The Crown

 
The Crown | Kiera Cass | The selection #5 | s.352 | Harper Collins
 
 In The Heir, a new era dawned in the world of The Selection. Twenty years have passed since America Singer and Prince Maxon fell in love, and their daughter is the first princess to hold a Selection of her own. Eadlyn didn't think she would find a real partner among the Selection's thirty-five suitors, let alone true love. But sometimes the heart has a way of surprising you...and now Eadlyn must make a choice that feels more difficult - and more important - than she ever expected.

Jag var minst sagt riktigt besvken på The Heir, jag tycker fortfarande att det skulle varit en egen serie istället för att bygga på The selection. Trots min besvikelse så ville jag verkligen läsa The Corwn då jag verkligen ville veta hur allt skulle sluta. Eadalyn, som jag inte alls kunde med i förra boken, är inte alls lika odräglig och det var förvånansvärt enkelt att gilla henne. 
 
Jag gillade vändningen som The crown tog men det hände för snabbt. Det hade gärna kunnat få vara en till bok då denna händelse hade kunnat fått växa allt eftersom. Istället kändes det som om Cass fick bråttom att skriva klart boken och därför blev vändningen alldeles för krystad.

Boken får en trea i betyg, den var bättre än The Heir men det kändes som sagt som om förftaaren skrivit den med all hast och den gav inte alls den känsla jag önskade. Dessutom är jag fortarande arg för att man valde att fortsätta skriva på en serie som redan fått ett perfekt slut.
 

Rosensällskapet

 Rosensällskapet | Marie Lu | Den unga eliten #2 | s.320 | Modernista

 

Adelina Amouteru har fått sitt hjärta djupt sargat av såväl familj som vänner. Något som fått henne att ge sig in på hämndens bittra väg.

Hon är nu känd som Vita Vargen, och hon och hennes syster flyr från Kenettra för att leta upp andra ur Den unga eliten, med förhoppningen att kunna bygga upp en egen armé av allierade. Hennes mål: att slå ner Inkvisationsmakterna, de soldater i vita uniformer som nästan lyckades döda henne.

Men Adelina är ingen hjälte. Hennes krafter närs av rädsla och har börjat växa bortom hennes kontroll. Och hon litar inte på sina nyvunna Eliten-vänner. Teren Santoro, Inkvisationens ledare, vill se henne död. Och hennes tidigare vänner, Raffaele och Dolksällskapet, vill nu sätta stopp för hennes hämndlystnad. Adelina kämpar för att försöka klamra sig fast vid det goda inom sig.

Jag var inte helt såld på den första boken, Den unga eliten och hade därför inte några större förtväntningar på denna. Den unga eliten var tillräckligt bra för att jag skulle vilja läsa nästkommande bok i serien, Rosensällskapet. När jag påbörjade läsningen av Rosensällskapet var det otroligt svårt att komma in i handlingen, jag hade verkligen glömt allt som hände i första boken. Med lite hjälp kunde jag fortsätta läsningen med ett uppfräschat minne av föregående bok. 

En vändning som jag verkligen gillar är att Adelina är maktgalen och så hämdlysten att hon inte bryr sig om vad hennes makt kostar henne. Det finns ett mörker i Rosensällskapet, tack vare Adelina, som sällan finns i ungdomsböcker nu för tiden. Oftast är huvudpersonen den godaste (godaste som i motsaten till ondaste, inte godaste som i gott) av alla men som är oskyldigt dömd, här börjar det bli tvärtom, vilket gillas. Samtidigt så hopppas jag ändå att Adelina lyckas ta sitt förnuft till fånga. Det ska bli riktigt spännande att läsa den tredje boken om den unga eliten.

Om du, som jag, var besviken på Den unga eliten (med tanke på att författarens Legend-serie var så bra), tycker jag ändå att du ska plocka upp Rosensällskapet.

 

 


Kvinnan på tåget

Kvinnan på tåget | Paula Hawkins | - | s.400 | Massolit pocket
 
 
Alkoholiserade och arbetslösa Rachel tar tåget samma tid, varje dag. Varje dag betraktar Rachel det unga vackra paret i huset intill spåret. Jason och Jess kallar hon dem. I Rachels ögon är deras liv perfekt. Tills hon en dag ser ut genom tågfönstret och upptäcker något som skakar om henne totalt. Ett par dagar senare vaknar Rachel, bakfull med ångest och minnesluckor, och får snart veta att Jess har försvunnit spårlöst. Hon kan inte släppa tanken på att hon själv har information om försvinnandet och när polisutredningen inleds börjar Rachel göra egna efterforskningar.
 
