Allegiant | Veronica Roth | Divergent #3 | 400 s. | Modernista

 

 

SOM JAG LÄNGTAT EFTER DENNA BOK! Jag påbörjade min läsning av Allegiant med tron om att den skulle bli årets bästa bok. Självklart hade jag helt rätt. Helt klart årets bästa bok, hittills! Med detta sagt förstår ni nog att förväntningarna på Allegiant minst sagt var skyhöga.

 

Allegiant skiljer sig från de tidigare böckernas skrivsätt då man varvar mellan Tris och Fours synvinklar. Boken är inte lika lättläst som föregångarna i Divergent-serien. Detta kan bero på all information man får och måste ta in för att förstå. Det är ju i denna bok (slutet) som allt händer, det är nu vi ska få svaren på allt! Inte konstigt att det blir mycket information. Det är mycket att ta in, men det gör inte mig någonting alls.

 

Jag är väldigt glad över att Tris inte är lika vrång, grinig och barnslig i den här boken till skillnad från Insurgent. Tris som karaktär har växt rejält sedan förra boken. Däremot tycker jag att Four växlar i sin "mognad", vilket är lite synd.

 

Jag började gruva mig för slutet när jag hade omkring 70 sidor kvar av boken (jag har lyckats undgå alla spoilers!). Vilket jag nu i efterhand kan säga att jag gjorde rätt i. Först och främst ville jag inte att denna fantastiska serie skulle sluta, inte än! För det andra hade jag ingen aning om vad skulle hända i the grand finale, i varje serieslut händer det något stort eller borde göra och jag trodde inte att Allegiant skulle vara ett undantag, jag hade rätt. Att ha fått följa Tris och Tobias i dessa tre böcker har varit fantastiskt och nu är den resan slut. Det känns så himla tomt!

 

Alltså SLUTET! Utan att spoila för mycket så måste jag säga att slutet var perfekt och helt fel. Jag hade verkligen inte väntat mig det som hände. Alltså, SLUTET!

 

Om du inte läst Divergent-serien så bör du gra det bara för att kunna läsa Allegiant. Denna serie ligger helt klart högst upp på min lista av favoritserier och Allegiant toppar min favoritbokslista. LÄS!