 | Modernista
För Kami Glass har han alltid funnits där: Jared, pojken hon kan tala med i sitt huvud, men som ingen någonsin sett i verkliga livet – inte ens hon själv. Hon har inte helt lyckats dölja sina inre samtal med Jared för sin omgivning och Kami betraktas därför som ett lite udda inslag i Sorry-in-the-Vale, den sömniga engelska småstad hon bor i.
Trots detta har Kami funnit sin plats i det lilla samhället. Hon har precis startat en skoltidning tillsammans med sin bästa vän och är nöjd med det mesta i tillvaron.
Trots detta har Kami funnit sin plats i det lilla samhället. Hon har precis startat en skoltidning tillsammans med sin bästa vän och är nöjd med det mesta i tillvaron.
Men på sista tiden har konstiga saker börjat hända. Från skogen hörs illavarslande skrik om natten och bakom fönstren på Aurimere slott är lamporna plötsligt tända igen: familjen Lynburn, som styrt staden i många generationer, har återvänt efter flera års gåtfull frånvaro. När Kami i hopp om ett scoop börjar forska i familjens historia inser hon att den lilla stad hon trott sig känna så väl är full av hemligheter. Och att pojken hon talar med i sitt huvud mycket väl kan vara nyckeln till alltihop (från förlagets hemsida).
Jag har hört blandade recensioner om denna bok, jag förväntade mig att få en ny favoritserie, men riktigt så blev det inte. Handlingen låter otroligt lovande och spännande, men för mig är det språket som drar ner det hela. Jag brukar oftast inte reagera på språket om handlingen är spännande, dock blev det inte så med Outtalat. Språket känns för barnsligt för att inte lägga märke till det.
Handlingen är spännande men då jag störde mig så fruktansvärt på språket så funderade jag på att ge upp boken. Men jag är otroligt glad för att jag inte gjorde det. För just nu vill jag väääldigt gärna ha den andra delen. Det borde finnas gränser om hur en bok får sluta, det var ett bra slut om man hade fått den andra boken direkt! Jag tänker stanna kvar med Kami i Sorry-in-the-Vale ända till slutet!
Söker du en bok med spänning och oförklarbara händelser, men bryr dig inte så mycket om lite väl lättsamt språk, så är Outtalat helt klart en bok du bör kasta dig över!
Betyg: 3 av 5
Den utvalde
Den utvalde | Lois Lowry | The Giver #1| s.176 | Natur och kultur
Jonas lever i ett samhälle utan konflikter, fattigdom, arbetslöshet eller skilsmässor. En värld där allt fungerar och ingen är missnöjd. Men Jonas är spänd. Spänd inför den årliga ceremonin då samhällets alla tolvåringar ska säga adjö till sin barndom och tilldelas en livsuppgift. I år är det hans tur. Under ceremonin väljs Jonas ut att bli samhällets nya minnesbevarare. Han får gå i lära hos den gamla minnesbevararen, en man som han kallar Givaren. Ju mer tid Givaren och Jonas tillbringar tillsammans, desto mer övertygad blir Jonas om att något är fel, alldeles fasansfullt fel. Han börjar allt tydligare förstå vilka mörka hemligheter som döljs bakom den perfekta fasaden (från förlaget).
Jag såg trailern till filmen och blev genast sugen på att se den, sen fick jag reda på att filmen såklart baserades på en bok. Självklart så ville jag läsa boken innan jag såg filmen. Jag visste inte så mycket om vad boken handlade om mer än det jag sett på filmtrailern. Men jag hade väldigt höga förväntningar på boken då filmen verkade så otroligt bra.
Boken är tunn vilket oroade mig redan från början, de första 100 sidorna är lite utav en inblick i Jonas liv och i samhället han lever i. Detta hade lätt kunnat få vara 100 till sidor som beskriver den här världen och hur allt har gått till och så vidare. Efter detta drar Jonas uppdrag igång och boken får lite mer fart, det hela är över väldigt snabbt och boken lämnar läsaren med flera frågor och de flsta om samhällets uppbyggnad.