(Handling från Massolit)
 
Redan i Mars fick jag ett jättesug att läsa en otroligt spännande och mörk deckare, då kom jag att tänka på Kvinnan på tåget. Jag har sett den hyllas lite här och där, och alla har pratat om en väldig twist. Detta gjorde mig otrolig sugen på att läsa boken, jag införskaffade den i början på Maj och började läsa den så fort jag kunde. Efter två kapitel var jag rädd för att den skulle vara lika tråkig hela boken igenom. Man fick läsa om Rachel som satt på tåget vid olika tidpunkter på dygnet. Boken blev spännande i långsam takt, det som fick mig att fortsätta läsa var den där twisten jag läst och sett så mycket fram emot.
 
Den så kallade twisten var inte mycket till twist i mina ögon. Visst, det var såklart en annan gärningsman än den huvudpersonen tänkt sig men ändå inte helt oväntat. Om jag inte hade haft så stora förväntningar på boken så hade den säkert fått högre betyg, men den nådde inte alls upp till mina förhoppningar. 
 
 

Jag lät dig gå

Jag lät dig gå | Clare Mackintosh | - | s.424 | Lind & CO
 
Femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick.
Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.
 
För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol – hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av fasansfulla minnen. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet.
Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Men är det alls möjligt att lämna ett liv för ett helt annat?
 
Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser är förödande.
 
Sedan Mars har jag känt ett enormt sug efter att läsa en riktigt spännande deckare, allara helst en thriller men en oväntad twist. Tidigare denna månad läste jag en bok som enligt många recensioner skulle innehålla mina krav. Tyvärr så var inte twisten så oväntad och därav blev jag enormt besviken. Jag lät dig gå började dyka upp på några bloggar och väckte mitt intresse, jag bad om ett recex och fick ett. Efter ungefär 160 sidor kunde jag gissa mig till vad den så kallade twisten skulle innebära och jag kunde även peka ut vem brottsmannen var. Efter 200 sidor kunde jag inte släppa boken ifrån mig för allt jag trott visade sig vara fel. HELT FEL. Det här kan vara enda gången jag varit så glad över att ha haft så fel.
 
 
Kapitlena varierar från olika personers perspektiv (vilket thrillers ofta gör, har jag märkt) vilket jag gillar då man hela tiden vill fortsätta läsa för att få reda på mer. Vad som skiljer sig i Jag lät dig få jämfört med andra liknande böcker är att man inte vet hur lång tid det gått mellan varje kapitel, det kan vara allt från en dag till månader. Det avslöjas varje gång en bit in i kapitlet men till en början hade jag svårt att hänga med. 
 
Ett tag var jag rädd för att en oläglig relation skulle utveckla sig mellan två personer, jag var helt inställt på att det skulle dra ner hela boken. Återigen hade jag fel. Trots twisten (som jag fortfarande inte har smält) kan jag inte ge boken fullpott. Det är en liiiten aspekt som jag tycker att författaren glömt att lägga fokus på, några sidor till från en annan persons synvinkel och jag hade varit helt nöjd! 

Gillar man böcker som Gone Girl, Bränd himmel och Kvinnan på tåget garanterar jag att man kommer gilla Jag lät dig gå. Jag hoppas verkligen att få läsa mer av Clare Mackintosh!
 
 

Vem som helst utom Ivy Pocket

Vem som helst utom Ivy Pocket | Caleb Krisp | Ivy Pocket #1 | s.352 | Modernista
 
Ivy Pocket är en vandrande katastrof, som gång på gång väcker ilska och frustration hos de snobbiga aristokrater hon arbetar för.
 
Men bilden vår hjältinna har av sig själv är en helt annan. Ivy är övertygad om att hon är allmänt underbar, fullkomligt charmerande och extremt begåvad.
 
När Ivy hamnar i Paris, ensam och utfattig, har hon ingen aning om hur hon ska ta sig tillbaka till England. Då blandar sig ödet i och Ivy kallas till en döende hertiginnas sjuksäng. Hon får där i uppdrag att leverera ett magnifikt diamanthalsband (som möjligen har en förbannelse vilande över sig) till Matilda Butterfield på hennes tolvårsdag. Från det ögonblicket och framåt kastas Ivy Pocket in i ett häpnadsväckande äventyr fullt av skurkar, galenskap och missförstånd.
 
Vem som helst utom Ivy Pocket dök upp i brevlådan helt oväntat och prioriterades därför inte. Sen började massor av hyllande recensioner upp, alla verkar se fram emot att läsa mer om Ivy Pocket. Utom jag. Trots att det är en middle grade-bok så kändes de lättlästa 350 sidorna otroligt långa. Under hela bokens gång väntade jag på att förstå vad alla andra verkar gilla. För mig är Ivy Pocket är otroligt svårgillad karaktär och det är inte förrän i slutet när hon visar upp sina känslor som jag faktiskt känner någorlunda medkänsla. Jag kan förstå hur man kan tycka boken är rolig men den faller mig inte alls i smaken.  
 
