Harry Potter and the cursed child | J.K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne | Harry Potter #8 (känns inte helt okej att kalla den för Harry Potter #8) | s.352 | Little Brown

 

Var astaggad på denna bok när jag hörde att den skulle ges ut, sen fick jag det förklarat för mig att det var ett manus. Blev inte alls lika taggad. Tiden gick, boken glömdes (typ) bort och blev därför inte förbokad. Boken kom, recensionerna kom, blev astaggad och beställde boken. Läste nyligen ut The chamber of secrets och såg Halvblods prinsen för att komma i riktigt Harry Potter-mode. Dock var det lite i förgäves då inte denna bok ger något Harry Potter-mode. Eller jo, lite, en scen ur boken, den bästa scenen dessutom, scenen som man nästan grät till, där fanns det lite Harry Potter-feeling. 

 

Så jag var alltså i en Harry Potter bubbla när jag började läsa boken och blev väldigt snabbt besviken (fortsätt läsa, för boken blir bättre). Karaktärerna var inte alls de samma, visst de har växt upp och så men nej. De var platta, tråkiga och en sämre version av sig själva. Så efter omkring 50 sidor funderade jag på att lägga ifrån mig boken då jag var rädd att karaktärerna skulle förstöras för mig. Men eftersom jag ändå trodde boken kunde bli bättre så fortsatte jag att läsa. Det blev värre, fick lite ångest pga karaktärerna ställde till det så förjävligt för sig själva, det blev bättre, det blev braaa, slutet kom och boken var lite sisådär. Den tillförde liksom inget till Harry Potteruniversumet.

 

Harry Potter and the Cursed Child var en helt okej bok som inte tillförde så mycket till själva Harry Pottervärlden. Det var såklart kul att få läsa nytt material från världen men inte mycket mer än så. Jag tycker absolut att man ska läsa den om man verkligen gillar Harry Potter. Det gick riktigt bra att läsa den i manusform, mycket bättre än väntat och dessutom var den riktigt lättläst. Skulle dessutom vilja se pjäsen.

 

P.S. VART VAR HAGRID?!