Handlingen är så otroligt bra, Den utvalde hade kunnat erövrat världen som Hungerspelen om det inte vore för att författaren valt att bespara oss på detaljerna. Men boken är helt klart läsvärd! Efter att ha googlat om boken så har jag fått reda på att detta är första delen i en serie. Vilket kan vara förklaringen till de få detaljerna om världen.
Jag väntar spänt på nästa del!
Betyg: 3 av 5
Röda spår
Röda spår | Katarina Genar | - | s.105 | Bonnier Carlsen
Så fort Samuel får syn på huset känner han att det är något som inte stämmer. Men pappa tycker bara att allt är härligt. Det är sommarlov och Samuel och hans pappa har hyrt ett gammalt hus mitt i skogen utanför en liten by. Där finns inga grannar och ingen täckning på mobilen… För över hundra år sedan bodde där en konstnär. Hans dotter försvann spårlöst och sedan dess har huset stått tomt.
Plötsligt börjar mystiska saker hända. Samuel hör viskningar om natten, en gammal gungstol börjar gunga utan anledning och i tornrummets fönster anar Samuel ett blekt ansikte. Hur är det möjligt? Tornrummet har ju varit låst ända sedan konstnären flyttade ut.
Håller Samuel på att förlora förståndet? Eller är det någon som faktiskt försöker ta kontakt med honom?
Plötsligt börjar mystiska saker hända. Samuel hör viskningar om natten, en gammal gungstol börjar gunga utan anledning och i tornrummets fönster anar Samuel ett blekt ansikte. Hur är det möjligt? Tornrummet har ju varit låst ända sedan konstnären flyttade ut.
Håller Samuel på att förlora förståndet? Eller är det någon som faktiskt försöker ta kontakt med honom?
(från förlagets hemsida)
Jag har inte hört talas om Katarina Genar förut, men när jag såg att Röda Spår var med i bokjurykatalogen så kände jag att jag ville läsa den. Därför blev jag extra glad över att Bonnier Carlsen skickde den här boken till mig.
Det första som slår mig är att författaren är otroligt skicklig på att beskriva utanförskap. Jag tror vi alla känner igen situationen där man är ett kompisgäng på tre och de andra två vännerna väljer alltid varandra vilket lämnar en ensam kvar. Genar skilldrar detta så bra att man själv får en klump i magen medan man läser.
Spänningen i boken gör sig påmind ganska ofta och höjs när man får reda påa tt även en vuxen person tror på barnet som sett något mystiskt, vilket inte händer ofta. Men tyvärr så tycker jag att slutet är lite lamt men jag tilhör inte heller målgruppen. Men jag tror ändå att de yngre barnen skulle gilla om boken var lite mer mystik än vad den är.
Rekommenderar till dem som vill ha en bok med måttlig spänning
Betyg: 2,5 av 5
Måntornet
Måntornet | Per Gustavsson | - | s.32 | Natur och kultur
Sindre tycker att månen är det mest spännande av allt. Kan man ta sig dit på något sätt? Han går till cirkusen och frågar den mänskliga kanonkulan, det borde ju gå att bli skjuten i kanon till månen. Men då måste man ha cirkusträning. Sindre går till astronauten och kollar, men det krävs en väldig massa utbildning för att få låna en rymdraket. Kanske man kan bygga ett torn, tänker Sindre och sätter igång. Det blir en spännande klättring mot den hägrande månen i skyn (från förlagets hemsida).
Det som lockade mig att läsa Måntornet var bilderna, jag tror jag såg någon bild på en blogg. Tecknarstilen är så otroligt fin och berättelsen lekfull. Sindre försöker som sagt att bygga ett torn som ska nå upp till månen men inget verkar fungera. Vilket gör detta till en perfekt bok att diskutera i klassrummen i de lägra årskurserna. Eleverna kan själva få komma med ideer om hur Sindre skulle kunna ta sig upp dit. De får träna sitt resonemang kring frågan "vad tror du kommer att hända" vilket kan vara svårt för många.
Mitt favorituppslag i boken, när Sindre ber kanonmannen att skjuta upp honom till månen.