 
 

Dödens port

Dödens port | Rick Riordan | Olympens hjältar #4 | s.546 | Bonnier Carlsen
 
Gaia har öppnat dödens portar och nu väller monster från antikens dödsrike ut över jorden. Percy Jackson och Annabeth är instängda i underjorden och måste möta Tartaros alla fasor på egen hand. De andra halvgudarna Jason, Piper, Hazel, Leo, Frank och Nico utkämpar ett tvåfrontskrig: På ena sidan Gaias monster, på andra sidan deras före detta vänner i den stridslystna romerska armén. 
I en tempelruin i Grekland reser sig Dödens port. Att stänga den kommer att kräva alla deras krafter. Och mer ändå. 


Helt ärligt så tog det emot lite att börja läsa Dödens port, det känns som om Riordan har fått slut på nya ideér och börjat upprepa sig. Man kan redan i förväg lista ut vad som kommer hända, ett monster attackerar, en halvgud ställs på prov och vinner mot monstret, repeat. Jag är ändå glad att jag tog mig igenom boken, för när jag väl läste så ville jag inte lägga ifrån mig den för trots klagomålen ovan så kom det något oväntat då och då. 

Jag väntar spänt på sista boken då det finns så mycket som måste klaras upp. Trots att största delen av Dödens port känns som en upprepning av de föregående böckerna i serien så är det mycket som jag inte kan lista vad som kommer hända i sista boken. 

Gillar man Percy Jacksson så bör man verkligen plocka upp Olympens hjältar, men man måste verkligen vara på rätt humör för att uppskatta den till fullo.
 
 
 

I solstormens spår

I solstormens spår | James Dashner | Maze runner #0,5 | s.352 | Semic
 
När Thomas hamnar i labyrinten är världen utanför i ruiner. Solstormar har bränt jorden och ett fruktansvärt virus härjar. Men hur blev världen sådan? Ingen av dem vet. Deras minnen har raderats och det förflutna är förlorat.
 
Mark och Trina var där när det hände, de såg världen brinna. De flydde från ett översvämmat New York och har startat ett nytt liv när något ännu värre drabbar världen. Viruset. 
 
En sjukdom som förstör människors hjärnor och tar bort allt som gör dem mänskliga. Ingen går säker. Ingen, utom en övergiven femårig flicka. Vem är hon? Kan hon vara nyckeln till mänsklighetens överlevnad?

Detta är alltså en prequel till Maze runner, man får följa Mark som levde när solstormarna först kom och brännde sönder det mesta i dess väg. Jag hade hoppats på att få reda på mer om Thomas bakgrund då jag aldrig riktigt gillat Theresa, så till en blrjan blev jag något besviken när första kapitlet handlade om Theresa för att sedan handla om någon Mark man aldrif förr hört talas om. 

I solstormens spår var svår att komma in i, jag fick pina mig igenom de första 100 sidorna innan jag faktiskt kände att jag ville fortsätta läsa boken. Det som jag gillade mest var Mark tillbakablickar på hur det var när solstormarna först kom och kaoset som uppstod då. Sen handlade det mest bara om vraken och ointressant regeringsjox. Alltså, regeringsjox brukar vara det som är intressant i dystopier och misslyckas man med att gör det intressant så misslckas man i stort sett med hela boken. 
 
Början var seg, mitten var spännande och slutet var segt, därav mitt låga betyg. Men trots att ajg lovade mig själv att inte läsa någon mer bok av Dashner åtminstonde inte något med koppling till Maze runner så blir jag ändå sugen på att läsa Dödlig kod, vilket verkar vara från Thomas synpunkt innan själva labyrinten. 
 
I solstormens spår känns som om man försöker suga den sista musten ur den omtyckta Maze runnertriologin. 
 
 

Felfri

Felfri | Sara Shepard | Pretty little liars #2 | s.256 | Modernista
 
Signaturen A fortsätter  att sätta skräck i de forna bästisarna Spencer, Aria, Emily och Hanna. De fyra var oskiljaktiga tills den gemensamma kompisen Alison – som kände till gängets mörkaste hemligheter – försvann spårlöst för tre år sedan.
 
Nu har Alisons döda kropp hittats nergrävd i en trädgård, men A fortsätter att trakassera dem. Om det inte var Alison som skickade alla hotfulla meddelanden – vem är det då? Eftersom vännerna varit inblandade i en olycka som de tystat ner vågar de varken gå till polisen. I stället tvingas de allt djupare in i en härva av lögner. Och en sak är säker: Den mystiska A sitter inne med tillräckligt många snaskigheter för att kunna förgöra dem.
 
