De odödligas regler

Titel: De odödligas regler
Författare: Julie Kagawa
Språk: Svenska
Förlag: Harlequin, tack så mycket för boken!
Sidor: 459
Serie: Edens blod #1
Betyg: 4 av 5
 
Handling och tankar:

Vampyrstäderna blir fler och fler efter pesten kom och tog människorna. Kvar finns vampyrer, de Smittade och ett fåtal människor och färre blir dem. Smittade äter människor, vampyrer äter människor och människor äter mat. Vilka har maten? Vampyrerna. Alltså bestämmer vampyrerna reglerna.
Ali lever i en vampyrstad som oregistrerad, om man  blir tagen och påkommen som oregistrerad blir man dödad. Att vara oregistrerad har en fördel, vampyrerna vet inte var du finns och kan därmed inte tvinga dig att ge blod. Men som registrerad blodgivare får du mat. Ali är alltid hungirg, olika grader av hungrig. Om hon och hennes kompisar har tur kan de hitta något så mögligt att inte ens råttorna vill ha det.   
Ali blir till sin fasa förvandlad till vampyr, men hellre vampyr än döden, eller? Ali måste lära sig att leva med sitt liv och tvingas fly från den enda plats hon bott på. Vad ska hon göra nu? Hon hittar en grupp människor som överlevt pesten, vampyrer och de smittade. Hon blir inbjuden i gruppen som människa, alla vampyrer dödas. Alis tanke är att lätt kunna föda sig på människorna i gruppen när de somnat, men vem ska bli hennes första offer och hur lång tid kommer det ta för dem att upptäcka vad hon är?

 

De odödligas regler är inte en typisk vampyrbok där någon blir kär i en vampyr ochvill inget annat än att själv bli en (ja, jag tänker på twilight). I de odödligas regler avskyr människorna vampyrer med ett undag tag för de som arbetar för vampyrerna, husdjuren.
Det som jag gör mig illamående med boken är när Ali beskriver all mat de äter. Limpor som är så mögliga att inte ens råttorna vill ha dem. Det låter så vidrigt och att äta något mögligt är otänkbart (kanske för att jag aldrig behövt att svälta).
Karaktärerna är många vilket gör det svårt att komma ihåg vem som är vem. De flesta har någon speciell personlighet som gör de ihågkomna men det är några som jag inte alls kan skilja på. Men favoriten är ändå Kannin, vad händer med honom!? Jag ser fram emot att får reda på det i nästa bok.

Spänningen hålls i gång och boken blir aldrig trög att läsa, gruppen är hela tiden under ständig fara för nya hot medan Allison måste komma på nya sätt att dricka på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback












RSS 2.0