Superfin bok med rolig handling, lagom mycket text och perfekt för klassrums diskussioner eller som godnattsaga!
Betyg: 4 av 5
Echo & Noah
Echo & Noah | Katie McGarry | - | s.384 | Harlequin
Ingen vet exakt vad som hände när Echo Emerson över en natt gick från att vara från skolans populäraste tjej, med drömpojkvännen, till att vara den som alla pratar bakom ryggen på. Inte ens Echo själv är helt på det klara med vad som hände.
Men när Noah Hutchins – killen med attityd, svart mc-jacka och fler avverkade tjejer än någon orkar räkna – oväntat kliver in i hennes liv, skakas Echos värld om på ett sätt hon aldrig kunnat föreställa sig. Trots att de borde ha noll gemensamt.
Men när Noah Hutchins – killen med attityd, svart mc-jacka och fler avverkade tjejer än någon orkar räkna – oväntat kliver in i hennes liv, skakas Echos värld om på ett sätt hon aldrig kunnat föreställa sig. Trots att de borde ha noll gemensamt.
Hur galet det än är, vill de ha varandra. Och Echo måste fråga sig var gränsen egentligen går och hur mycket hon är villig att riskera för den ende killen i världen som kan lära henne att älska igen. (Från förlaget)
Jag hade inte hört talas om den här boken så mycket innan, men sedan började den hyllas överallt i bokbloggar. Men förväntningarna var ändå inte speciellt höga, jag förväntade mig en bra lässtund och det fick jag. Jag fastnade inte för boken direkt och det kan bero på att jag inte hade tid att läsa längre stunder. Men när jag väl hade den tiden så tog den snabbt slut,
Till en början så störde jag mig otroligt mycket på Echo, hon var så lätt påverkad av allt (men hur skulle man själva agera i hennes situation?). Egentligen är det hennes "vän" som är värst men det är ändå störande att Echo låter sig påverkas så mycket av henne. Hur kan man vilja ha en sådan person i sin närhet som bara säger allt som är fel på en och dessutom vägrar umgås om man skaffar fel sorts pojkvän!?
Att Echo och Noah skulle bli kära i varandra är självklart redan från början, men vägen efter det är inte så enkel. Även om vi alla läst om detta förut så är inte Noah helt och hållet den steoreotypiska badboyen och Echos bakgrund får henne att stå ut bland alla "oskyldiga", rika och prydliga tonårstjejer (som faller för badboyen). Det är en kärlekshistoria om två trasiga personer som båda kämpar för att bli hela igen, men även här är motgångarna många.
Vill du ha en lite annorluna kärlekshistoria att dyka ner i borde du läsa Echo & Noah.
Betyg: 3,5 av 5
Nikkis dagbok #3
Nikkis dagbok - Berättelser om en (inte så) talangfylld popstjärna | Rachel Renée Russell | Nikkis dagbok #3 | s.320 | Modernista
I Nikkis dagbok #3: Berättelser om en (inte så) talangfull popstjärna får vi följa fjortonåriga Nikki Maxwell som i text och teckningar skildrar sitt dagliga liv med alla dess utmaningar.
Hon skriver om sina vänner, förälskelser, om sin familj och om att lyckas eller inte lyckas bli popstjärna. (Från förlagtes hemsida)
Min lillasyster fortsätter att läsa och avguda denna serie och likaså tävlingen i deras klass om vem som kan mest om Nikki. Dock är inte mina förväntnignar på denna serie lika höga som min lillasysters.
I de två första böckerna har det kretsat kring minst två stora händelser på ett sätt så böckerna känts lite uppdelade. I denna har detta förbättrats, i början får man reda på att det kommer handla om en talangjakt och jag gillar att den inte sker förrän i slutet av boken. Där emellan är det små dramahändelser som på ett eller annat sätt är eller blir kopplade till talangjakten.