Trots att jag läst de fem första böckerna i serien så jag ändå fram emot till att nästa i serien ska ges ut på svenska av Modernista och jag hoppas verkligen att de ger ut alla 16 (?!) i serien. Pretty little liars är något som jag skulle vilja säga är ett guilty plesaure, men med tanke på hur mycket jag gillar Gossip Girl så måste jag säga att det är precis vad jag vill ha. Det är lättläst, fullt med intriger, drama och skvaller! Men det stoppar mig inte från att bli arg på karaktärerna, hur svårt ska det vara att prata med varnadra och polisen?

Hur kan man använda sig av ett omslag som ska föreställa huvudpersonerna när de inte ens är i närheten av att se ut som dem i boken? Men jag föredrar ändå dessa omslag framför de som B.Wahlströms använde sig av med barbiedockor. 

Jag hade hoppats på att näste del skulle komma ut under sommaren men tyvärr så måste jag vänta tills hösten. Under tiden kan ni som gillar Gossip Girl men ännu inte läst Pretty little liars plocka upp serien och läsa ikapp!
 
 
 

Glastronen

Glastronen | Sarah. J. Maas | Glastronen #1 | s.400 | Modernista

I kungadömet Adarlan – där magi och gamla seder förbjudits, och där härskaren styr med järnhand – kallas landets främsta lönnmördare, 18-åriga Celaena Sardothien, till rikets vackra, skimrande glasslott.

Hon reser dit, inte för att mörda kungen, utan för att vinna sin frihet. Om Celaena besegrar tjugotre motståndare i en tävling – mördare, tjuvar och soldater – blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens kämpe.

Kronprinsen, Dorian Havilliard, kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet, Chaol Västfall, kommer att träna henne. Och båda kommer att försöka vinna hennes hjärta. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet, något som är där i syfte att döda.

Celaenas kamp för sin frihet övergår till en kamp för överlevnad, till ett desperat försök att förgöra de mörka krafterna innan de utplånar hela hennes värld.
 
Ingen kan ha undgått hypen kring denna serie. Den har varit överallt och jag har inte sett ett enda negativt ord om den. Jag hade länge funderat på att läsa serien på engelska och har hållit i den flera gånger på SF-bokhandeln, men ändå inte köpt den. Framsidan har skrämt mig, den ser så high fantasyaktig ut, vilket inte har lockat mig. När Glastronen äntligen gavs ut på svenska så kände jag att det var dags för mig att se om den var värdig hypen. DET ÄR DEN!
 
Jag läste Glastronen en bit in i min lässvacka, trots det tappade jag aldrig suget att läsa den. Det som gör mig orolig är att nästa del varken finns med i Modernistas sommar- eller höstutgivning. Frågan nu är om jag ska köpa hem serien på engelska eller behöva uppleva den eviga väntan på att nästa bok ska översättas. 
 
Glastronen har en grym huvudkaraktär, Celaena, en tjej som föredrar att slåss med dolkar (för en gångs skull så är det inte en tjej med pilbåge), och såklart en början på ett triangeldrama. Det som är det jobbigaste med triangeldramat är inte att det är... utan att jag inte vet vem jag "hejar" på! Det finns inte en enda sak jag skulle vilja ändra på i boken, den har allt! 
 
Jag begär att Modernista ger ut andra delen i serien NU!
 
 
 

Bränd Himmel

Bränd himmel | Gilly MacMillan | - | s.464 | Modernista 


Under en söndagsutflykt i Leigh Woods strax utanför Bristol låter Rachel Jenner sin åttaårige son springa i förväg. Ben är utom synhåll bara en kort stund. Sen är han borta – och Rachel befinner sig mitt i varje förälders värsta mardröm.


I media slår försvinnandet ner som en bomb. Några ödesdigra handlingar får både pressen och allmänheten att vända sig mot Rachel. Och samtidigt visar det sig att Rachels syster bär på fruktansvärda hemligheter.

Kriminalkommissarie James Clemo och hans kollega Emma Zhang arbetar intensivt med det prestigefyllda fallet. Men när ledtrådar slutar i återvändsgränder och lögner kommer fram i ljuset blir läget allt mer desperat – för alla inblandade.

Rachel är pressad till bristningsgränsen av sorgen och den förkrossande oron över sin son, av trycket från polisutredningen och den hårt dömande allmänheten. Vem kan hon egentligen lita på? Och vem kan lita på henne?

I somras fick jag hem Bränd himmel utan att ha bett om den (sådant är alltid lika trevligt), men kände inte att jag hade tid att läsa den då och sen kom andra böcker i mellan. I mars tog jag äntligen upp boken oh undrar nu varför jag inte läst den tidigare. Jag var fast från sida ett. 

Man får läsa från mamma Rachels perspektiv och från kommisarie James, detta medförde ny information konstant vilket gjorde boken till en riktig bladvändare. Inte blev den sämre av alla twister som tillkommer. 

Bränd himmel har jämförts med Gone Girl, jag förstår jämförelsen till viss del. Det är inte själva handlingen som gör sig påmind utan själva mörkret. Jag klassar dem båda som thrillerdeckare, vilket är en genreblandning jag gärna vill utforska mer. 


