Askfödd | Sabaa Tahir | An amber in the ashes #1 | s. 511 | B.Wahlströms

 

 

 

Idag är det min tur att i stafetten att blogga om Askfödd, jag tar över stafetten från Mitt liv som Miimz. Jag gillade verkligen Askfödd, men trots detta får den inte fullpott. Någonting saknades och det hemska omslaget gjorde inte saken bättre. Hur kan man välja att gå ifrån originalupplagen när den är så vacker? Askfödd är yttligare ett bevis på att man inte ska döma boken efter dess omslag. 

 

Trots att denna tegelsten har sina 500 sidor känns den inte tillräckligt lång då lämnar Askfödd fler frågor än svar. Jag vill få reda på mer om Laia och Darins föräldrar speciellt om deras del i motståndarrörelsen. Jag vill veta mer om motståndarrörelsen splittrade åsikter och mullvadar. Jag vill få reda på mer om imperiets (förhoppningsvis osäkra) framtid. Framför allt vill jag få reda på mer om Kokerskan. Vem är hon?! Även om mina frågor är många så har jag fått tillräcklig information för att bli besatt av världen de lever i. Det finns så mycket olika väsen man fått otillräcklig information om men som man vill veta allt om.

 

Laia och Elias öden vävs samman på ett himla bra och smart sätt trots deras skillda bakgrunder. Askfödd flyter på och allt känns så smart uttänkt redan från början. Maktspelen som jag oftast gillar så mycket är inte det som intresserar mig mest utan personerna som styr det. Jag ser verkigen fram emot att läsa fortsättningen! 

 

Askfödd är en riktig bladvändare och en tegelsten med sina 500 sidor, denna kombination gjorde den omöjlig attlägga ifrån sig och jag läste ut den på en och samma dag. Därmed varnar jag er, om ni påbörjar boken, se till att ha hela dagen ledig för du kommer behöva det! Trots att den inte får fullpott så hade jag inte kunnat inleda året med en bättre bok. 

 

 

Everything, Everything | Nicola Yoon | - | s.320 | Corgi Childrens 

 

 

En sån här fin bok kan omöjligt vara dålig, detta var min tanke när jag köpte boken. Jag har sett den lite här och där med blandade recensioner men eftersom den är så fin ville jag ge den en chans. Allt jag visste om boken var att den handlade om en tjej som är allergisk mot i princip allt och att hon blir kär. Låter inte så superlovande, men jag gillade den mycket samtidigt som jag är superkluven.

 

Till en början älskar jag boken, den är dyster samtidigt som den känns lycklig och kärleksfull. En kärleksbok med en twist i form av Maddys sjukdom. Jag var störtsäker på att jag skulle ge boken 5 poäng av 5 möjliga men när jag läst omkring 200 sidor händer en sak som känns så osannolikt att det händer så enkelt, men jag köper det ändå. Men ungefär 250 sidor in så händer det något otroligt oväntat, en riktigt grym twist med en stämning som inte alls passar boken då den är så mörk, men det är sättet författaren väljer att nästintill ignorera denna händelse som drar ner mitt betyg. Den här händelsen borde ges mycket mer uppmärksamhet eller inte tas upp överhuvudtaget. Jag skulle så otroligt gärna vilja läsa mer om detta, och inte alls så som det framställts i boken. 

 

 

 

 

Jag fick hem boken Hemma helt oväntat från Natur och Kultur, och har aldrig tidigare hört talas om boken. Så fort jag såg framsidan med dess bronsfärgade titel fick jag genast upp förhoppingarna om boken. Jagbörjade bläddra i boken och konstaterade snabbt att boken måste läsas och tittas i på direkten, jag släppte allt jag gjorde och läste den fantastiska boken. 

 

Hemma förklarar att hem ser olika ut beroende på vem som bor där. Visst, några sidor kan anses lite väl stereotypiska men jag väljer faktiskt att bortse från det då många olika etniciteter förekommer i boken utan att skildra dessa på ett fördomsfullt sätt. 