Nikkki är en otroligt steroetypisk tjej, hon skäms för sin pappa, hennes lillasyster och för allt hon själv gör som inte anses coolt. Att hon fortfarande kan tänka sig att bli vän med skolan populäraste tjej och mobbare trots hur hon behandlat Nikki är otroligt frustrerande. Men efter allt hon utsatt Nikki för i denna bok så hoppas jag att denna önskan har försvunnit.
Nikkis dagbok #3 är precis som de andra två böckerna lättläst, förutsägbar och fulla med bilder (alla tecknade med precis samma kroppsformer) och drama.
Rekommenderas till dig i åldern 9 - 13 som söker en lättläst bok där huvudpersonen aldrig har en lugn stund eller som läst och gillat Nikkis dagbok 1 och 2.
Betyg: 2 av 5
Den stumma flickan
Den stumma flickan | Michael Hjort & Hans Rosenfeldt | Sebastion Bergman #4 | s.442 | Norstedts
En familj hittas mördad i sitt hem och Sebastian Bergman och Riksmord kallas in. Det är en komplicerad mordutredning och trycket ökar då den ende misstänkte hittas mördad, skjuten med samma vapen som familjen.
Det finns ett vittne till mordet på familjen. Den tioåriga Nicole har varit på besök hos sina kusiner, och hennes fotspår försvinner in i den stora skogen bakom huset. Nu gäller det att hitta henne innan mördaren får reda på hennes existens.
Nicole återfinns men är så traumatiserad att hon inte längre pratar. Det enda hon gör är att rita. Teckningarna talar sitt tydliga språk. Hon har sett mördaren.
För Sebastian blir den stumma Nicole en stor utmaning. Hon påminner om hans egen dotter som han förlorade i tsunamin, och han blir besatt av att försöka läka hennes inre. Samtidigt har mördaren fått vittring på var hon befinner sig (från förlagets hemsida).
Det finns ett vittne till mordet på familjen. Den tioåriga Nicole har varit på besök hos sina kusiner, och hennes fotspår försvinner in i den stora skogen bakom huset. Nu gäller det att hitta henne innan mördaren får reda på hennes existens.
Nicole återfinns men är så traumatiserad att hon inte längre pratar. Det enda hon gör är att rita. Teckningarna talar sitt tydliga språk. Hon har sett mördaren.
För Sebastian blir den stumma Nicole en stor utmaning. Hon påminner om hans egen dotter som han förlorade i tsunamin, och han blir besatt av att försöka läka hennes inre. Samtidigt har mördaren fått vittring på var hon befinner sig (från förlagets hemsida).
Förra boken slutade med en hemskt jobbig cliffhanger och väntan på nästa bok har varat alldeles för länge. Men nu äntligen har jag läst fortstänningen på en av mina favoritdeckare!
Det har skett ett brutalt mord och självklart blir riksmord inkallade, teamet har blivit splittrat vilket också huvudkaraktärerna märker. Men de har även blivit otroligt gnälliga och känslosamma om detta är positivt eller inte återstår att se i nästa bok som också är den sista. Allt detta leder till att vi får ta ännu större del av karaktärernas vardag och fokuset på mordet försvinner nästan ibland. Ingen i riksmord verkar ha sinnesfrid vilket kan vara andleningen till att de inte kommer framåt med mordet. Detta gör också att boken känns lite segare än de andra böckerna i serien.
Jag gillar att dådet skett i ett litet samhälle där det är lätt att misstänka de flesta och ger mig som läsare att fundera kring detta. Gärningsmannen kom inte som en chock då jag listade ut det ganska sanbbt men författarna lyckades få till en bra twist på det hela.
Nu ser jag verkligen fram emot nästa bok då även denna slutade riktigt spännande! Om man letar efter en spännande deckarserie är denna serie verkligen något jag rekommenderar!
Betyg: 4 av 5
Världens viktigaste kyss
Världens viktigaste kyss | David Levithan | - | s. | Gilla böcker
Innan jag började läsa boken visste jag att den blivit hyllad på många bokbloggar, men mer än så visste jag inte om den. Det är ju David Levithan och han brukar kunna leverera, vilket han gjorde i denna bok, mer än någonsin. Världens viktigaste kyss är fantastisk och så otroligt viktig!