Jag vill läsa mer av MacMillan!

 
 
 

 

 


Löss

Löss | Bengt-Erik Engholm | - | s.28 | Natur & Kultur

Löss är som superhjältar! Klorna i deras framben är så starka att de kan bära en last som väger 2000 gånger mer än de själva väger. Det är som om en människa skulle kunna lyfta tio bussar!

När det kliar ordentligt i skalpen behöver det inte vara för att man har ett svårtlöst problem, man kan ha fått löss! Och det är förstås ett nog så knivigt bekymmer. Här kan du läsa om allt du någonsin undrat och allt du inte visste att du ville veta om våra mest ovälkomna gäster: lössen!
 
Förra året läste jag Snor av samma författare, så jag hade på känn vad som väntade mig i Löss. Jag förväntade mig en humoristisk faktabook med många bilder vilket var precis vad jag fick. Det är en perfekt bok för dem som vill veta med om Löss. Den passar perfekt att läsa när det går en lössepedemi på förskolan eller skolan, då den både ger information och tar död på myter om löss. 
 
 
 

Ten thousand skies above you

Ten thousand skies above you | Claudia Gray | Firebird #2 | s.432 | Harper Teen
 
Marguerite races through various dimensions to save the boy she loves. Ever since she used the Firebird, her parents' invention, to cross through to alternate dimensions, Marguerite has caught the attention of enemies who will do anything to force her into helping them dominate the multiverse-even hurt the people she loves. She resists until her boyfriend, Paul, is attacked, and his consciousness is scattered across multiple dimensions. The hunt for each splinter of Paul's soul sends Marguerite racing through a war-torn San Francisco, the criminal underworld of New York City, and a glittering Paris where another Marguerite hides a shocking secret. Each dimension brings Marguerite one step closer to rescuing Paul. But with every trial she faces, she begins to question the one constant she's found between the worlds: their love for each other.
 
A thousand pieces of you lämnade jag med ett STORT behov av att läsa nästa del på momangen, vilket då var omöjligt. Så här i efterhand tror jag att det var bra att jag inte läste den precis efter att jag fallit pladask för den första boken. Uder tiden jag väntat, har hypen (min hype) kring Firebird-serien försvunnit mer och mer. Detta var bra då jag tror att jag skulle ha varit mer besviken på Ten thousand skies above you än vad jag blev. Eller så hade det varit tvärt om och jag skulle ha älskat den. Hur som helst så var andra delen inte alls lika bra som den första, men omslagen fortsätter att vara fina!
 
Den första boken, A thousand pieces of you, slukade mig och inte tvärtom. Det var omöjligt att göra något annat än att läsa, jag var så fast och den var så bra. Jag hade hoppats på att få samma läsupplevelse av Ten thousand skies above you, men tyvärr så saknas intensivitet som jag upplevde med den första boken. 
 
Tack vare det spännande, otipadde men ändå självklarar slutet får boken en fyra istället för en trea. 
 
 
 
 

Gudar & Monster

Gudar & Monster | Laini Taylor | Önskemånglarens dotter #3 | s.581 | Bazar

Två världar på väg mot ett till synes oundvikligt, våldsamt krig. Genom riskfyllda villfarelsekonster har Karou tagit kontroll över kimärernas rebellarmé och föresatt sig att styra den bort från hämndens återvändsgränd. Framtiden vilar på hennes axlar. 


När änglarnas brutala kejsare för in sin armé i människornas värld förenas slutligen Karou och Akiva - inte i kärlek, men i en bräcklig allians mot deras gemensamma fiende. Det är en skruvad version av den dröm de en gång närde, och de börjar hoppas att det kan leda till en väg framåt för deras folk. Och, kanske, för dem själva. 

Men än värre hot siktas i fjärran och är Karou och Akiva starka nog att stå fast bland gudar och monster?
 
För att riktigt kunna njuta av den avslutande delen i den fantastiska serien Önskemånglarens dotter, valde jag att först läsa om de två andra böckerna i serien. Med minnet på plats påbörjade jag läsningen av Gudar & Monster och tyvärr måste jag säga att jag är besviken.
 
Boken är långdragen och jag fastnar inte alls för den som jag gjorde med de tidigare böckerna. Till och från blir det intressant och även spännande. Mot slutet tar boken en vändning som jag inte alls gillade. Trots att boken inte alls levde upp till förväntningarna kan jag ändå inte säga vad som hade kunnat göras bättre. De nya karaktärerna man får möta är intressanta och de flesta nödvändiga, händelserna i boken är alla behövliga. Det jag skulle vilja ha mer av är tempo. 
 
 Gudar & Monster får en svag fyra i betyg. 
 

