Den inre kretsen
Titel: Den inre kretsen
Språk: Svenska
Serie: Anders Knutas #3
Betyg: 3 av 5
Handling: (från Mari Ljungsteds hemsida)
En grupp arkeologistuderande från olika länder deltar i en internationell utgrävningskurs på Gotlands västkust. Under den heta högsommarsolen gräver de med hackar och spadar ut en vikingatida hamn som visar sig vara rik på fynd.
Så hittas en av studenterna, 21-åriga holländskan Martina Flochten, mördad ute på en fågelholme inte långt ifrån utgrävningsplatsen. Märken på kroppen tyder på att mordet har rituella drag.
Så hittas en av studenterna, 21-åriga holländskan Martina Flochten, mördad ute på en fågelholme inte långt ifrån utgrävningsplatsen. Märken på kroppen tyder på att mordet har rituella drag.
Kriminalkommissarie Anders Knutas och hans kollegor undersöker om den unga kvinnans död har något samband med en halshuggen ridhäst som hittas av några småflickor i en hage. Hästens huvud saknas och när det dyker upp spetsat på en påle utanför huset till byggnadsnämndens ordförande tätnar mystiken ytterligare.
Fallet får stor uppmärksamhet i medierna och TV-reportern Johan Berg, som under sommaren är stationerad på Gotland, rapporterar om händelserna. Samtidigt försöker han få förhållandet med gotländskan Emma Winarve att fungera.
I det fördolda samlas en snäv krets människor för att utöva sin tro — några av dem går för långt.
Tankar:
Boken var till en början väldigt seg då det "bara" var ett djur som dött på ett hemskt sätt, det väckte inte mitt intresse och knappt lusten att läsa vidare. Men när en tjej kidnappas så börjar boken äntligen ta fart och vill jag fortsätta läsa, ett kapitel till, bara ett till och så fortsatte det tills den var utläst. Bokens var helt okej men en riktig förklaring saknades. I det sista kapitlet stod allt som inte hade förklarats innan, men det kändes så dit-klistrat, som om författaren inte fick in det i själva handlingen av var tvungen att göra ett extra kapitel bara för att knyta ihop säcken.
Oftast så brukar jag ha en liten aning om vem som gärningsmannen är, min gissning den här gången var så dålig att den knappt gills. När avslöjandet kom kände jag inte "å va dum jag är som inte förstod det" det var lite väl långsökt, men ändå förstårligt vem som var gärningsmannen.
Det jag gillar med Mari Ljungstedts böcker är att man oftast får lära känna offren innan de försvinner, man hinner få känslor för dem. Därför känns det så tragiskt när vissa av dem dör. Den här gången så gillade jag inte någon av karaktärerna som dog.
En annan sak jag gillar med hennes böcker är att många biroller återkommer i nästkommande böcker, en granne till offret i förra boken visar sig bli god vän med en av huvudkaraktärerna och är till stor nytta.
Boken slutade med en liten cliffhanger så jag ser framemot att läsa nästa bok i serien. Dock tror jag det kommer dröja lite för jag har en hel del andra böcker som jag är mer sugen på. Kanske spara alla deckare till i sommar?
Kommentarer
Trackback
