Rävsång | Christin Ljungqvist | - | s.303 | Gilla böcker

 

Efter att ha rest i Asien i ett och ett halvt år så är Finn tillbaka. Tillbaka till dem som han aldrig sa hejdå till och tillbaka till lägenheten där hans pappa dog. Alla verkar inte ha lätt över att förlåta Finn för att han bara stack iväg. Finn vill inte behöva förklara gång på gång varför han egentligen reste iväg utan att säga något.
Något som resan inte botat är Finns nästintill konstanta huvudvärk. Dessutom har det flyttat in en ny tjej i lägenhetshuset som visar sig vara Hanna.

 

Jag gick in i Rävsång med tron och förhoppingen om att det skulle vara den nya Fågelbarn. Dock fick jag till största del fel. Tempot kom liksom aldrig och det var alldeles för få inslag av spöklikheter. Visst fanns det mystik och så men efter att nyligen ha läst Fågelbarn så var förväntningarna högre än vad Rävsång kunde uppnå.

 

Rävsång fångade mig inte alls lika mycket i början som Fågelbarn och Kaninhjärta gjorde. Jag var ute efter det mystiska och spöklika som de två andra böckerna hade haft. Det märktes snabbt att Rävsång inte innehöll så stor del av detta. Men eftersom författarens tidigare böcker varit så bra så kunde jag inte ge upp läsningen av boken. 

 

Boken var seg i början och det tog ett tag för mig att acceptera att tempot inte blev högre. Tack vare förståelsen av detta så kunde jag njuta av boken på ett helt annat sätt än innan. Rävsång ska inte läsas i hast då språket inte tillåter det. Språket ska tas in och avnjutas lika mycket som själva berättelsen. Även om boken var seg så var berättelsen riktigt bra. Jag har nog aldrig läst om en huvudaraktär som stammar. Jag älskar att Finn har så många fina vänner och att hans relation med sin lillasyster växer genom bokens gång.

Tempot är lågt med karaktärerna är minst lika starka som språket.

 

Ni som gillat Christin Ljungqvists tidigare böcker bör absolut även läsa Rävsång!