The Duff

The DUFF | Kody Keplinger | - | s.352 | Hachette Childrens Group
 
Seventeen-year-old Bianca Piper is cynical and loyal, and she doesn’t think she’s the prettiest of her friends by a long shot. She’s also way too smart to fall for the charms of man-slut and slimy school hottie Wesley Rush. In fact, Bianca hates him. And when he nicknames her “the Duff,” she throws her Coke in his face. 
 
Jag har läst hur många recensioner som helst om The DUFF och inte en enda av dem har vart negativ. Trots mina skyhöga förväntningar lyckades bok ändå överträffa dem. Boken sträcklästes utan problem!
 
Trots bokens månag tunga ämnen känns den otroligt lättsam och humoristisk på grund av Biancas bittra ton. Jag gillar författarens sätt att hantera och liksom normalisera Biancas sätt att fly sin ångest genom att inte göra det skamligt att ha sex trots att Bianca själv skäms. Annars ska tjejer oftast ha ett förhållande för att få ha sex utan att det ska vara skamligt och knappt ens då. Istället har Keplinger skapat en acceptans kring detta som egentligen redan borde vara självklart då man oftast beskriver killar på ett sådant sätt där inga relationskrav krävs för sex ska vara accpeterat. Kring detta anser jag verkligen att Keplinger har lyckats med en bra genusskildring. 
 
Bianca känns som en allmänt pinsam person vilket jag absolut kan relatera till. Hela DUFF(Designated, Uggly, Fat, Friend)-konceptet har vi nog alla upplevt och det alldeles för ofta. The DUFF är en helt fantastikt bra men också viktig bok känner jag. Redan nu funderar jag på en omläsning. LÄS!
 
 
 
  
 
 
The DUFF | Ari Sandel | 2015 | 1h 41 min | CBS Films
 
Efter att ha läst och älskat boken så ville jag såklart också se filmen. Tyvärr så är de enda likheterna mellan bok och film typ fem namn, betydelsen kring ordet DUFF och Biancas crush. Istället för att fokusera på Biancas flykt från sina tankar handlar filmen istället mer om sociala medier, vilket jag anser är ett stort misstag. Trots de bristande likheterna kunde jag inte hjälpa att älska filmen. Tack vare att Mae Whitman gör en supergrym Bianca kunde jag sluta störa mig på de obefintliga liknelserna. 
 
Filmen hade kunnat få fullpott men jag känner ändå att den hade kunnat bli ännu bättre om den hade hållt sig mer till originalberättelsen. Istället har man valt att göra filmen mer barnvänlig vilket ledde till att bokens handlingen tappades bort i det hela och därför lyser likheterna med sin frånvaro. Jag hatar att jag gillar filmen The DUFF så mycket när den skiljer sig så otroligt mycket från den fantastiska boken men tyvärr så måste jag säga att den mycket väl kan komma att bli en ny favoritfilm .
 
 
 

Kopparhandsken

Kopparhandsken | Holly Black & Cassandra Clare | Magisterium #2 | s.329 | Bonnier Carlsen
 
Call Hunts sommarlov är inte som ett sommarlov borde vara – hans pappa är övertygad om att han är ond och Calls bästa vän heter Tumult och är en rödögd jättevarg som inte precis gör succé i grannskapet. Dessutom längtar han tillbaka till trollkarlsskolan Magisterium och sina vänner. 

När Call en kväll upptäcker att hans pappa planerar att förgöra både honom och Tumult blir situationen ohållbar och för att undkomma flyr han till Magisterium. Där råder panik. Den magiska Kopparhandsken, som kan skilja en magiker från hens magi, har blivit stulen och hotar att ödelägga skolan och hela trollkarlsvärlden. Tillsammans med sina vänner Tumult, Tamara och Aaron (samt en mycket ofrivillig Jasper) ger sig Call ut på ett farligt uppdrag för att hitta handsken, men i jakten på den skyldiga väcks onda väsen till liv. Mystiken tätnar och vännerna närmar sig en allt mer obekväm sanning …
 
Först och främst vill jag uttrycka min frustration och ilska över att förlaget bytt omslagsserie. Hur får man ens lov att göra så?! Men ändå, lite cred ska förlaget ändå ha för att de givit ut första boken i samma omslagsserie som den andra (men är ändå förevigt bitter för i min bokhylla matchar de inte). 
 
Jag lämnade första boken med känslan av att den var lite väl lik Harry Potter men var ändå förväntansfull på den andra boken. Min förväntningar var inte precis höga men Kopparhandsken nådde ändå inte upp till dem. Däremot så gläder jag mig åt att det inte längre känns som om författarna skrivit en bok baserad på Harry Potter. Det nya konceptet är intressant men det är något med handlingen som tråkar ut mig, på grund av detta läste jag enbart för att boken skulle ta slut, men mot slutet vände det. Jag kommer läsa fortsättningen för att se hur det går för Callum, Alex och Tamara. 
 