Det första som förvånade mig var språket. Först trodde jag att det var en typ av prolog då berättarrösten var så ovanlig. Men det visade sig att det var den berättarrösten i hela boken. Först var det lite svårläst men sedan vänjer mig sig och jag kan inte komma på ett bättre sätt att berätta den här boken. De som berättar boken är män som tidigare dött i aids. Språket är gudomligt och jag antar att det är ännu bättre på engelska, alltså översättaren har gjort ett superbra jobb, men jag antar att det är ännu bättre på orginalspråk. Jag brukar inte skriva ner citat och så, men jag vill citera hela boken, den är så vacker!
"Tvivel är en risk som är värd att ta för att bli lycklig" (s. 48).
Den här boken känns så otroligt viktig, vi får en liten inblick i hur svårt det kan vara att bli accepterad som homosexuell och hur mycket en kyss kan provocera dessa trångsynta människor. Det är oundvikligt att inte jämföra boken med Torka aldrig tårar utan handskar, men i Världens viktigaste kyss så slipper vi alla hemska dödsfall. Förutom de döda i berättarrösten då, vi slipper uppleva själva dödsfallet i boken. Det är en mildare version av TATUH men nästan lika stark.
Boken är inte actionfylld och rätt långdragen, men ändå så bra. Det är en sån där bok som det inte behöver hända så mycket i för händelserna är så betydelsefulla i sig. Läs den bara.
Betyg: 4,5 av 5
Blod & Stjärnstoft
Blod & Stjärnstoft | Laini Taylor | Önskemånglarens dotter #2 | s.459 | Bazar
Konststudenten och monsterlärlingen Kauro har funnit svaren hon söker. Nu vet hon vem hon är och vad hon är. Men med den kunskapen följer en annan sanning. Hon har älskat en fiende, han har svikit henne och nu måste hela världen sona för hans brott. Kauro måste bestämma sig för hur lång hon är villig att gå för att hämas sitt folk.
Längtan är över och alltså wow, vilken bok! Mörk ängel slutade med en cliffhanger och Blod & stjärnstoft är inte sämre. Om det ens är möjligt så älskade jag Blod & Stjärnstoft mer än Mörk ängel. Jag vill ha nästa bok nu! Kärleken står inte i fokus, den är i bakgrunden men som tittar fram titt som tätt så vi aldrig glömmer vad som finns där.
Boken suger tag i en från första början och sen är man fast, det går inte att lägga ifrån sig den. Kapitlen är korta men varendaste en av dem (hela 84 stycken!) slutar så spännande att det är omöjligt att sluta läsa. Så här snabbt har nog aldrig 460 sidor blivit lästa, jag borde ha dragit ut på det mer för nu känns väntan på nästa bok evighetslång. Även om tredje boken skulle ha ges ut nästa vecka så är väntan för lång!
Jag gillar verkligen att man får träffa så många olika kimärer och änglar, finns det verkligen en god sida? Man får verkligen lära känna bikaraktärerna, alla känns så viktiga och de flesta önskar man bara gott. Men jag har även utsett mina fyra hat-karaktärer. Båda Kauro och Akiva är favoriter, men jag älskar hur Kauro verkligen växer genom bokens gång. Kommer änglar och Kimärer någonsin att accepteras från båda sidor eller kommer de utrota varandra?
Missa inte denna serie fylld med spänning, fantasy och förbjuden kärlek. Det kan inte bli bättre än så här. LÄS!
Betyg: 5 av 5
Champion
Champion | Marie Lu | Legend #3 | s.336 | Modernista
June och Day har offrat mycket för medborgarna i Republiken – och för varandra. Men det var långt ifrån tillräckligt. Nu står Republiken inför sin värsta kris någonsin och June, underbarnet, och Day, legenden, står i händelsernas mitt.