 

Bilderna. BILDERNA! Eller ska jag säga illustrationerna? Hur som helst så är illustrationerna helt otroliga. De är så himla fina! Den här bilden vill jag ha som en stor tavla (favoritbilden):

 

 

Vill ni se fina bilder med fint budskap, läs då Hemma!

 

 

På julafton fick jag en bunt böcker trots att folk i min närhet anser att jag redan har för många böcker, vilket är enbart trams från deras sida. 

 

Röta av Siri Pettersen. Jag vann faktiskt Odinsbarn i början av 2015, den står fortfarande oläst men i år ska den och Röta bli lästa och jag hoppas verkligen att jag älskar den här serien!

 

Fina Elin taggade mig i Nyårstaggen och nu har jag äntligen gjort den!

 

 

 

 

 

3. En bokserie jag lovar att påbörja

 

 

Nicola Yoon, då tänker jag läsa Everything, Everything

 

 

 

 

 

Jag skulle vilja läsa Locke & Key

 

8. En novell jag lovar att läsa 

Jag är inte så himla förtjust i noveller, men Gillian Flynns gillade jag så ger hon ut någon ny sådan tänker jag läsa den!

 

 

 

 

 

 

 

 Jag har gett upp de böcker eller serier av en anledning och de förtjänar inte en ny chans. 

 

Det känns som om jag är lite sent ute, men du som vill göra den här taggen är välkommen att göra den!

Lottens Bokblogg firar fem år och det firas med en tävling där man kan vinna valfri bok på Bokus eller Adlibris för 150 kronor! 

 

 

Hur många gånger har vi hört uttrycket "Man ska inte döma boken efter dess omslag"? Detta uttryck tåls att upprepas när det gäller den andra delen i Half Bad-serien, Det mörka ödet. Tyvärr förstår jag om omslget skrämmer iväg potentiella läsare. Serien fortsätter hålla måttet även om inte omslaget gör det. 

 

Det som skiljer första och andra delen från varandra är tempot. Både tempot och spänningen trappas upp i samband med att kriget mellan rebellerna och rådet kommer allt närmare. Dessutom ökar även konfliktnivån då Nathan inte verkar klara av att ha någon nära inpå. Nathans motgångar skuggar över hans framgångar trots att framgångarena är stora och många. 

 

Jag hoppas på att den tredje och sista boken innehåller en bra strid, framgångar för Nathan som är större än hans eviga motgångar och att Nathan inser vilkern partner som är rätt för honom (vilket såklart är den som jag"hejar" på). 

 

Gillade du Ondskans son kommer du inte bli besviken på Det mörka ödet!

 

 

Lästa:

 

Änglafall | Susan Ee | Penryn & tidernas slut #1 | s.272 | Modernista

 

Sex veckor har gått sedan undergångens änglar nedsteg för att utplåna den moderna världen som vi känner den.

Brutala gatugäng regerar på dagarna, rädsla och vidskepelse styr på nätterna. När krigaränglar för bort en hjälplös liten flicka tänker Penryn, hennes sjuttonåriga syster, göra allt för att få henne tillbaka. Allt, inklusive att slå sig ihop med Raffe, en skadad fiendeängel.

Penryn och Raffe reser genom ett mörkt och förvridet Norra Kalifornien mot änglarnas högborg i San Francisco, där Penryn kommer att riskera allt för att rädda sin syster – och där Raffe måste förlita sig på sina största fienders nåd för att ha en chans att bli hel igen.

Jag har hört oerhört blandad kritik om Änglafall, många som klagar på kannibalism men det är inget som stör mig. Eller alltså, vore det i verkligeheten så skulle det ha stört mig enormt men inte det som utspelar sig i Änglafall. Hur som helst så har jag länge velat läsa boken och när Modernista gav ut den svenska översättningen fanns det ingen ursäkt längre till att inte göra det. 

 

Under tiden som jag läste boken så la jag mig inte ifrån den i onödan, den följde med mig både när jag lagade mat och "tittade" på TV. Tyvärr lämpade sig inte boken för duschbesök. Änglafall är spännande, har starka karaktärer och intressant koncept. Karaktären jag fastnade mest för, eller ansåg vara mest intressant var Penryns mamma med hennes sjukdom. 