 

Askfödd

Askfödd | Sabaa Tahir | An amber in the ashes #1 | s. 511 | B.Wahlströms
 
Laia förlorar sina morföräldrar i samband med att hennes bror förs bort. För att rädda brodern, hennes enda kvarvarande familjemedlem, måste hon söka hjälp hos motståndarrörelsen. De går med på att hjälpa Laia i utbyte mot att hon tar sig an ett livsfarligt uppdrag.
 
Elias hatar imperiet, trots detta bär han sin mask men utan stolthet. Han är bäst, starkast och snabbast på skolan. Han vill desertera så fort examen är över men när han får valet att fly eller att stanna och möta sitt öde, tvekar han. Självklart innebär hans val livsfara. 
 
Idag är det min tur att i stafetten att blogga om Askfödd, jag tar över stafetten från Mitt liv som Miimz. Jag gillade verkligen Askfödd, men trots detta får den inte fullpott. Någonting saknades och det hemska omslaget gjorde inte saken bättre. Hur kan man välja att gå ifrån originalupplagen när den är så vacker? Askfödd är yttligare ett bevis på att man inte ska döma boken efter dess omslag. 
 
Trots att denna tegelsten har sina 500 sidor känns den inte tillräckligt lång då lämnar Askfödd fler frågor än svar. Jag vill få reda på mer om Laia och Darins föräldrar speciellt om deras del i motståndarrörelsen. Jag vill veta mer om motståndarrörelsen splittrade åsikter och mullvadar. Jag vill få reda på mer om imperiets (förhoppningsvis osäkra) framtid. Framför allt vill jag få reda på mer om Kokerskan. Vem är hon?! Även om mina frågor är många så har jag fått tillräcklig information för att bli besatt av världen de lever i. Det finns så mycket olika väsen man fått otillräcklig information om men som man vill veta allt om.
 
Laia och Elias öden vävs samman på ett himla bra och smart sätt trots deras skillda bakgrunder. Askfödd flyter på och allt känns så smart uttänkt redan från början. Maktspelen som jag oftast gillar så mycket är inte det som intresserar mig mest utan personerna som styr det. Jag ser verkigen fram emot att läsa fortsättningen! 
 
Askfödd är en riktig bladvändare och en tegelsten med sina 500 sidor, denna kombination gjorde den omöjlig attlägga ifrån sig och jag läste ut den på en och samma dag. Därmed varnar jag er, om ni påbörjar boken, se till att ha hela dagen ledig för du kommer behöva det! Trots att den inte får fullpott så hade jag inte kunnat inleda året med en bättre bok. 
 
 
 
Imorgon kan ni besöka Maddes bokblogg för att läsa yttligare ett inlägg om Askfödd.
 

Everything, Everything

Everything, Everything | Nicola Yoon | - | s.320 | Corgi Childrens 
 
Maddy har både accepterat sin sjukdom och att konstant leva instängd i sitt hem, tills Olly flyttar in bredvid. Han får henne att vilja leva och upptäcka världen, något som är livsfarligt för Maddy som är allergisk mot allt utanför hennes sterila hem. Att överleva dagen är inte samma sak som att leva, och vad är inte värt att leva för om inte kärleken?
 
En sån här fin bok kan omöjligt vara dålig, detta var min tanke när jag köpte boken. Jag har sett den lite här och där med blandade recensioner men eftersom den är så fin ville jag ge den en chans. Allt jag visste om boken var att den handlade om en tjej som är allergisk mot i princip allt och att hon blir kär. Låter inte så superlovande, men jag gillade den mycket samtidigt som jag är superkluven.
 
Till en början älskar jag boken, den är dyster samtidigt som den känns lycklig och kärleksfull. En kärleksbok med en twist i form av Maddys sjukdom. Jag var störtsäker på att jag skulle ge boken 5 poäng av 5 möjliga men när jag läst omkring 200 sidor händer en sak som känns så osannolikt att det händer så enkelt, men jag köper det ändå. Men ungefär 250 sidor in så händer det något otroligt oväntat, en riktigt grym twist med en stämning som inte alls passar boken då den är så mörk, men det är sättet författaren väljer att nästintill ignorera denna händelse som drar ner mitt betyg. Den här händelsen borde ges mycket mer uppmärksamhet eller inte tas upp överhuvudtaget. Jag skulle så otroligt gärna vilja läsa mer om detta, och inte alls så som det framställts i boken. 
 
 
 

Hemma

Hemma | Carson Ellis | - | s.36 | Natur och Kultur
 
Ett hem kan se ut på många sätt. Det kan vara en lägenhet mitt i hjärtat av en storstad, ett skepp på havet eller en hemlig underjordisk håla under jord. Ett hem kan till och med vara i en gammal sko! Vad är egentligen ett  hem, och vad är hemma för dig?

