Sista riket | Brandon Sanderson | Mistborn #1 | s.752 | Modernista

 

 

Först av allt vill jag berätta hur mycket tjockleken skrämde mig, att läsa en 750 sidors bok är lite som ett styrkepass på gymmet. Det kändes lite kämpigt i början, men himla bra på slutet. Boken är seg i början fram till ungefär sida 200. Jag funderade flera gånger om jag skulle påbörja en annan bok istället och plocka upp Sista riket när jag hade lust. Efter de första 200 sidorna hade jag ingen som helst lust att plocka upp en annan bok! Nu i efterhand uppskattar jag de sega sidorna eftersom det var då allt var nytt och de olika systemen förklarades utförligt. 

 

Sanderson har byggt upp en otrolig värld som jag inte alls vill leva i men gärna läsa mer om. Av någon anledning så blev jag inte så himla fäst vid någon karaktär förutom en, dennes namn kommer inte nämnas på grund av risk spoila någon som inte läst boken. Det är många karaktärer att hålla reda på men bland de viktigaste och de omtyckta finns det bara en kvinnlig karaktär och det är Vin. Vin och Kelsier är helt klart de som boken handlar mest om, men utan bikaraktärerna skulle de inte klara sig, detta gör att man, trots att jag inte är så fäst vid dem, inte vill se dem dö. 

 

Jag blev inte så imponerad av slutet till en början, jag var riktigt upprörd över det. Men efter en tids (ca en dag) tänketid så kan jag nu konstatera att slutet var tillräckligt, tidigare (igår) tyckte jag att det var för lamt. Härmed tar jag tillbaka mina tidigare tankar! Jag hoppas att Modernista är snabb med att översätta fortsättningen annars finns risken att jag införskaffar mig den på engelska. 

 

Sista riket är en svårslagen fantasy som förtjänar sina 750 sidor! Boken är fantastisk och en så tjock bok har aldrig tagit slut så snabbt. Läs den. 

 

Betyg: 5 av 5