 

Det finns många skumma och mystiska typer i Änglafall som man får veta alldeles för lite om. Jag hoppas att man får mer information om dem i uppföljaren. Och om hur det går för Penryn och resten av mäsnkligheten. Och om hur det går för änglarna. Och om Raffe! Och mer om varför världen ser ut som den gör. 

 

Jag gillar helt klart Änglafall och tänker garanterat läsa uppföljarna, något annat jag gillar är bokens omslag som känns lite gummiaktigt (som mina HP-böcker)!  

 

 

 

 

Strax innan jul efterlyste B.Wahlström bokbloggare som ville läsa boken Askfödd och skriva en recion i en blaggstafett. Självklart hakade jag på, oftast märker jag sådana saker alldeles för sent men den här gången lyckades jag anmäla mig i tid!

 

Datum som bloggare kommer att skriva om Askfödd:

 

25 januari - mittlivsommiimz.wordpress.com

De odödligas sång | Julie Kagawa | Blood of Eden #3 | s.400 | Harper Collins Nordic 

 

 

Blood of eden-serien har varit en berg-och-dalbana. Första boken var bra, mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara, tvåan var riktigt bra och överträffade ettan medan den tredje och sista boken var sämst i hela serien. Jag har försökt sätta fingret på varför jag inte uppskattar den lika mycket som de andra när det känns som om den har allt för att bli en fullpottare. Den enda anledninger jag kommer på är att vampyrmodet är borta och likaså mitt intresse. Det känns inte som om boken fått en ärlig chans, när jag väl började läsa boken efter att ha fått den som recex för ett halvår sedan, så läste jag den enbart för att få bort den från mitt samvete. 

 

Alla karaktärer gör en intressant utveckling under bokensgång, förutom Sarren såklart. Han är samma gamla och genom-onda Sarren. Man får även se Allisons vampyriska sida och inte bara den mänskliga, detta är ett plus då hon hela tiden framstått som god nästan utan några problem. Nu äntligen fick vi se den del av Allison som fattas, den blodtörstiga sidan. Kanin, Schakalen och Allison fortsätter att hålla ihop och Schakalens kommentarer är det enda humoristiska i hela boken. 

 

De odödligas sång är inte den bästa boken i serien men helt klart ett okej avslut. Har man läst de tidigare delarna ska man absolut läsa sista boken också. Trots all min kritik mot den avslutande delen så är jag ändå inte besviken, serien fick ett värdigt slut! Har man inte tröttnat på vampyrer så bör man absolut ge hela serien en chans.

 

 

 

När jag klarade första engelskatentan så tyckte jag att jag förtjänade denna fina bokbox. Trots allt plugg i November så hann jag läsa om Hungerspelstriologin på engelska innan filmen hade premiär!

 

Antal avslutade serier: 8 vilket är en minskning med 6 serier, inte bra!
Antal påbörjade serier: 24 vilket är en ökning med 10 serier, inte alls bra med tanke på hur få jag avslutade!

Bästa stand-alone: All the bright places av Jennifer Niven, Jag ger dig solen av Jandy Nelson och Mörka platser av Gillian Flynn

Sämsta stand-alone: Slutet på Mr.Y!
Bästa avslutade serien: P.S. I still love you av Jenny Han
Bästa påbörjade serien: Röd drottning av Victoria Aveyard, Mistborn av Brandon Sanderson och Razorland av Ann Aguirre, Modernista verkar kunna det där med serier.

Antal lästa hyllvärmare: 32 av 54. De hyllvärmare jag inte kommer läsa har jag gjort mig av med!
Antal nya böcker: 116 vilket är 30 färre än förra året, hoppas att detta antal sänks yttligare nästa år! Av dessa 116 är 46 recensionsexemplar, 8 presenter/julklappar och 3 vinster, vilket innebär att jag betalat för 59 böcker. Summan för dem behåller jag för mig själv!