June har en hög befattning inom den styrande eliten och Day är en hyllad folkets hjälte. Men precis när fredsavtalet med Kolonierna, som stridit med Republiken i snart ett århundrade, ska bli verklighet orsakar en fruktansvärd pestsmitta panik i Kolonierna. Ett fullskaligt krig verkar oundvikligt. Den här gången kommer inte Republiken att kunna hålla stånd, och den enda lösningen är att finna ett botemedel mot smittan – och det snabbt. Det är en kamp mot klockan, och samtidigt vacklar Days egen hälsa.
Day och June är återigen tvungna att sätta allt på spel, inklusive de människor de älskar. Kommer deras kärlek att bestå genom den slutgiltiga prövningen?
Den sista striden är här.
Som jag längtat efter denna bok! Cliffhangern från Prodigy lämnade väl inte någon oberörd och utan måste-ha-nästa-bok-nu begär? Men nu ÄNTLIGEN den tredje och sista boken här.
Efter första sidan så ångrar jag att jag inte läste om hela serien innan Champion, jag hängde inte med alls. Men författaren återberättar lite från föregående böcker på ett snyggt sätt utan att det känns som att läsa samma bok igen och äntligen kommer jag ihåg huvudbitarna från de andra böckerna. På något sätt har jag även "lyckats" att glömma hur bra dem här böckerna faktiskt är!
I början av Champion har inte Day och June träffats på 8 månader. Men istället för att lägga massa drama och tid på att bråka handlar det mer om själva samhället och landet de lever i. Vilka är egentligen de goda? Det känns bra att fokuset läggs på själva landet och inte på Day och June. Fast i början så kände jag verkligen för att säga åt dem att PRATA MED VARANDRA! Det skulle ju bli så mycket enklare på en gång! Som tur är har de mognat på sig och sköter kommunikationen med varandra på ett bra sätt, efter ett tag.
Vissa delar i Champion känns lite sega, ingen del är speciellt onödig men det blir långdraget. Dock påverkar detta inte läsningen för samtidigt som det är segt är det också spännande. Bara-ett-kapitel-till tänket sker genom hela boken. Jag pausade en gång för att hämta mat och för ett toabesök, men annars släppte jag inte boken under de timmar det tog för att boken skulle ta slut.
Ännu en av mina favoritserier har tagit slut. Apropå slut så är jag lite chockad, jag hade förväntat mig något helt annat. Men om detta är bättre eller inte är jag fortfarande kluven om. Att säga att Champion är förutsägbar kan vara en av de största lögnerna någonsin, jag slutade aldrig förvånas över alla vändningar som boken tog!
Champion lämnar ett tomrum efter sig som jag hoppas att Marie Lu's nya bok Den unga eliten (släpps på svenska i Februari) kommer lyckas att fylla!
Har du läst föregående delar i serien eller vill du läsa något dystopiskt och spännande? Läs Champion, du kommer inte ångra dig.
Betyg: 4 av 5
Himmelstrand
Himmelstrand | John Ajvide Lindqvist | - | s.411 | Ordfront
Tio personer förflyttas med sina husvagnar till tomheten. En blå himmel utan sol och ett till synes oändligt fält. På radion spelas enbart gammal svensktoppsmusik. När de rör sig ut på fältet tvingas de konfrontera sina rädslor ich sin längtan i fysisk gestalt. Det kommer att förändra dem. Vilka är vi när vi ingenting har? Vart går vi när vi ingenstans finns att gå? Vad gör vi för vår kärlek när det verkligen gäller?
Nu är der flera årsedan John Ajvide Lindqvist gav ut en roman och som jag väntat! Men nu är den äntligen här och efter att ha läst Himmelstrand så kan jag förlåta författaren att det tagit en sådan tid! Förväntingarna på denna var gigantisgt höga, men Ajvide Lindqvist levererar alltid och det här var inget undantag, jag blev inte besviken! Himmelstrand innehåller kominationen av det spöklika, övernaturliga och mystiska som jag älskar.
Karaktärerna är inte många och vi lär känna de flesta av rätt ingående, varje karaktär har sin livshistoria att berätta, vissa längre än andras men en sak få vi veta om dem alla. Deras innersta rädslor eller i vissa fall, längtan. När världen och mer därtill försvinner är det rädslorna och lustarna som träder fram och alla regerar på olika sätt. De är endast tio stycken karaktärer och man lär känna dem rätt bra, men även om de är så få så är det svårt att välja en favorit. Jag gillar de flesta lika mycket och de andra lika lite, vilket är en rätt bra balans.
