Tyst
Titel: Tyst
Betyg: 3 av 5Serie: -
Handling och tankar:
"Chelsea har aldrig kunnat bevara en hemlighet ... förrän nu.
Alla har någon gång skvallrat om något de inte borde - men senaste gången Chelsea avslöjade en hemlighet ledde det till att någon nästan dog. Så Chelsea bestämmer sig för att avge ett tysthetslöfte. Om hon håller munnen stängd kan saker åtminstone inte bli värre, eller hur?
Fel.
Att plötsligt stå upp för något hon tror på gör den tidigare populära Chelsea utstött och trakasserad. Men med hennes nya sätt att kommunicera möter hon också nya oväntade vänner, som skateboardkillen Sam. Han är den sista personen som borde ge Chelsea en andra chans, det är hans bästa vän som skadades mest av hennes skvaller. Men trots det är han den enda som förstår. Och den enda som kan hjälpa Chelsea att upptäcka vem hon egentligen är ... och vem hon vill vara."
Alla har någon gång skvallrat om något de inte borde - men senaste gången Chelsea avslöjade en hemlighet ledde det till att någon nästan dog. Så Chelsea bestämmer sig för att avge ett tysthetslöfte. Om hon håller munnen stängd kan saker åtminstone inte bli värre, eller hur?
Fel.
Att plötsligt stå upp för något hon tror på gör den tidigare populära Chelsea utstött och trakasserad. Men med hennes nya sätt att kommunicera möter hon också nya oväntade vänner, som skateboardkillen Sam. Han är den sista personen som borde ge Chelsea en andra chans, det är hans bästa vän som skadades mest av hennes skvaller. Men trots det är han den enda som förstår. Och den enda som kan hjälpa Chelsea att upptäcka vem hon egentligen är ... och vem hon vill vara."
I början gillar jag inte Chelsea alls, hon är en bitch. Men inte värre än sin kompis Kristen. Hon är den där sortens kompis som alltid får en att må dåligt bara för att man t.ex. valde fel strumpor. Men det är inte fören vänskapen bryts som man inser att den personen aldrig var ens kompis. När Chelsea bestämmer sig för att vara tyst så inser hon att hon kanske inte är den person hon vill vara och då känns hon inte längre lika bitchig och ytlig.
Intrigerna och karaktärerna hade kunnat vart grymmare och värre. Visst var de hemska, men det hade kunnat vart så mycket mer! Konflikterna som var kändes så milda, lite klotter på ett skåp och taskiga ord. Jag säger inte att det inte var grymt för det var det, jag säger att det hade kunnat vara värre! Boken känns så mild, den tar upp jobbiga situationer och konsekvenser men det känns som om inte författaren vågade ta den hela vägen. Vilket leder till att boken blir mild och medelmåttig. Det här borde vara en bok som man går och tänker på flera dagar, månader och år på efter man läst ut den. Visst får den en att tänka till lite, men inte så mycket som den faktiskt borde.
Däremot vad den verkligen visar är hur lätt en vänskap kan brytas för att sedan byggas upp med en ny person, samt hur man ändrar personlighet efter vilka man umgås med. Jag tycker att det visar att det här är en bok till dem som går i kanske högstadiet, där omkring. När man försöker hitta sig själv och provar sig fram vilket kan leda till att man hamnar i massa olika umgängeskretsar.
Kommentarer
Trackback
