Miss Peregrines Home for Peculiar Children | Tim Burton | 2016 | 2h 7min 

 

Helt ärligt så har jag inte totalfastnat för Ransom Riggs böcker. De är bra men inte mycket mer än så men när jag fick reda på att Tim Burton skulle filmatisera Miss Peregrines Home for Peculiar Children fick jag upp hoppet om filmen. Han om någon är rätt person för att filmatisera just denna bok. 

 

Till en början verkade filmen lovande och sådär lagom mörk, men alldeles för snart går man direkt in i själva hanldingen. Man byggde inte upp spänningen eller det mystiska. Jacob hittade ingen låda hos din farfar, han och pappan åkte nästan direkt till den där ön och vips så var han inne i loopen. Sen skippade man även andra delar som jag anser vara väldigt betydande för att få upp spänningen. Som om inte det vore nog så har Emma bytt besynnerlighet med Olive (vilket är den största felet i hela filmen, hur kan man göra någor sådant?!). Hur som helst så har Burton gjort några andra större tabbar med Emmas egenskaper. Eftersom Emma är så lätt måste hon ha blyskor, men hon går i dem som om det vore vanliga skor, vilket hon inte borde pga hon är lättare än en fjäder och skorna är av bly. Hon borde stappla fram. 

 

En annan person som fått ny personlighet är Jacobs pappa. Han som är lite lätt clueless men ändå en omtänksam pappa i boken är rätt hemsk och oföräldrig (oföräldrig = beter sig inte som man borde när man är förälder) i filmen. Trots alla personförändringar så hade filmen kunnat räddats (trots de oförlåtliga ändringarna) genom att låta hela filmen ha ett mörker och mystik över sig. Istället är det en familjefilm som lite för ofta är alldeles för lättsam och rolig.

 

Slutet kom inte alls där jag trodde, där boken slutade fortsatte filmen. Jag kan inte säga om den fortsatte in på andra eller tredje boken då jag knappt kommer ihåg något av andra boken och inte ens har läst den sista (tredje) boken. 

 

Trots sina uppenbara brister var filmen ändå godkänd. Handlingen i sig var ändå den samma och det jag gillade mest var att de bessynnerliga tvillingarna såg precis ut som i fotot i boken. Alma Peregrine var något för ung men hennes personlighet, som även den skiljer sig från boken, var en helt okej ändring från Burtons sida.

 

Allt som allt var filmen helt okej, men som vanligt är boken bättre än filmen. Gillar man Miss Peregrines Home for Peculiar Children så ska man helt klart se den, men man får ändå vara beredd på att bli lite besviken. Man kan trösta sig med att det inte är den sämsta filmatiseringen av en bok. Jag vill även tillägga att sambon som, inte förvånansvärt, inte läst boken, tyckte filmen var bättre än helt okej.