Som vanligt så lämnar Ajvide Lindqvist sin läsare med fler frågor än svar vid bokens slut. Jag både älskar och har svårt för den typen av öppna slut. Jag måste ha någon att diskutera med för att kunna komma fram till vad jag faktiskt tror, Jag har inte förväntat mig ett annat slags slut än vad som gavs, tvärtom jag hade snarare blivit lite besviken om så vore fallet.
Det är så svårt att resonera och skriva om den här boken utan att spoila något. Det lättaste är helt enkelt om ni själva läser boken, för det är den värd. Himmelstrand är en bok som kan ta lång tid att läsa och komma igenom utan att det gör något. Man måste stanna upp och fundera lite då och då för att få ut så myckete av möjligt av boken.
Har du läst och älskat John Ajvide Lindqvists andra böcker så kan jag garantera att Himmelstrand inte kommer vara ett undantag!
Betyg: 4,5 av 5
Britt-Marie var här
Britt-Marie var här | Fredrik Backman | - | s.362 | Partners in stories
Britt-Marie, 63 år, är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafru, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg där allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzeria. Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är inte början på en underbar vänskap.
Men när ungdomslaget i byn behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handleden i ett solarium finns det ingen återvändo. (Handlingen från bokens baksida).
Det är svårt att inte jämföra boken med En man som heter Ove. Om Backman inte vill att man ska utgå från hans succébok så får han helt enkelt skylla sig själv att han skrev en så fantastiskt bra bok. Britt-Marie är på flera sätt lik Ove och ändå inte. Till en början får man intrycket att hon är en bitter tant (hon är 63 år, alltså tant (Mormor, om du på något vis hittat min blogg så ska du veta att du såklart inte gills som tant!)). Den bittra bilden av Britt-Marie luckras upp ju längre in i boken man kommer. Man får empati för den eländiga, envisa och bittra tanten, hon är inte bitter, hon är eländigt tragisk och trasig utan att vilja erkänna för sig själv. När boken är slut så finns det inte en endaste ond tanke kvar om Britt-Marie, varje samhälle som Borg behöver en Britt-Marie.
Språket i Britt-Marie var här är så fantastiskt och det är så lätt att föreställa sig personerna, platserna och miljöerna. Backman har helt enkelt beskrivit Borg genom att beskriva Alfta (en liten by som är grannby till hålan där jag kommer ifrån), troligen utan att veta om det själv. Att Alfta endast skulle ha en affär som är en kombination av pizzeria, bilmekaniker och mataffär är väl att ta i, det finns faktiskt tre pizzerior i Alfta. Men på sättet som samhället förfaller för det inte längre finns pengar att rusta upp det och att människorna flyr därifrån stämmer ju in, till viss del. När jag förseställer mig Borg så tänker jag på Alfta. Förutom att i Alfta så har fotbollen redan övergett människorna, men inte Hockeyn och pizzeriorna.
Efter att ha läst Britt-Marie var här så önskar jag verkligen att jag kunde älska fotboll, men helt ärtligt så finns det väl inte någon tråkigare sport? Möjligtvis handboll. Det är så otroligt tråkigt och det enda som fotboll verkar gå ut på är vem som låtsas göra illa sig allra mest. Men det gör inget alls att fotboll är en stor del av boken, för Backman får det att verka roligt. Han får mig att vilja älska sporten som är tråkigast av dem alla och det gör jag också, ända tills boken tar slut. Jag slutar att älska fotboll så fort boken tagit slut men jag älskar fortfarande boken.
Det finns så mycket jag vill säga om boken men jag vill inte förstöra något för er som inte läst den. Så snälla, läs den bara! Om du älskade, grät och skrattade till En man som heter Ove så garanterar jag dig att du kommer göra samma sak till Britt-Marie var här. LÄS!
Betyg: 5 av 5
