Författare: Orson Scott Card
Förlag: Modernista, tack för boken!Språk: Svenska
Sidor: 336
Serie: -
För att utveckla ett säkert försvar mot en attack från en fientlig, utomjordisk ras, föder staten upp barngenier och tränar dem till soldater. En lysande ung kille, Andrew »Ender« Wiggin, bor med sina snälla men distanserade föräldrar, sin sadistiske bror Peter och sin älskade syster Valentine.
Ender blir den i familjen Wiggin som värvas till stridsskolan, för rigorös militär utbildning. Enders förmågor skänker honom respekt och gör honom till en ledare i skolan. Samtidigt plågas han av känslor av ensamhet, rivalitet, press från de vuxna lärarna och rädsla för de invaderande utomjordingarna.
Är Ender den general jorden behöver? Kriget har rasat i hundra år, och jakten på den perfekta generalen har pågått nästan lika länge. Enders två äldre syskon är precis lika speciella som han, men på olika sätt. Tillsammans har de tre de förmågor som krävs för att bygga upp en ny värld.
Om världen överlever, vill säga
Tankar:
Boken börjar lite sådär, småseg men nyfikenheten om vad allt innebär fick mig att läsa vidare. Det är när man kommer till ungefär sida femtio som boken tar fart, det blir spännande och man vill veta hur och om Ender kommer klara sig. Sträckläsning till de sista femtio sidorna, där stannar all fart av och boken känns bara jobbig att behöva ta sig igenom. Det blir så segt och det känns som om man blivit berövad på slutet. Det som var spännande försvann, min tanke om slutet blev "Meh, jaha..." Jag tänkte hela tiden att slutet kommer inte hinna utspela sig, sen upptäckte man att själva slutet/slutstriden redan varit.
Det är väldigt många personer i boken som Ender träffar, men det är bara tre karaktärer som man får känna. Författaren lägger ingen energi på att beskriva personernas utseende och man lär endast känna dem genom Ender, eftersom det är för det mesta ur hans perspektiv man läser boken. Miljöer och dräkter beskrivs lite mer än karaktärernas yttre. Detta leder till att man inte kan föreställa sig hur personerna ser ut, bara dräkterna de använder och miljöerna får man en halv dassig bild av. Men det allra svåraste är att förstå vilken lärare som var vem och vad man tycker om dem.
Det är mycket ord som jag inte förstår, när jag stöter på dessa så undrar jag om jag borde förstå dem, eller om det är "rymd" och "strids" termer. Om så är fallet så borde jag inte förstå dem, men det händer så ofta att de pratar om något sådant att jag börjar känna mig dum för att jag inte förstår.
Boken var helt klart inte dålig, även om jag får den att låta som det. Jag tror bara inte att jag är den avsedda målgruppen. Enders spel var riktigt bra när den hade fart, vilket var ungefär två tredjedelar av boken. Men när den var seg så var den verkligen seg och det är den tredjedelen av boken som får den att sjunka..
När Enders spel hade farten och spänningen i sig hade jag tänkt ge den 3,5 poäng, eller till och med en 4a, men med tanke på hur seg boken blev i slutet så får den endast en 3a, nästan så att den sjunker ner på 2,5 poäng.
Gillar du scenen fiction? Då är det här helt klart en bok som du bör läsa. Speciellt nu när filmen kommer på bio.
Jag är glad att jag har läst boken, nu kan jag se filmen med gott samvete.
Betyg: 3 av 5