I en bildvärld som är lågmäld, humoristisk - ibland smått surrealistisk - får vi följa med till vitt skilda platser, som alla är någons hem.
 
Jag fick hem boken Hemma helt oväntat från Natur och Kultur, och har aldrig tidigare hört talas om boken. Så fort jag såg framsidan med dess bronsfärgade titel fick jag genast upp förhoppingarna om boken. Jagbörjade bläddra i boken och konstaterade snabbt att boken måste läsas och tittas i på direkten, jag släppte allt jag gjorde och läste den fantastiska boken. 
 
Hemma förklarar att hem ser olika ut beroende på vem som bor där. Visst, några sidor kan anses lite väl stereotypiska men jag väljer faktiskt att bortse från det då många olika etniciteter förekommer i boken utan att skildra dessa på ett fördomsfullt sätt. 
 
Bilderna. BILDERNA! Eller ska jag säga illustrationerna? Hur som helst så är illustrationerna helt otroliga. De är så himla fina! Den här bilden vill jag ha som en stor tavla (favoritbilden):
 
 Förutom de fantastiska bilderna och budskapet skulle boken fungera som ett toppen material i skolans yngre åldrar för att diskutera vad är hem är och innebär. Man skulle kunna göra ett helt tema utifrån den här boken. När jag gått klart min utbildning (nästa år) och fått min första klass, ska absolut den här boken få en plats i mitt klassrum!
 
Vill ni se fina bilder med fint budskap, läs då Hemma!
 
 
 

Det mörka ödet

Det mörka ödet | Sally Green | Half bad #2 | s.384 | Semic
 
Nathan har fått sina tre gåvor och hans kraft har vaknat. Men det är en främmande, monstruös förmåga som han inte kan styra. Gång på gång vaknar han upp, blodig och med minnesluckor. Han måste lära sig att kontrollera odjuret inom sig innan det går för långt.

Han är fortfarande jagad av myndigheterna. Och på något sätt måste han lyckas rädda sin stora kärlek Annalise, som är fånge hos fienden. 

Kriget mellan vita och svarta häxor blir bara värre, och när en grupp rebeller går samman mot de vita häxorna dras Nathan in i kampen. Men kan han lita på rebellerna? Kan han ens lita på sig själv?
 
Hur många gånger har vi hört uttrycket "Man ska inte döma boken efter dess omslag"? Detta uttryck tåls att upprepas när det gäller den andra delen i Half Bad-serien, Det mörka ödet. Tyvärr förstår jag om omslget skrämmer iväg potentiella läsare. Serien fortsätter hålla måttet även om inte omslaget gör det. 
 
Det som skiljer första och andra delen från varandra är tempot. Både tempot och spänningen trappas upp i samband med att kriget mellan rebellerna och rådet kommer allt närmare. Dessutom ökar även konfliktnivån då Nathan inte verkar klara av att ha någon nära inpå. Nathans motgångar skuggar över hans framgångar trots att framgångarena är stora och många. 
 
Jag hoppas på att den tredje och sista boken innehåller en bra strid, framgångar för Nathan som är större än hans eviga motgångar och att Nathan inser vilkern partner som är rätt för honom (vilket såklart är den som jag"hejar" på). 
 
Gillade du Ondskans son kommer du inte bli besviken på Det mörka ödet!
 
 
 

Månadssammanfattning December 2015

Lästa:
Galveston - Nic Pizzolatto
Utpost - Ann Aguirre
En sån som du Gillian Flynn
Kodnamn Verity - Elisabeth Wein
Dash och Lilys utmaningslista - Rachel Cohn & David Levithan
De odödligas sång - Julie Kagawa
Stormens öga - Leigh Bardugo
Tomtemaskinen - Sven Nordqvist
Det mörka ödet - Sally Green
 
Antal lästa: 9
Hyllvärmare: 1
Svenska:
 9
Engelska: -
Omläsningar: -
Påbörjade serier: -
Avslutade serier:  1, Blood of Eden
Nya böcker:
 14. 3 recex, 4 julklappar, 1 bokvänsbok, 6 köpta böcker
 
Bästa bok: Utpost!
Sämsta bok:. De odödligas sång, den var inte dålig men den höll inte måttet. 
Största överraskning: Dash och Lilys utmaningslista, den bör läsas i juletider. Supermysig!
Största besvikelse: Galveston, den har blivit enormt hyllad men tyvärr så förstod jag mig inte på hypen, men jag läser gärna mer av Pizzolatto!
 
Kommentar: I december fick jag Julledigt rätt tidigt och då kom jag ntligen igång med läsningen igen men vid jul blev jag sjuk och hade ingen ork alls.
 
Just nu läser jag: Blod och Stjärnstoft av Laini Taylor, jag läser om hela bokserien så jag kommer ihåg allt inför den avslutande delen!
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg